rysk fantasy - helt klart annorlunda! massor av nya infallsvinklar och nya idéer som jag aldrig läst någonstans förut, historien är underbar och så även många av karaktärerna. jag har heller inga problem med språket som sådant, men däremot har jag lite problem med sättet att uttrycka sig...eller snarare; hans karaktärers sätt att uttrycka sig. jag undrade länge vad det var med den här boken som - trots att jag tyckte den var så bra - gjorde den så svår för mig att sträckläsa och härom dagen slog det mig alltså - det är sättet karaktärerna uttrycker sig på! det är omständligt och onödigt ordrikt (med avseende på "onödiga" ord, alltså) och heller inte trovärdigt att ALLA karaktärer i en berättelse - oavsett ras och bakgrund - uttrycker sig på exakt samma sätt; "för det ska jag säga, otacksamma danka, att sådana som du fanns det gott om på dödskallestranden, joho då. ja du tror mig förstås inte, kära du, men det ska jag säga dig att gudarna vet vem de ska tacka i det här fallet"...typ så. alla. alltid. omständligt och mycket onödig dialog. kanske är det ett ryskt sätt att uttrycka sig? men alla hade ju ändå inte behövt prata likadant...
nåja.
förutom den lilla detaljen är det en alldeles utomordentlig historia som jag absolut tycker man ska läsa! inte minst om man gillar fantasy, men tycker att det mesta är lite "same same". detta är inte alls "same"...
en sammanfattning av handlingen kan man hitta här: http://www.ersatz.se/bok_perumov1.htm
betyg: 3,5 (vill gärna ge en 4:a, men den får avdrag för språkdetaljerna)
Posts
4 comments:
Håller med dig. Överhuvudtaget lider den här boken av samma problem som övrig rysk fantasy jag läst, oavsett om den är översatt till svenska eller engelska - historierna är innovativa, karaktärerna bra, oväntade twister dyker upp MEN...språket suger.
Trist.
Den här boken var...märklig. Världen kändes intressant, men jag kände verkligen ingenting för karaktärerna. Och språket...sög! Ursäkta ordvalet, men jag kan bara hålla med & understryka vad Anna & Sus redan varit inne på vad gäller det.
Jag gav den en tvåa, vilket var lite i överkant efetrsom jag verkligen fick kämpa mig igenom den. Hade den inte varit cirkelbok hade jag lagt den åt sidan, vilket typ ALDRIG händer...
för mig var det aldrig aktuellt att lägga den åt sidan - den var alldeles för intressant! har del 2 hemma och den tänker jag nog läsa också - lite senare alltså... =)
så mycket böcker - så lite tid...;-)
I liked it! Med språk och allt, så tyckte jag faktiskt om den här boken mycket. Men, så har jag alltid haft en dragning till högtravande språk. Farmors och farfars fel! Farmor som gav mig hela Anne på Grönkulla-serien från sin egen barndom, dvs en utgåva från 1929. Farfars Tusen och en natt i en fantastisk läderinbunden utgåva från 1912 eller något sådant. Tung språk? Jajamensan! :-D
Får jag låna din tvåa, Anna?
Post a Comment