Fevre Dream

Fevre Dream, R.R. Martin ****(av 5 möjliga)

Ja, jäklar. När Martin är bra så är han bra. Om det är den här sortens slut vi kan se fram mot i Song of Ice and Fire, då är det värt att vänta på.
På den ångande, tröga Mississippifloden drar hjulångarna last och passagerare mellan flodstäderna. Kapten Abner Marsh har just förlorat samtliga av sina båtar utom en när en mystisk man –Joshua York – dyker upp och ger honom ett erbjudande om partnerskap i den största ångaren som någonsin byggts. Enda kravet är att Joshuas märkliga vanor – han kommer bara ut på natten, han vill stanna till på ödsliga platser – respekteras. Abner, efter viss tvekan, går med på erbjudandet. Det blir den värsta färden den ärrade flodveteranen någonsin upplevt, och händelser sätts i rullning som kommer att påverka resten av hans liv – hur länge det nu än blir.
Det här är en vampyr berättelse, men ännu mer är det en berättelse om att finna en mening i livet, och framför allt om vänskap. Det finns ondska i den här boken, riktig ondska som inte bara går ut på att hacka folk i småbitar eller dricka deras blod, men även riktig godhet, och det är de mest oväntade personerna som står för båda extremerna.
Jag hade så smått gett upp på Martin efter hans meningslösa a Feast for Crows, vilken verkade ha tillkommit endast för att krama mer pengar ur en serie, men nu är jag taggad till tänderna i väntan på A Flight of Dragons. Enda orsaken till att inte ge fem stjärnor är att scenen jag väntade på genom hela boken, den ultimata scenen, aldrig någonsin kom. Småsint, visst. Men sådan är jag.