Star Trek the Movie

The makers of the new old Star Trek-movie follow in the recent trend of sci-fi-movies like Batman Begins, Ironman and Superman Returns, etc, in that it goes darker, deeper and more realistic than predecessors in the same genre. If of course the term 'realistic' can be applied to movies in this genre, but what i mean by that is that more work's been put into the characters so they seem more 3-D (like they could've been flesh and blood and not just scribbles in a manuscript) and that not everything just magically works out, but there are hardships too as in real life. Also the warm cuddliness of Star Trek is toned down a few notches, as with Star Trek Enterprise a few years back.

I simply love this movie. It's Star Trek thru and thru but at the same time something new (and old too as it's back to the crew of the first Star Trek series with captain Kirk, Spock and Bones) and darker. I both like and don't like the concept of a new timeline which messes up the real chain of events. It makes for many new possibilities if they decide to make more movies set with the same cast, but at the same time it makes that they don't have to keep to the Star Trek lore since this didn't really happen to OUR captain Kirk... Meddling with time creates paradoxes and possibilities aplenty and boy do they love'em on Star Trek... ;-)

Great actors too! Kirk does a good job, and so does Spock (even thou i kept seeing him as Sylar in Heroes in the beginning of the movie), Uhura, Scotty and the others. My favorite is Bones, wich is fantastically well portrayed by Karl Urban who I only really saw before as Éomer in Lord of the Rings.

Even though the story is a little thin here and there I have to strongly recommend this movie to anyone the least bit fond of Star Trek, sci-fi or space for that matter. but then I'm a trekkie so I might be biased...;-)

Rated: 5!

Tapping the Vein

av Clive Barker

en samling mer eller mindre läskiga och äckliga noveller i serieform. vissa är riktigt bra, andra bara...märkliga... läs om slaktaren i tunnelbanan, den återuppväckta statyn eller giganternas kamp så ser du vad jag menar...

gillar du barkers verk, creepy stuff i allmänhet eller splatter i serieform kanske detta är något för dig. för mig...medium. har läst både bättre och sämre så därför får den ett medelbetyg; 2,5. inte riktigt medium, men klart bättre än att den lämnade mig likgiltig.

Coraline (film)

Coraline besågs av mig och Rebecka på bio en grå lördag runt lunchtid när den visades på Barn- och UngdomsFilmFestivalen i Malmö. Förväntningarna var förstås höga på grund av originalmanusförfattarens identitet - ingen mindre än vår favorit Neil Gaiman - och (i Rebeckas fall) att animatören var samma mästare som gjort "Nightmare before Christmas" och andra mästerverk.


I sådana fall, när förväntningarna är höga, brukar besvikelsen infinna sig som ett brev på posten (före Svensk Kassaservices tid), men om det var vad vi hade förväntat oss, blev vi besvikna. Besvikelsen infann sig nämligen inte alls! (Hängde ni med nu?!) Coraline visade sig vara en fullständigt förtjusande film, mästerligt animerad, castad och fantiserad! Filmen var precis lika småotäckt insinuerande, påträngande, pinsam och magisk som originalboken som också recenserats här på bloggen något tidigare år.
Ofta anpassas ju böcker när de ska omstöpas till film, men i detta fallet, och vad jag kan bedöma, verkar detta inte skett. Åtminstone inte i några större detaljer. Ingen av oss mindes Coralines nye vän, Wybie, så vi tänkte först att de lagt till honom i käre Gaimans historia, men när sista filmrutan var sedd kunde konstateras att vi mindes allt runt omkring denna tydligen lättbortglömda karaktär, så därvidlag är det antagligen vi som helt enkelt glömt bort hans existens. Stackars krake...

Kopian vi såg var en helt ordinär film, men det talas om att den som kommer att visas på bio senare kommer att vara en 3d-variant... Skäl att se den igen kanske?

Filmen = mycket bra! Betyg 4,5 av 5!
Favoritkaraktär = katten!
Favoritröst = Teri Hatcher (mamman)

Missa inte!

Ombria in Shadow

by Patricia McKillip

A one-part fantasy novel. Unlike most everything i've seen before as it is it draws me in almost from the first word. The language flows smooth and poetic across the pages and sometimes it's even so full of metaphors it even makes you unsure of exactly what we're talking about here... Mostly, though, it's just plain beautiful, and it definately deserves your attention!

Ombria in Shadow features a city - Ombria - as one of it's main characters. A magical city it is, of a kind, with a whole unknown life that affect all it's citizens in varying degree and to their varying awareness... The Undercity is known by a few, and the Shadow city is but the stuff of legends.

In Ombria a transition starts when the ruler, prince Royce, dies and his only heir is but a child of five. His wife is long dead and his mistress - Lydea, the tavernkeep's daughter - is thrown out on the streets to fend for herself, for her life even. The heir-prince Kyel is left bereft of everyone he knows and is now surrounded only by strangers apart from his cousin - the late prince's bastard nephew Ducon - and nobody expects either of them to live long. The Black Pearl's - Domina Pearl's - long wait to take over the kingdom is now at an end as she is appointed regent for the young prince. She is an ancient sorceress - a relative of someone or other in the royal family - who should have died centuries ago but keeps herself alive in mystical ways.
In the Undercity lives Faey - a greater sorceress than Domina Pearl, who makes good business of supplying everyone who can pay with charms, magics and potions - even Domina Pearl.
Ducon - alive so far - is approached by various factions who wants to be rid of Domina Pearl and give the rule to him instead - preferably by killing prince Kyel. Faey's waxling apprentice is starting to become something more than wax and decides to meddle with some of the magics people have ordered from the sorceress. Lydea is drawn back to the palace where Prince Kyel resides all alone and in grave peril. Ducon feels himself drawn to the mysterious shadows of Ombria - a doorway here, a windowsill there - and feels compelled to draw them all. Domina Pearl plots and scheems for her own ends and hidden motives...

Mysterious and unique - poetic and compelling - this is a gem!

I give this book a 4 out of 5!

Promises to keep

av Charles de Lint

Ni som läst och älskat 'The Onion Girl' och 'Widdershins' och följt Jilly och hennes vänner genom magiska världar och vår egen - här kommer en prequel! Promises to Keep handlar om åren när Jilly ryckte upp sig från gatan, när hon först lärde känna Angel och Joe, började på universitetet och träffade Geordie, Sophie och de andra. Det är också en historia om hur Jilly hamnade i de dödas värld och hur hon kom tillbaka. Eller var det verkligen hon som kom tillbaka...?

En typisk de Lint, men utan de inslag av Animal people man är van vid. Det betyder dock inte att den inte är full av magi...

Betyg: 4

Star Trek TNG (TV-serie)

TNG - eller the next generation som den egentligen heter - var den första star trek att skapas efter originalet på 60-talet och den blev mycket populär. figurer som kapten picard och data vann fansens hjärtan och den gick i sju år innan den lades ner.

grundstoryn är densamma som det gamla originalet - ett skepp (nyaste nya) beger sig ut "where no man has gone before" på upptäcksfärder och diplomatiska uppdrag, "to explore space, meet new species"...you get the picture...

picard är en av de bästa kaptenerna - om än lite kall, eftersom man i denna serie inte har gett djupet åt karaktärerna som man kan se i de senare star trek. visst - deanna troi och william riker har varit ett par och trånar lite efter varandra ibland, men utan någon verklig övertygelse, kapten picard och doktor crusher har en soft spot för varandra, men kommer liksom inte loss. data och geordi laforge är bästa vänner, men någon verklig värme ser man ju inte (från datas håll är det ju förståeligt, men geordi är ju kött & blod ändå). alla personliga relationer är liksom lite halvhjärtat skissade, medan tonvikten ligger på äventyren.
tng har också i mitt tycke den tristaste star trek-doktorn och det gick så långt att när dr crusher tar ett sabbatsår någonstans i mitten av serien och dr pulaski vikarierar för henne ville jag inte att crusher skulle komma tillbaka...

favoritkaraktärer i tng är för mig data och deanna troi i besättningen (de mest mänskliga, paradoxalt nog, trots att den ene är en android och den andra betazoid...) och förstås Q utanför...vem kan underlåta att älska Q - denne egensinnige, egoistiske, omnipotent being from the Q continuum...

men...kan du uthärda bristen på djup i de personliga relationerna får du se en mängd fantastiska äventyr med många intressanta karaktärer. även om inte denna serie är min favorit bland star trek måste den ändå ses! den är bra och spännande, den matar på den lite romantiska längtan att få fara ut i rymden och den underhåller från första avsnittet.

Betyg: 3,5 av 5

Narnia - Prins Caspian (film)

Prins Caspian - del 2 i chronicles av Narnia - är i mitt tycke något så ovanligt som en uppföljare som är bättre än del 1... Må så vara att historien inte stämmer helt med boken, men underhållning är det! Barnen Pevensie har också mognat mer in i sina roller (skådespelarna alltså) och de bägge som kändes som lite mesiga i förra filmen (läs : Susan och Peter) är inte lika stora mähän i denna film...
Narnia är ju en historia om tro och oskuldsfullhet och detta märks tydligt även i Caspian där Lucy återigen är den enda som uppfattar situationen korrekt och de äldre inte riktigt är villiga att handla i "blind faith"...

Syskonen Pevensie kommer i denna film tillbaka till Narnia och finner att trots att det bara gått ett år i deras värld, har det gått 1300 år i Narnia och inget är sig likt. Erövrare har tagit över landet och de magiska varelserna och djuren har jagats till randen av utrotning. Caspian - den rättmätige prinsen - utsätts för ett mordförsök av sin makthungrige farbror och tvingas fly in i skogen som enligt legenden är hemsökt. Där i skogen upptäcker han plötsligt att de gamla legenderna inte är lika döda som han fått lära sig...och när även de gamla kungarna och drottningarna från förr återvänder spirar nytt hopp.

Betyg: 3,5 av 5

The Dark Knight (film)

en av de absolut bästa batman-filmerna (tillsammans med batman begins)! christian bale är odiskutabelt den bäste batman och ger här en bild av en djupt splittrad hjälte. för hur långt kan man egentligen gå innan man blir lika illa som de brottslingar man bekämpar? mörk som en kolkällare, galen som jordgubbar med kaviar, splittrad som isen på en vattenpöl en marsmorgon och med oväntade djup som köttbullar med lakrits i... det är sällan en film lever upp till sin egen hype, men denna gör det faktiskt! se den!

heath ledgers sista roll blev som jokern denna film och han spelar honom lysande. han var en fantastisk skådespelare och man får hoppas han har det bra där han är.

betyg: 4 av 5!