av Guy Gavriel Kay
Jag har alltid älskat Kays böcker - han har ett sätt att berätta en historia som visar att det aldrig är svart eller vitt utan har tusen nyanser däremellan och den som ses som fienden av den ene, kan vara en frälsare för den andre. I Kays historier får alltid den andra sidan av saken komma till tals - och ofta har han även huvudpersoner på bägge sidor av en konflikt, vilket ger en spännande inblick. Personporträtten är dessutom rikt och djupt tecknade och han tillhör dem få som verkligen kan måla upp levande karaktärer som känns verkliga.
The Last Light of the Sun utspelar sig i en pseudo-vikingatid där erlingen (vikingen) Bern Torkelsson har fått del av sin fars skam och hämnas genom att stjäla härskarens häst, vilket gör honom till en jagad man och han flyr hemmet för att ansluta sig till de berömda Jormsvikarna.
Anglcynernas (engelsmännens) kung, Aeldred, försöker återuppbygga och ena sitt rike efter generationer av plundring och raider från erlingarna i norr. Aeldred tror inte på att alla konflikter kan lösas med våld och försöker med diplomati och utbildning få slut på den urgamla fiendskapen med grannländerna.
Alun ab Owyn blir oväntat cyngaelernas (walesarnas) kronprins när hans bror dör och när han dessutom samma natt ser älvadrottningen ta hans brors nydöda själ till sitt hov och sin älskare, blir hans liv aldrig sig likt igen...
Dessa livsöden börjar som separata trådar, spännande och intressanta i sig, men efter hand väver författaren ihop dem till en komplex väv som ger en bild av både historien-som-inte-var och historien-som-kanske-var...
Kays historier är alltid intressanta och denna är definitivt inget undantag. Läs den!
Betyg: 4!
Saturday, March 29, 2008
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
4 comments:
Låter intressant Anna - tror du den kan vara något för mig? Jag har inte läst något av Kay, tror jag.
har du inte? då har du missat något! kay är inte lika brutal som martin, och han har en förkärlek för att 'tweaka till' vår egen historia snarare än hitta på helt egna världar - men man skulle ändå kunna placera dem lite i samma kvarter. jag tror nog du skulle kunna tänkas gilla honom. =)
Inte läst något av Kay? Allvarligt? Testa Tigana - kanske en av de bästa böcker som någosin skrivits i gengren (jag *kan* inte stava det ordet!) Kay vänder allt på ända så fort du tror att du har koll, och jag bölar som en kalv i slutet av t ex Fionavars Vävnad.
Last Rays of the Sun var bra, ända fram till slutet när vissa händelser gjorde att jag blev arg på den. Klostret. Jag säger bara klostret, så är här inga spoilers.
hmmm...klostret? *minnesförlust*
du får berätta för mig sen, sus - jag har glömt! (eller förträngt...;-)
håller helt med om tigana - de har jag förresten hemma on någon vill låna. även fionavars vävnad är super - men den var det så otroligt länge sedan jag läste. kanske skulle göra det igen snart? så lite tid - så många böcker att läsa... *suck*
Post a Comment