The Soprano Sorceress

There are some entertaining ideas in this book. Magic connected to music and singing in particular - I like it!

I get really fed up with Anna, though. Modesitt does not trust the readers of this book at all, and feels we need to have certain information pointed out in absurdum. We get it! Anna is a feminist! Not the kind I would hang with, mind you, but of sorts. We are suppose to understand this from her refusal to be condescended upon by men, or by the fact that she happily removes free will or kills any man trying to rape her. No, rape is not ok. Nor is Annas strategy to deal with it. She thinks Lord Jecks is hot - how can we fail to get it when it is pointed out for the mpth time that he looks like Robert Mitchum, and she just adores Mitchum. Add a splash of Sean Connery and Anna is gone. I should here point out that L E Modesitt, Jr. is a 50+ man... Anna is furthermore a psykopath. She claims to loathe killing people, and yet, without any hesistation or investigation kills thousands and thousands of people, with fire from the sky, drowning them in mud or even better, by letting an entire city owerflow with lava. Mm, I'm sure all in the capital were evil. It was the capital of the evil kingdom. My, my... Anna compares the leader of the "evil empire" to Hitler, but I few would claim all Berliners were evil nazis just by being in Berlin.

So, on a scale, this book gets a 1,5, where the ,5 is scored due to the idea of magic in music. It's an idea most of us can believe in, after all.

PS Har hittat en fenomenal blogg som helt enkelt analyserar bokomslag. Har som särskilda inslag Mammary Monday och Phallic Phriday. Say no more, utan titta på hennes analys av Soprano Sorceress at http://judgeabook.blogspot.com/2007/09/fantasy-quickies.html

The Mage Winds trilogy

Mercedes Lackey står inte högt i status. Vännen som lånade ut böckerna skämdes lite över att de var så vällästa. Andra vänner grimaserar lätt vid omnämnandet av hennes namn. För mig var detta första mötet med Lackey, men eftersom en mycket betrodd vän vad gäller litteratur har "Misty" som sin absoluta favoritförfattare så hade hennes beröm lyckats neutralisera kritiken till en egen position i avsaknad av förväntningar.

Jag har nu läst Winds of Fate, Winds of Change och är uppslukad av den avslutande Winds of Fury. Och jag undrar, varför är Mercedes Lackey så illa förtalad? Är det för att hon är en mycket produktiv författare främst i high fantasy-genren, med det egna målet att producera minst 100 verk (i likhet med Isaac Asimov som hon själv påpekar)? Är det för att hon är en typisk amerikanska (läs kvinna) från Mellanvästern med ett hemma-fru-liv enligt konstens alla regler? För, jag måste direkt säga att detta är betydligt bättre än många andra fantasyserier jag försökt läsa på senare tid.

Lackey skriver om intressanta karaktärer, i denna trilogi i sin värld Velgarth, där en mängd av hennes romaner utspelar sig. Hon har en sammanhängade världsbild, med historik, olika raser med egna, välunderbyggda kulturer och språk. Hon utforskar könsroller och utanförskap, välmenande och okritiskt, men dock. Robert Jordan med sina vansinnigt tråkiga könsroller i sin serie som ingen förväntade sig ett avslut på, eller David Eddings standardformel med fem böckers-serier där hjälten reser igenom hela den befintliga kartan på jakt efter något blåskinande (därmed gott) är betydligt sämre.

Min kritik skulle vara mot sexscenerna som gränsar till klassisk Barbara Cartland ibland, minus beskrivningar av organ eller mot att det är på förhand givet att alla hennes huvudkaraktärer kommer att överleva boken och trilogin igenom, till skillnad från en av mina favoritförfattare George R.R. Martin. Hon skriver helt enkelt klassisk high fantasy med gott hantverk, i avsaknad av större nyheter eller nydanande idéer, men hon gör det med den äran. Jag tror att Lackey får mest kritik för vad hon är - en produktiv hantverkare i en värld som egentligen högaktar den introverte "konstnären" med ett fåtal "genialiska" verk...

Betyg
Winds of Fate: 4
Winds of Change: 3
Winds of Fury: Ännu så länge 3.

1001 nights of snowfall

jag gillar hela fables-serien för dess traditionella sagoarv, men med en omisskännlig twist... eller vad sägs om guldlock - den största terroristen i skogen som bildat motståndsrörelse med bla de tre björnarna...snövit - sviken av både sin syster (som hade sex med snövits man, prince charming) och sin man (som har sex med alla prinsessor i sagan...det finns ju bara en prince charming i sagorna...eller? ;-), ja det finns mååånga fler...

Lånade denna bok av Magnus och den blev liggande lite innan jag läste klart den. som titeln anger är det en twist på tusen och en natt, men ger samtidigt en hel del backstory till fabletown och hur det blev som det blev. jag gillar det! vackra illustrationer är det också i hela boken, vilket bidrar till min 4a i betyg!

Supernatural (tv-serie)

På SVT24 tisdagar 22.30 och senare samma kväll i SVT2 går sedan i november andra säsongen av Supernatural, en serie som jag personligen föll handlöst förr när första säsongen gick under våren 2007.

Den amerikanska thrillerserien cirklar huvudsakligen kring bröderna Sam (Jared Padalecki) och Dean (Jensen Ackles) och deras kamp mot övernaturliga krafter. Brödernas uppväxt kretsade en gång kring mörka krafter, men det var då, nu är det ett normalt, tryggt liv som jurist som lockar Sam. Allt detta är gott och väl till den dag brodern Dean oväntat dyker upp med dåliga nyheter - deras far är försvunnen! För att hitta honom måste bröderna ge sig ut på en jakt efter den demon som deras far ägnat de senaste 22 åren till att spåra upp. Sam tvingas återvända till ett liv han trott sig ha lämnat för alltid.

Ett mystiskt telefonsamtal från fadern leder bröderna till en liten stad i Kalifornien där en rad oförklarliga dödsfall har ägt rum, och det dröjer inte länge innan de står öga mot öga med den lokala legenden - Damen i vitt. Där efter fortsätter "The two brothers, bound by tragedy and blood to their mission, to travel across the country encountering terrifying and dangerous forces most believe to be nothing but superstition and folklore, such as the Indian beast known as the Wendigo, Phantom Travelers who cause plane crashes, Bloody Mary, and many many more."

Avsnitten är ojämna, men de som är bra är ofta RIKTIGT bra!

Sweeney Todd (film)

i fredags var vi på sweeney todd - extrem, mörk, splattermusikal med morbid humor och lysande skådisar. lite för mycket gottande i blod och slit throats tycker jag personligen, men miljöerna och skådisarna var helsköna! skönsång...tja...helena bonham-carter - absolut, johnny depp...not so much... men han sjöng helt ok, fast inte som någon pavarotti direkt...
lite märkligt slut också, vilket också bidrar till att dra ner mitt betyg. det blir en 3:a från mig.

Hex (tv-serie)

ja, vad säger man om hex - en mycket annorlunda, rätt fängslande serie som inte liknar något annat... mycket om häxor, magi, fallna änglar, demoner och homosexuella spöken...och sex - ibland är det riktigt steamy hot! låter det helt skruvat? det är det. men ändå liksom...bra... man bara måse se hur det går. och liksom med allas vår favoritförfattare george rr martin kan man aldrig vara säker på vad som kommer att hända. på de 1½ säsongerna jag sett har serien bytt huvudperson tre gånger. jag har väl aldrig varit med om maken...
betyg: 4

Painkiller Jane (TV-serie)

det är sällan jag hittar en sf-serie som jag tycker illa om, men painkiller jane är verkligen fruktansvärt dålig! inget djup, platta karaktärer, dåligt manus... en del av skådisarna är riktigt bra, men inte ens de kan hjälpa upp ett sådant här bottennapp! HU!

Betyg: 1,5

Eureka (tv-serie)

Eureka är en riktig mys-sci-fi-serie som är inne på sin andra säsong i USA och som snart kommer på svensk tv.
Den utspelar sig i en liten amerikansk stad som inte är så vanlig som man först kan tro, där bor nämligen bara genier...och den nye sheriffen, förstås...

Jag gillar Eureka skarpt! Här finns massor av roliga, vansinniga och ändå trovärdiga karaktärer med både hjärta och hjärna. Här finns sci-fi, relationer, brott som ska lösas, mysterier, mord, intriger, konspirationer, romantik, vetenskap en talande bunker...ja...allt! Och huvudpersonen - sheriff Jack Carter - är en mycket trevlig bekantskap som man verkligen bryr sig om. Se den!

Betyg: 4!

White Wolf

av David Gemmell

Skilgannon the Damned gömmer sig för drottningen av Naashans lönnmördare i ett kloster där han försöker gå upp i rollen som akolyt men han finner snart att han inte är munkmaterial och lämnar klostret tillsammans med en akolyt som ska avlägga sina löften och en pojke som jagas för mord. På väg mot den ockuperade staden Mellicane träffar de både på nya allierade, trolldom, stor ondska och snart även ett uppdrag som de kanske inte kommer att överleva.

Det var med en hel del skepsis som jag började läsa denna bok eftersom Niklas (som lånade ut den till mig) beskrivit hjälten som "en man som kan slå ihjäl ett helt rum med krigare utan att spilla sin drink"... Och det är klart att Skilgannon the Damned och Druss the Legend bägge är överlägsna krigare i denna mörka värld som Gemmell målar upp, men det gör på något sätt inte så mycket. De är överlägsna på samma sätt som trollkarlen Pug i Feists berättelser om trollkarlens lärling; man vet att de är överlägsna, men man får ändå ibland tro att de är illa ute och kanske tillomed kan bli besegrade. Jag går på det. Iallafall ibland...
Nåväl...min tro om att detta skulle vara en bok med platta karaktärer och halvdan handling kom verkligen på skam för Gemmell har utrustat sina karaktärer - tillomed bifigurerna - med bakgrundshistorier och motiv till sina handlingar. De är komplexa, trovärdiga karaktärer i en värld som känns mycket mindre underbyggd än hjältarna. Har du inte testat Gemmell - gör det! Vem vet, du kanske gillar det? Jag ska definitivt läsa klart trilogin om Skilgannon - måste ju få veta hur det går...

Betyg: 3,5

The Portable Door

av Tom Holt

Detta var min första bekantskap med Tom Holt och jag hade inte förväntat mig så mycket. Jag visste det var humoristisk fantasy och trodde det i värsta fall kunde likna Terry Pratchett som jag inte är vidare förtjust i... Det gjorde det nu inte. Tom Holt lyckas berätta en rätt spännande historia med trovärdiga karaktärer och samtidigt flippa ut totalt...då och då...

Paul Carpenter är en rätt misslyckad kille som aldrig lyckats prata med tjejer och följdaktligen heller aldrig haft en flickvän. Eller ett riktigt jobb heller, för den delen.
När han mot alla odds lyckas få jobb på den (antagligen) väldigt anseenderika firman J.W.W Wells - trots en rent fruktansvärt dålig insats på jobbintervjun - vänds hans liv på ända. Hans nya rumskamrat är en mycket mager tjej med sex-appeal som en skiftnyckel (otroligt vacker i Pauls ögon) och han faller pladask. Vilket också är det enda som får honom att fortsätta gå till jobbet varje dag, för arbetet på J.W.W. Wells blir bara skummare och skummare...

Betyg: 3,5

Of Fire and Night

av Kevin J Anderson

Del 5 i 'Saga of Seven Suns'

Del fem i den här historien fortsätter i samma anda som de tidigare delarna. Det är Spännande, Intriger, Hemligheter, Förräderi, Galenskap, Kärlek, Väl Underbyggt, Episkt... Saga of Seven Suns handlar om ett universom man nästan kan tro på där människorna - som en gång trodde de var ensamma i universum - nu har upptäckt att både vänner och fiender existerar närmare än de trott.
Av misstag råkar människorna starta ett krig med de skoningslösa Hydrogues som bor i gasjätteplaneter runt om i galaxen. Hydrogues är lierade med de lika skoningslösa Klikiss robots som en gång gjorde uppror mot sina skapare och utrotade hela deras ras. Eller gjorde de det...?
Ildrians har varit människornas allierade sedan dag ett, men Hydrogues hotar utrota dem om de inte förråder människorna. Mage-Imperator Jora'h försöker förtvivlat hitta en annan lösning, men tiden rinner snabbt ut och han tvingas välja.
Tur att människorna har fler mäktiga allierade, men vad kan egentligen träd göra? Eller vatten, för den delen...

Andersons epos är av samma typ som George RR Martins fast i en helt annan miljö. Du bör inte fästa dig för mycket vid en karaktär för rätt var det är...he will...finish...them...off... *bzzt!*

Hela serien - betyg: 5!
Denna bok - betyg: 4

Witch's Honour

av Jan Siegel

Fern blir kontaktad av Mabb, Queen of goblins. Det verkar som att en mäktig och ond häxa slagit sig ner i England och hon utrotar spöken och goblins till höger och vänster. Fern lovar att undersöka saken, men med tanke på hur goblins är tar hon det inte på så stort allvar. Några veckor senare blir hon även kontaktad av en man vars syster hamnat i en oförklarlig koma på samma sätt som när Ferns ande kidnappades av häxan Morgus för några år sedan. Undan för undan börjar Fern inse att de bägge händelserna har ett samband och att en gammal fiende återvänt för att få hämnd...

Denna tredje och avslutande del i historien om Fern Capel är i mina ögon den bästa. Den är mörk och farlig och alls ingen fjäderlätt historia som lämnar läsaren glad och väl till mods. Här är det ondska Fern möter och ren ondska lämnar lite olust efter sig...
För mig kändes slutet lite abrupt, men kan man stå ut med det är det en jättebra historia som förtjänar att läsas! Som vanligt är den välskriven med karaktärer som känns äkta och element från mytologier överallt.

Betyg: 4,5

Camelot 3000 (serie)

arthursagan har alltid faschinerat mig och det var med stor spänning jag lånade camelot 3000 på biblioteket. en del saker var helt klart intressanta medan andra bara var...skumma...

handlingen är förlagd till england år 3000 då en utomjordisk makt invarderar jorden och vi jordlingar är totalt underlägsna och står inför total utrotning. då hittar en arkeolog av en slump kistan där kung arthur sover och råkar väcka honom. kung arthur visar sig vara en kämpe att räkna med även på 3000-talet och efter att ha väckt några av sina gamla riddare och bundsförvanter från fordom tar han sig snart an den utomjordiska invasionsarmén...

jag kan förlåta en hel del friheter författarna tagit sig i den här serien; att man gjort sir tristram till transsexuell, att sir galahad är ett monster, att merlin är djävulens son, att häxorna knappt har en tråd på kroppen...men varför har man gjort arthur så korkad?!! han kan verkligen bara en enda sak och det är att slåss, annars är han en av de dummaste varelser som gått i ett par skor. DET har jag svårt att få ihop med historien och det bidrar till det låga betyget.

är du mycket förtjust i arthurmyterna - läs den som kuriosa - annars kan du lika gärna strunta i det...

betyg: 2

Manhunter (serie)

tja, vad kan man säga...? manhunter är en "superhjälte-vigilante" som egentligen inte är en superhjälte utan en vanlig åklagare som fått fatt i utomjordisk teknik, vilket hon utnyttjat för att skapa sig en dräkt och ett vapen som nästan gör henne till en äkta superhjälte. de bovar som lyckas slippa igenom rättvisans nät jagar hon upp efter arbetstid...

manhunter lyckas med konststycket att vara nyskapande och samtidigt ganska tråkig och jag kan inte med gott samvete rekommendera den - trots att den inte alls är dålig - bara...tråkig...

betyg: 2,5

Widdershins

av Charles de Lint

Detta är en fristående fortsättning på "the Onion Girl". Man behöver inte ha läst den innan (det hade inte jag) men ibland refererar de tillbaka till sådant som hänt innan och då kan det ju vara roligt att hänga med i referensen.

Iallafall...

Detta är främst historien om Geordie och Jilly - bästa vänner sedan halva livet och som alla andra utom de kan se - som gjorda för varandra. Bägge två har vänner i den dolda världen av faerie och animal people som finns mitt ibland oss men som de flesta av oss väljer att inte se.

Förhållandet mellan animal people och de mer nyanlända faerie är som vanligt spänt och det når nya kriser när ett gäng bogans (ett slags faerie) dödar några cerva (klövdjuren bland animal people) och kidnappar Jilly och fiolspelaren Lizzie. Ganska snart upptäcks att bogan-gänget inte handlat på eget bevåg utan på uppdrag av en ur animal people med hämnd i sinnet... Plötsligt hotar den bräckliga freden urarta till krig som skulle spilla över i människornas värld. Jillys vänner är villiga att göra allt för att rädda henne, men kan de göra det utan att starta ett förödande krig? Och kan de över huvud taget rädda henne?

Charles de Lints fascinerande värld suger in en direkt från första sidan och bevisar återigen hur bra han är på att berätta en historia. Läs den!

Betyg: 4,5

Lost truth

av Dawn Cook

Den här gången ger sig Alissa tillsammans med Strell, Lodesh och Connen-Neute ut på havet för att leta efter de försvunna Masters som gav sig av för 20 år sedan på jakt efter ett glömt rike. Länge har de trotts vara döda, men Alissa har råkat på en ledtråd som tyder på att de kanske kan vara i livet ändå.
Under tiden sitter Talo-Toecan hemma i the Hold och oroar sig för vad som ska hända. Är det värre om Alissa inte hittar Masters eller om hon gör det. Hans hustru Keribdis finns bland de förlorade och hon är inte precis en vän varelse.

Denna del fyra är mer spännande än del tre och har en del intressanta diskussioner bl a om etiska spörsmål, vilket är ovanligt i fantasy. Ibland kan man bli lite trött på Alissa - hon är visserligen inte 'omnipotent' som Feist's trollkarl Pug men lyckas ändå alltid klara det omöjliga - även om hon råkar dö på kuppen. Dessutom beskrivs relationerna mellan kvinna och man med ungefär samma djup som Robert Jordan åstadkommer i Drakens återkomst... På det hela taget är dock serien läsvärd och spännande med en del nyskapande idéer!

Efter denna kommer säkert fler delar.

Betyg: 4

Reign of fire (film)

Betyg: 1/5

Oh. My. Gods.
I admit, I was warned in no uncertain terms about this movie. But still, how bad can it be, right? We’ve all seen a lot of bad SciFi/Fantasy movies (especially during the ’80).
But honestly….

During the constructing a new subway system in London, a group of dragons (!) are accidentally awoken. Within a few years, humanity is the endangered specie, living in underground caverns in a kind of Mad Max – wannabe world. The group of people we get to follow are all but despairing that they are the last humans on earth, the harvests are going wrong (and there appear to be very few women around, although this never seems to bother anyone) and the dragons are getting…hungrier.
But out of the blue (or, at least, from USA) comes a group of Heroes (note the capital H) who has discovered something that might end the plague of dragons forever….*spoiler ahead, highlight to read*….there is only one male dragon, the rest are females!

This very thought is so absurd it made me giggle. Unfortunately its just the climax of a number of absurd logic statements and outrageously inconsequent behaviour.
There is no reason at all to see this movie. As with Dragon Heart, which Anna rec:ed a few months ago, it only proves that directors think ‘if I just throw in a few huge, fire breathing dragons and special effects, no one will note the lack of plot’. Well, we do. And now we’re just waiting for the Hobbit to come along and show the way….

The Orcs treasure

Short, black and white, story of a small army of orcs that take over a castle with a legendary treasure. However, once inside (after a pretty gory battle) they have trouble finding the bloody gold and jewels!

Garr is an ordinary orc, if somewhat more imaginative than most of them, who accidentally stumble into a secret room filled with….oh, common! Like I’m gonna tell you what the treasure really is! ;o)

Yes, once again I’ve been fooled into reading a book about orcs by the Uruk-hai network (don’t worry, I got something in return on Sharka this time, hehe) but this was somewhat …cute….although rather simple. Took me all of ten minutes to read, and that was just because I kept laughing at the petty humour.

I don’t even mind what happens to the elves. Anything that looks like that and calls it selves elves deserve whatever is coming for it.

(Orc picture not from this book)

His Majesty’s dragon

a.k.a Temeraire, by Naomi Novis

An absolutely charming story of a young British (and, oh my Gods, is he ever British!) sea captain, Laurence, during the Napoleon wars, who suddenly finds his career plans, his wedding plans, and his entire life crushed as he finds a dragon egg on a French ship his crew has boarded.
The dragon chooses the hapless man to be his rider, although life in the Aerial Corps, is very, very far from the civilised (if bloody) and by-the-rules life captain Laurence has lived before…
But the bond that builds between dragon and man is likely to make for one of fantasy's most beloved character duos since Frodo and Sam or Fafhrd and the Grey Mouser. Neither is sidekick to the other, though, which is a grip I thoroughly like. Nothing is as boring as the non-human races being diminished to ‘pets’ or even worse ‘tools’.

Oh, and did you know? There acctually were a ship named Temeraire! Cute!

This quick-paced, and charming story is such a delight to read! Imagine Europe during the Bonaparte wars, and then just add dragons. And such dragons, intelligent, personal, self conscious, beautiful beings! I might almost believe that they are on the same side as humans…
A quick to read book, followed by A Throne of Jade, The Gunpowder War and Empire of Jade

Faery Tale

Faerie Tale by Raymond E Feist

Ultra-super-gloriously-American dream family moves from California to the woods of the State of New York, for really no apparent reason. The father is a writer turned screen writer who made a fortune on space movies, but who now wants to develop his writing in a quaint old house (‘old’ being a relative term when it comes to USA). The (beautiful) mother was once an actress/dancer, but has now given up her career to take care of the children, with not the slightest hint of regret. The oldest (stunningly beautiful, whooshingly rich, supremely intelligent…insert Harlequin superlatives here) daughter is a bit cranky at being dumped in the middle of nowhere, but forgives her father and step-mother within one chapter. Two young twins complete the picture of supreme happiness.
Have you thrown up yet? It gets slightly better.
This dream family soon discovers that something is happening on their farm. There are strange noises at night, weird lights in the woods. It soon turns out the Faery Folk lives there, and will do so for six months before they move on. Unfortunately, not all elves are nice, and the darkness creeps closer and closer up to their door….or would do, unless the story is written with such a painfully overdramatic melodrama that have you whishing for slow and painful demise for the entire family.

This is a very boring book, written with to much ‘This Is Scary, Be Frightened, Damn You!’ sense. A few scenes work, mostly the ones where the truly evil Fool comes along (because he is a bit scary, insane elves are never a pleasant sight) but mostly this books only value is for fuel in the fire.
And the ending, where all of a sudden a new plot element is thrown in, is outrageously absurd, in a way that would make the writers of the X-Files blush with embarrassment.
Or, like a friend of mine would say: “Finish this sentence; if it looks like shit, smells like shit, feels like shit, tastes like shit, it is, indeed, __________”