Star Trek the Movie

The makers of the new old Star Trek-movie follow in the recent trend of sci-fi-movies like Batman Begins, Ironman and Superman Returns, etc, in that it goes darker, deeper and more realistic than predecessors in the same genre. If of course the term 'realistic' can be applied to movies in this genre, but what i mean by that is that more work's been put into the characters so they seem more 3-D (like they could've been flesh and blood and not just scribbles in a manuscript) and that not everything just magically works out, but there are hardships too as in real life. Also the warm cuddliness of Star Trek is toned down a few notches, as with Star Trek Enterprise a few years back.

I simply love this movie. It's Star Trek thru and thru but at the same time something new (and old too as it's back to the crew of the first Star Trek series with captain Kirk, Spock and Bones) and darker. I both like and don't like the concept of a new timeline which messes up the real chain of events. It makes for many new possibilities if they decide to make more movies set with the same cast, but at the same time it makes that they don't have to keep to the Star Trek lore since this didn't really happen to OUR captain Kirk... Meddling with time creates paradoxes and possibilities aplenty and boy do they love'em on Star Trek... ;-)

Great actors too! Kirk does a good job, and so does Spock (even thou i kept seeing him as Sylar in Heroes in the beginning of the movie), Uhura, Scotty and the others. My favorite is Bones, wich is fantastically well portrayed by Karl Urban who I only really saw before as Éomer in Lord of the Rings.

Even though the story is a little thin here and there I have to strongly recommend this movie to anyone the least bit fond of Star Trek, sci-fi or space for that matter. but then I'm a trekkie so I might be biased...;-)

Rated: 5!

Udda

av Nene Ormes

WOW! Fick denna bok i min hand lördag kväll. Började läsa vid frukostbordet morgonen därpå, och somnade nöjd och glad efter att ha sträckläst den till slut söndag kväll.

Udda hugger tag från första rad och är en krypande spännande urban fantasyroman med stark förankring i det vardagliga livet i Malmö, som helt plötsligt inte känns så vanligt och normalt längre. Nene skriver så väl att hennes fantastiska inslag känns precis lika verkliga som Pildammsparken och gröna stadsbussar. Särskilt gillar jag Nenes underbara fantasi som omvandlar föremål som avloppsbrunnar, små glasspelkulor och coca-cola till ting med dolda egenskaper.

Kan inte ösa nog med superlativ över detta förstaverk från Nene, där allt från språk till miljöer, karaktärer och omsorg om detaljer ger en fullödig läsupplevelse. När kommer nästa bok?

Betyg: 5 av 5

Feast of Souls

Vilket pris är du villig att betala för magi? I blod? Med din själ? Friedman bygger upp en världsbild i sin nya trilogi där grunden för allt utövande av magi ligger i själakraft. Vill inte avslöja för mycket, mer än att detta utgör en solid grund för en berättelse som drar långtgående konsekvenser av detta faktum.

Feast of Souls är befolkad med flera mångfacetterade karaktärer som fångade mig nästan från första stund. Den unga kvinnan Kamalas väg till att bemästra magi på en dittintills otänkbar nivå, prins Andovans kamp för att leva ett värdigt liv trots sin sjukdom, "magister" Colivars försiktiga manipulationer för att styra världshändelserna åt "rätt" håll... Dessa tre är bara några av alla de härliga personligheter du får stifta bekantskap med.


Känner inte att jag kan berätta mer utan att förstöra din läsupplevelse, utan uppmanar istället till att genast slå dig ned med denna bok och flera timmar för ostörd läsning avsatta.

Betyg: 5 av 5

The Dream Hunters

Av Neil Gaiman, illustrerad av Yoshitaka Amano

"Then catch his dreams, child..."

Den här boken är den av alla jag äger som jag allra helst rekommenderar men på samma gång allra minst vill låna ut. Den måste nämligen finnas tillgänglig, annars är det något som saknas i mitt hem...

Neil Gaiman är min husgud, det mesta han rör vid blir till guld. Men i "The Dream Hunters" överträffar han sig själv - det här är det bästa han hittills gjort och det säger inte så lite. Faktum är att jag tycker den här är så bra att jag aldrig tror han kommer att kunna överträffa det eller ens nå upp till samma standard igen. Hoppas jag har fel...

Det här är en saga om en räv och en munk, om en kärlek som inte skall kunna existera. Det är vackert och sorgligt och hoppfullt och så oerhört, enormt bra. Varenda ord och mening är så rätt, så genomtänkta och så i harmoni med Yoshitaka Amanos målningar. Och bara illustrationerna är värda sin vikt i guld. De är bland det mest uttrycksfulla jag sett i tryck och understryker verkligen det sorgliga och vackra i historien.

"Events occurred as it was proper for them to do"

Varje gång jag läst "The Dream Hunters" har jag blivit oerhört tagen. Är man bara det minsta lättpåverkad kan jag lova att en och annan tår trillar nedför kinderna under läsningen. När jag läst klart är det som om allt stannar upp, jag sitter helt stilla och är helt tagen. Till slut bläddrar jag igenom boken igen, från pärm till pärm, och lever mig igenom allt ytterligare en gång, men nu "bara" genom illustrationerna. Först när jag gjort det kan jag sätta tillbaks den i bokhyllan, då är jag liksom färdig. För den här gången vill säga, för ganska snart kommer den att plockas fram igen.

"I am a fox," she said, humbly, and without boasting. "I also am a crafty beast".

Betyg 5+ (om möjligt...)

Lyonesse: Suldrun's Garden

Sedan nån vecka tillbaka har jag ett nytt och mycket trevligt sällskap att roa mig med när tiden tillåter mig: George RR Martin heter han, ett välkänt namn för de flesta fantasynördar tydligen. Så icke för mig, han är helt ny men icke desto mindre MYCKET bra. Halvvägs in i andra delen av "A Song of Ice and Fire" är jag helt såld. Men ju mer jag läser desto mer vandrar jag iväg i tankarna till en helt annan bok, som påminner en del om upplägget av storyn, där huvudpersonerna är mänskliga och ombytliga. Personer jag önskar väl ändrar sig till det sämre, folk man trodde boken svävade kring dör och så vidare.

Boken jag pratar om är "Suldrun's Garden", första delen av Jack Vances Lyonessetrilogi som kom redan 1984. Jag har haft boken i min ägo i 20 år och minns att jag tyckte om den. Läste därför om den för någon vecka sedan and boy am I impressed! Den börjar lite segt eller snarare långsamt, men allt eftersom historien utvecklar sig och karaktärerna växer fram så vill man inte att boken skall ta slut. Och det är ett bra betyg om något! Därför har jag nu beställt de två återstående delarna "The Green Pearl" (1986) och "Madouc" (1990). Återkommer kanske om dem vid senare tillfälle.

Lyonesse är en del av "the Elder Isles", placerade ungefär i Biscayabukten och med ganska mycket eko av klassisk pre-Arthuriansk saga med allt från faeries av olika slag till både onda och goda magiker, hovintriger och kärlekshistorier. Det är enkelt uttryckt "high fantasy" när den är som allra, allra bäst. Det finns redan väldigt många recensioner av boken på nätet so without much further ado saxar jag in lite av mig redigerad info om handlingen här:

Princess Suldrun is the daughter of the King of Lyonesse, and her father hopes to marry her off in a politically advantageous way. When Suldrun proves uncooperative, she is locked away in a small garden overlooking the sea. One day, a young prince of another Lyonesse nation, Aillas, is washed ashore near the garden and is rescued by Suldrun. He was thrown overboard from a ship by his cousin, to prevent him claiming the throne of Troicinet. Aillas and Suldrun fall in love, but the prince is eventually discovered and imprisoned. Suldrun, however, is now pregnant, but when her baby is born it becomes mixed up with a fairy child, and taken off deep into the forest to be raised by fairies, where it grows up at an accelerated rate due to the magical nature of the world the fairies inhabit.

Aillas escapes imprisonment and attempts to track down his son, who now is twelve years old. Before Aillas redeems his birthright, he must pass the breadth of Hybras Isle as prisoner, vagabond, and slave, an acquaintance of faeries, wizards, and errant knights. His son, meanwhile, leaves the fairy world and begins wandering Lyonesse, but the boy's innocence quickly leaves him vulnerable, unless his father can reach him in time.

Betyg: 5. Låna den gärna!

The Lies of Locke Lamora

Scott Lynch
Betyg: 5/5

If you just read one book this year, make sure it’s this one.
This is adventure, this is intrigues, this is magic and friendship, mysterious towers of Eldritch glass glowing in the twilight and elaborate plans going right out the shit – barges.
This is what I wanted from the disappointing Nightrunners series.
And so, I take my hat of and bow down to Scott Lynch.

As an orphan boy Lock Lamora really has only one problem – he likes stealing too much. And he doesn’t care about the unwritten rules that keep the very unruly, always misty, enormously huge city of Camorr together. But once he’s taken up by the Gentlemen Bastards, a small band of con-artists, his talents are soon put to good use. But even after he’s grown up and himself leads the gang, he has serious trouble to keep within the rules….and now it might cost him more than his life. For the Grey King stalks the city streets, killing at will even those thought to be untouchable, the capa (mafia leader) has his own plans for the young thief, and the brooding aura of the city’s secret police headmaster the Spider looms over all, intent to keep the city’s peace – at any cost. So Locke will learn, to his horror, that subtle though his plans may be, there are many out there a lot more cruel and clever than he is….

An absolutely wonderful book with so many lovable human characters I can not say who I like the most. Sofia, the countess botany - alchemist? She’s so clever! The Berangias twins? Such wicked sisters! Jean Tanner? Awww…he’s so cute! Locke himself? Not so bright as he thinks….
But this is also a very cruel book. I especially liked the end one of the ‘bad guys’ got. Very cruel tale, I thoroughly approve!

Quote: Barsavi realised something that too many men of the city were slow to grasp; an idea that he reinforced years later when he took the Berangias twins to be his primary enforcers. He was wise enough to understand that the women of Camorr could be underestimated only at great peril to one’s health.

The Prinsess Bride (film)

Splendidly silly movie with tons of subtle poke-fantasy-in-the -eye humor!


A Princess Bride Trivia Quiz
Who is the sworn enemy of the country of Florin?
A. Guildenstern
B. Gilder
C. Rosencranz
D. Sean Gilder, aka "Styles" in those Horatio Hornblower flicks

Name the fencing strategy to counter Bonetti's Defense.
A. Cozzi fan Tutti
B. Casablanca
C. Copernicus
D. Capoferro

Finish this sentence: Plato, Aristotle, and Socrates are:
A. Morons
B. Dead
C. Philosophers
D. All of the above

Where was Fezzik the Giant unemployed when Vizzini hired him?
A. Greenland
B. The WWF
C. Hollywood

What are the three terrors of the Fire Swamp?
A. Flame Spurts, Lightning Sand, and Rodents of Unusual Size
B. High property taxes, poor schools, and no garbage collection
C. Mob corpses, Jersey devils, haunting Springsteen ballads

To avoid the first Classic Blunder, you should:
A. Never go up against a Sicilian when death is on the line
B. Never get involved in a land war in Asia
C. Never utter a line from The Princess Bride unless you want to be spouting quotes all day

The Princess Bride was written by:
A. William Goldman
B. S. Morgenstern
C. This is a trick question, isn't it?

Which statement about Westley is not true?
A. He is not lefthanded.
B. He looks great in black, and oh my god, those boots.
C. He kicked Bill Paxton's ass in that tornado movie.

When Inigo meets the Six-Fingered Man who commissioned a sword from his father, he will say what to him?
A. Hello. My name is Inigo Montoya. You killed my father. Prepare to die.
B. Hello. My name is Inigo Montoya. You left your credit card at my father's sword shop, did you know that?
C. Hello. My name is Inigo Montoya. Dude, you rocked in Spinal Tap.

Being mostly dead is:
A. Still a little alive
B. A good tax dodge
C. A nice trick if you can pull it off

According to the Impressive Clergyman, marriage is:
A. A dweam within a dweam
B. A good tax dodge
C. A nice trick if you can pull it off

Iocaine powder comes from:
A. The drugstore
B. Australia
C. That creepy guy on the corner
D. Sweeping the floor of one of Pablo Escobar's factories

According to Miracle Max, if you rush a miracle you get:
A. Rotten miracles
B. Sour wine
C. The Mummy Returns

Where did we leave that wheelbarrow the albino had?
A. Over the albino, I think.
B. Prop storage at Universal Studios.
C. Item #14553246 on eBay.

"As you wish" means:
A. "Hoo boy, that Buttercup is a hottie." --Farmboy
B. "Oh baby, that Farmboy is really cute." --Buttercup
C. "Rotten little kid don't appreciate a thing I do for him." --Grandpa

The correct sequence of Dread Pirate Robertses is:
A. Roberts, Cumberbund, Ryan, Westley
B. Nora, Doris, Tanya, Tony
C. Jason, The Dread Pirate Robards; Tim, The Dread Pirate Robbins; Cliff, The Dread Pirate Robertson; Edward G., The Dread Pirate Robinson

According to Westley, Prince Humperdinck:
A. Is ugly, rich, and scabby
B. Is a warthog-faced buffoon
C. Kinda sounds like that pumpkin dude from The Nightmare Before Christmas

Is this a kissing book?
A. Yes
B. No
C. You know, someday you might not mind so much

ANSWERS
Well, if you don't know, I'm not telling you. You call yourself a Princess Bride fanatic? That's pathetic, that is. I think that's the worse thing I've ever heard. Go watch the film again, right now, ten times, as penace.


Quote:
"Wait! What about the R.O.U.S?"
"Rodents of Unusual Size? I don't think they exist."

The Grand Ellipse

av paula volsky.

det är inte ofta man hittar riktigt fantastiska böcker och eftersom jag redan hittat en fullpoängare i år i innkeeper's song trodde jag det skulle dröja innan nästa. ibland är det skönt att ha fel...

en bra bok engagerar och känns trovärdig, en fantastisk bok transporterar läsaren till händelsernas mitt och låter en se och höra miljöer och samtal som om man själv stod precis bredvid huvudpersonerna. det här är en sådan bok. paula volsky har en alldeles egen känsla för språket och ett fantastiskt ordförråd. skulle jag slagit upp alla ord jag aldrig sett förr hade jag haft att göra. eller vad sägs om adjektiv som: pusillanimous, melliflously, mendarious...eller substantiven: settee, chopines, poltroon... man behöver inte slå upp för att hänga med, men det var länge sedan jag fick 'hem och läsa på' så mycket!

den här boken har också en kvinna som huvudperson och hon vinner mitt hjärta direkt. luzelle devaire är en mycket speciell karaktär med skinn på näsan, livlig fantasi, påhittig, äventyrlig, med ett stort hjärta, men samtidigt är hon envis som en röd gris, beter sig ibland som en barnunge, handlar helt fel...kort sagt; hon är en mycket trovärdig, mänsklig karaktär!

bokens huvudhandling är en tävling - the grand ellipse - där de multinationella deltagarna måste färdas genom många länder för att vinna en adelstitel. det låter kanske väl lättsamt, men i bakgrunden finns hot om krig och invasion och politiska intressen blandar sig snabbt i tävlingen - det har nämligen läckt ut att kungen som arrangerar ellipsen sitter på en fantastisk upptäckt som kan avgöra hela kriget och vara skillnaden mellan invasion och frihet - sentient fire.

ellipsen sträcker sig genom ockuperat land och krigszoner och deltagarna (och läsaren) får se och vara med om lite mer än de skulle önskat i form av förtryck, avrättningar, strider... vi får även en inblick i hur det var att vara kvinna i en för oss svunnen tid med allt vad det innebär av korsettvång, inte kunna resa på egen hand, inte anses som passande att arbeta utanför hemmet, etc, etc. och självklart finns här även magi - det är ju ändå en fantasybok!

bokens lärdom: "you never know what you're capable of until you have to start making hard choices". för här finns det bara ett val: vinna - eller försvinna.

läs den! bums!

betyg: 5!

ps. glömde lägga till att denna bok helt klart berättar om ett alternativt andra världskriget. det tar inte lång tid innan man ser likheterna mellan grewzland med sitt långa blonda folk och sin galne imperior som söker världsherravälde och det gamla nazityskland. där finns också ett neutralt land som genom sin passivitet hjälper grewzland att erövra land efter land. känns det igen...?

Lords and Ladies

Lords and Ladies Terry Pratchett *****(av 5)

The elves are back. The forests whisper and the stars are glowing. There’s singing in the glades and unicorns in the meadows, and crop circles in the fields.
It’s Midsummer Night.
No time for dreaming.

Grandma Weatherwax and her crumbling coven faces their worse challenge ever. The elves are back and they want the world again, with the humans to live and die by their whim. But how do you fight a people so beautiful, so wise, so happy, so rightfully our Lords and Ladies? After all, they brought beauty and magic back (and it is corrupting us), they are singing in the moonlight (about killing humans), the unicorns are prowling the glades (it’s a bloody big mad horse with a point in one end!)

You fight them with Lancer iron, with wizards and orang-utans and the worlds second-biggest lover (he’s a dwarf, see?) and the indomitable will of the witches of Lanker. Because if it’s something you can say about witches, it’s that they don’t fight fair.

Still, it might take a power greater than even Grandma Weatherwax to manage a people who can’t be killed, but where do you find someone more powerful than the Elven Queen, a creature who can go into your mind and make you love her? Where you least expect it…

This is my favourite Pratchett, and the one book I mostly need to come down from the lofty heights of Tolkien. It’s also the one book that mostly divide the PECS – society, because these elves torture, trick, lie and murder humans. They’re not only inhuman, they are vicious, evil, cruel!
Still, they’re elves, and Pratchett got that right; they do something to your memory…(But they’re wonderful! They create wonders. They’re glamorous! They project glamour. They’re terrific! They beget terror...)

Quote:
“Take my hand, child,” the Elven Queen said.
She struck out her hand gingerly.
There was something wrong with the queens eyes . It wasn’t the shape, or the colour. There were no evil glint. But there was…a look.
It was such a look as a microbe might encounter, if it was to look up the bottom end of the microscope. It said: you are nothing. It said: you’re an animal. It said: your flawed, you have no value. It said: you will never be as strong, as beautiful, as wise as we are. It said: you might be pet, or you might be quarry. It said: and the choice isn’t yours.

Innkeeper's Song

av Peter S Beagle

det här kan mycket väl vara en av de bästa böcker jag läst! inte på grund av storyn (som iof är bra) - det är språket och sättet att berätta som formligen förtrollar mig. det flödar som poesi över sidorna och jag önskar att jag själv hade sådan känsla för ord som den här mannen har. han använder också ett väldigt ovanligt sätt att berätta historien på; de olika kapitlen berättas av olika människor. historien flödar fram bit för bit ur olika människors synvinkel, ibland berättar värdshusvärden, ibland stallpojken, etc. inte som brukligt att man får se samma bit av historien ur olika människors ögon, nej här för varje berättare historien vidare där föregående slutade, fast ur ett nytt perspektiv. en bra historia är det också. när den är slut efterlämnar den en känsla av magi i kroppen. om det inte hade varit ett sådant starkt ord hade jag sagt att det är en genialisk bok - men då har jag ju inget sådant starkt ord att använda om jag stöter på något bättre... ;-)
och nu till bokens handling! i ett nötskal (oroa er inte, denna är från sidan 1 och är den enda 'riktiga' poesin i hela boken):

"There came three ladies at sundown:
one was brown as bread is brown,
one was black, with a sailor's sway,
and one was pale as the moon by day.

The white one wore an emerald ring,
the brown led a fox on a silver string,
and the black one carried a rosewood cane
with a sword inside, for a saw it plain.

They took my own room, they barred the door,
they sang songs I never had heard before.
My cheese and mutton they did destroy,
and they called for wine, and the stable boy.

And once they quarried and twice they cried-
Their laughter blazed through the countryside,
The ceiling shook and the plaster flew,
and the fox ate my pigeons, all but two.

They rode away with the morning sun,
the white like a queen, the black like a nun,
and the brown one singing with scarlet joy,
and I'll have to get a new stable boy."

betyg: 5!

The broken sword

The Broken Sword, Poul Andersen *****(av 5)

Jag är...förälskad. Äntligen, äntligen, efter år av letande har jag funnit en historia som, om än knappast perfekt, beskriver alver som något annat än ”snygga – spetsörade - visa –människor”.
De här alverna skulle äta Peter Jacksons’ versioner levande och spotta ut tiarorna.

Historien utspelar sig i England under vikingatiden, ett England ständigt under attack från vikingar och där Faery ligger runt hörnet. Och krig närmar sig i både människornas värld och i den andra, ett krig där Asarna och Isjättarna inte tvekar att offra sina spelpjäsers liv, kroppar och själar.
Alvhärskaren Imiric som styr över de Engelska alverna råkar på ett mänskligt barn som ännu inte är döpt; det tillhör varken de gamla asarna eller den nya kristna guden. Alltså lägger han helt kallt beslag på det, och lämnar en bortbyting i dess ställe. Mänskliga krigare är nämligen bra att ha på sin sida då de har en egenskap som få i Faery har – de kan röra vid järn. Barnet döps till Scafold och växer upp utan vetskap eller ens intresse för sina riktiga föräldrar (en intressant detalj här...Elrond berättade inte för Aragorn vem han var förrän han fyllt 20)
Bortbytingen – som egentligen är Imirics son med en fångad trollkvinna och framställd med magi - växer upp som Valgard i människornas rike och har ingen orsak att tro annat än att han är helt mänsklig.
Men trollen (från engelskans trolls, inte goblins) rustar till krig mot alverna som hämnd för de svidande nederlag de led för tjugotalet år sedan, och alvnationen är för splittrad för att samla sig till motstånd. Samtidigt har en förbannelse uttalats över Scafolds mänskliga familj och hotar att föra samman honom och Valgard i en konflikt av två mycket förvirrade själar. Mitt i denna malström av gudar, jättar och alver står resterna av Scafolds’ mänskliga familj.

Till slut verkar det enda hoppet stå till den mystiska, trasiga svärd som Asagudarna lämnade till Imric på Scafolds namnsdag. Men i en värld där varje släkte står och faller för sig självt är det knappast troligt att Asarnas planer är för det goda för varje sig alver eller människor.

Språket må vara gammalt och styltat, prosan må driva visa till vansinne men det här är High Fantasy när den är som allra bäst. Visst, det är knappast nyskapande (både Elric och speciellt Tuorn i Silmarillion har liknande desperata öden) men frågan är vem som inspirerat vem? Den här boken är dock från –54. Med sina rötter djupt i Eddan så väl som engelsk, irländsk och skottsk mytologi så kan jag inte annat än rekommendera denna bok å det varmaste, vilken med sina lätt sympatiska troll, landsförvisade fauner, borttynande halvgudar och lömska Asar och, så klart, totalt omänskliga och skrämmande alver drar oss in i den värld som våra förfäder trodde att de levde i.
Läs, och frukta skuggorna i skogen.

The Malazan book of the fallen

The Malazan book of the fallen
(Gardens of the moon - The Bonehunters )

So, you though you read it all.
You figured that keeping all of the Silmarillion history in your head made you pretty clever.
You felt that having a grasp on Jordan characters made you one helluva fantasy reader.
You believed that sorting out R.R. Martin intrigues was the top achievement of all times.
Well, the lessons just begun, people.

In a world were history goes not a thousand, but a million years back, warfare is the way of life for the Malazan army. For decades they have been conquering lands all over the world, but for what reason, not even the Empress own Adjunct seem to know. What is becoming frighteningly clear, however, is that there is a war brewing amongst Gods and ascendants (and perhaps even more powerful forces), but from an army –the only army – who encourages its soldiers to think individually, ever Gods have something to fear.
This is not classic High Fantasy – there are no elves, no dwarves, indeed not even a good side and a bad – but don’t worry. There’s T’lan Imass (undead Neanderthals), K’chain Chemal (frighteningly intelligent ‘dinosaurs’ with huge flying cities), Tiste Andi/Tiste Edur/Tiste Liosan (black/dusky/pale immortals in constant war with one another, each other, and anything/anyone else), Soultaken (people able to shift into animal form), D’ivers (people able to split their soul into many animal forms), Jaghut (I’ve no idea) demons, dragons, hell hounds, monsters, and the completely insane sappers, magicans, warlocks, assassins, witches and not-so-common human soldiers of the Malazan army. And for those whose spirit is strong enough, ascendance and perhaps even Godhood awaits, not that anyone with more than half a brain really wants it.
Because in this story, not even the dead knows peace and no God is immune to a sappers cusser.

Unlike Jordan, and lately Martin, Erikson actually have his characters doing things even after the 6000-odd pages of story. And although there’s at the very least as many main characters as in a Jordan fever dream, there is no worries that you get confused. I mean, you get confused a lot, that is the entire point of some of the plot, but you wont confuse them. Trust me, these are some of the most memorable characters you’ve ever met, human or not.
With countless side plots, a history as vast as (and expanding far beyond) our own, a main story moving as steady as a Malazan war machine, and, gods below and above, people who actually think, this story will blow you away like a sappers splinter (yeah, I really like the sappers).
It doesn’t hurt that it features my all-time favourites Anomander Rake (Tiste Andi) and Icarium (half-Jaghut, still don’t know what the other half is) are running around trying hard not to destroy the world again, not to mention the human favourites such as the sapper Fiddler, the witch Tattersails, the all-time loony high priest Pust and Mogora, his spider D’iver wife, the assassin Apsalar....well, truth to tell I like them all. Everyone of them. Including the demon Greyfrog, the Empress Larseen and the really annoying once- dead-dragons Telocrats and Cusser, whom now inhabit/possess a pair of small K’chain Chemal skeletons (complicated existence? You don’t know half of it).
So what are you waiting for? Sign up today! Empress Larseen wants you.

Book quote:
They don’t listen to me! I’m supposed to be their God, why won’t they listen to me?
Maybe they’re waiting for you to say the right thing.
Like what?
Well, whatever it is they want to hear, of course.