Ombria in Shadow

by Patricia McKillip

A one-part fantasy novel. Unlike most everything i've seen before as it is it draws me in almost from the first word. The language flows smooth and poetic across the pages and sometimes it's even so full of metaphors it even makes you unsure of exactly what we're talking about here... Mostly, though, it's just plain beautiful, and it definately deserves your attention!

Ombria in Shadow features a city - Ombria - as one of it's main characters. A magical city it is, of a kind, with a whole unknown life that affect all it's citizens in varying degree and to their varying awareness... The Undercity is known by a few, and the Shadow city is but the stuff of legends.

In Ombria a transition starts when the ruler, prince Royce, dies and his only heir is but a child of five. His wife is long dead and his mistress - Lydea, the tavernkeep's daughter - is thrown out on the streets to fend for herself, for her life even. The heir-prince Kyel is left bereft of everyone he knows and is now surrounded only by strangers apart from his cousin - the late prince's bastard nephew Ducon - and nobody expects either of them to live long. The Black Pearl's - Domina Pearl's - long wait to take over the kingdom is now at an end as she is appointed regent for the young prince. She is an ancient sorceress - a relative of someone or other in the royal family - who should have died centuries ago but keeps herself alive in mystical ways.
In the Undercity lives Faey - a greater sorceress than Domina Pearl, who makes good business of supplying everyone who can pay with charms, magics and potions - even Domina Pearl.
Ducon - alive so far - is approached by various factions who wants to be rid of Domina Pearl and give the rule to him instead - preferably by killing prince Kyel. Faey's waxling apprentice is starting to become something more than wax and decides to meddle with some of the magics people have ordered from the sorceress. Lydea is drawn back to the palace where Prince Kyel resides all alone and in grave peril. Ducon feels himself drawn to the mysterious shadows of Ombria - a doorway here, a windowsill there - and feels compelled to draw them all. Domina Pearl plots and scheems for her own ends and hidden motives...

Mysterious and unique - poetic and compelling - this is a gem!

I give this book a 4 out of 5!

Promises to keep

av Charles de Lint

Ni som läst och älskat 'The Onion Girl' och 'Widdershins' och följt Jilly och hennes vänner genom magiska världar och vår egen - här kommer en prequel! Promises to Keep handlar om åren när Jilly ryckte upp sig från gatan, när hon först lärde känna Angel och Joe, började på universitetet och träffade Geordie, Sophie och de andra. Det är också en historia om hur Jilly hamnade i de dödas värld och hur hon kom tillbaka. Eller var det verkligen hon som kom tillbaka...?

En typisk de Lint, men utan de inslag av Animal people man är van vid. Det betyder dock inte att den inte är full av magi...

Betyg: 4

The Dark Knight (film)

en av de absolut bästa batman-filmerna (tillsammans med batman begins)! christian bale är odiskutabelt den bäste batman och ger här en bild av en djupt splittrad hjälte. för hur långt kan man egentligen gå innan man blir lika illa som de brottslingar man bekämpar? mörk som en kolkällare, galen som jordgubbar med kaviar, splittrad som isen på en vattenpöl en marsmorgon och med oväntade djup som köttbullar med lakrits i... det är sällan en film lever upp till sin egen hype, men denna gör det faktiskt! se den!

heath ledgers sista roll blev som jokern denna film och han spelar honom lysande. han var en fantastisk skådespelare och man får hoppas han har det bra där han är.

betyg: 4 av 5!

Paper Mage

av leah r cutter...

...utspelar sig i kina. den är faschinerande på många sätt men kanske mest för att den målar upp en bild av människor så fasta i sin egen kulturs tabun att de blir väldigt främmande för oss i väst. det är ansikten som inte får tappas, heder som måste upprätthållas, andar som ska blidkas och släktingar och överordnade som måste hedras och respekteras. det är inte en individs behov och åsikter som gäller - en person är värd mycket lite - utan allt görs för familjens, klanens, byns och landets bästa. om någon i byn begår ett brott kan alla komma att avrättas och byn brännas...en mycket främmande tanke för oss som är vana vid att varje individ ansvarar för sina egna handlingar.

när wang tie-tie var ung träffade hon en av kinas odödliga, blev älskad och erbjuden en odödlighetens persika, men tackade nej av pliktkänsla gentemot sin familj. sedan dess har hon ångrat sig, bidat sin tid och väntat länge på att en av hennes ättlingar ska komma att visa potential för att göra något stordåd så att denne kan vinna en persika till henne. i dotterdottern xiao yen ser wang tie-tie en stark kvinna och hon fostrar henne (mot moderns önskningar) redan från unga år så att hon ska bli starkare, självständig och kunna klara ett liv i ensamhet utan det traditionella familjebundna liv som vanligen väntar en ung kinesisk kvinna. när xiao yen blir erbjuden att få en plats i skolan som utbildar paper mages är det öppningen wang tie-tie väntat på. varken xiao yen eller hennes mor är särskilt glada åt det hela, men eftersom wang tie-tie är deras familjeöverhuvud och de säger man inte emot utan att dra skam över hela sin familj så det är bara att bita ihop...

xiao yen är bokens hjältinna och vi får följa henne genom livet, genom träningen till paper mage, dusterna med familjen, hennes sammanstötningar med de olika magiska väsen som befolkar kina, till det att hon är färdig paper mage och förväntas ge sig ut i världen och utföra stordåd så att hennes wang tie-tie kan få evigt liv.

alla som är intresserad av kinesisk kultur, magi, kvinnohistoria, mytologi, fantasy och en god historia har definitivt behållning av denna bok!

läs!

betyg: 4 av 5

A Shadow in Summer

av Daniel Abraham

Första delen av fyra i The Long Price.

Detta är en nyskapande och väskriven fantasyhistoria med asiatisk känsla. Den utspelar sig i en värld där hierarkierna är strikta, uppförandekoderna många och ett helt samtal kan föras mellan orden genom kroppens och händernas vinklingars nyanser.
Det är också en värld där det råder en spänd fred mellan de mildare Khaiaten och det erövringshungriga, expanderande Galt. De rika Khaiaten har ingen egen armé och skulle varit ett lätt byte för Galt om de inte haft sina poeter och sina andat som skyddar dem. Poeter är motsvarigheten till magiker och de får sin kraft från sin andat - dvs begrepp som fått fast form och bundits till den fysiska världen och en poet.

Staden Saraykeht i Khaiaten är beroende av en specifik andat för att ge sin bomullsindustri den fördel den behöver för att blomstra och dominera i världen. Denne andat - "he who removes the part that continues" (även kallad Seedless) har dock en egen agenda och intrigerar friskt för att återfå sin frihet...

Några andra personer:
Otah fick erbjudandet att bli en av de högste, en poet, men tackade nej av egna, privata, skäl...

Maati hamnar som lärling hos en poet som tillbringar mer tid på horhus och med att hata sig själv än att lära Maati något vettigt...

Liat är en ung kvinna som när hennes lärare försvinner blir lurad till förräderi...

Amat upptäcker en hemlighet och blir tvungen att försvinna för att rädda sitt liv...

Marchat sitter i rävsaxen och blir tvungen att agera mot sin vilja...

Intrigerna och förvecklingarna är många och man har verkligen ingen aning om hur boken ska sluta förrän du verkligen är där. Detta är en spännande debut som jag verkligen ska följa framöver!

Betyg: 4

Polaris

av Jack McDevitt

Man pratar fortfarande om mysteriet med Polaris - rymdskeppet som likt det mer jordiska Mary Celeste gav sig ut på resa och sedan hittades på drift utan sina passagerare. Sex kändisar och vetenskapsmän plus en pilot, oförklarligt försvunna utan att ens ha tagit tandborstarna med sig.

När 60-årsjubiléet av försvinnandet står för dörren ska några av de föremål som hittades ombord auktioneras ut, Chase Kolpath - överljuspilot och jägare av sällsynta föremål - och hennes chef Alex Benedict hinner knappt köpa en handfull föremål förrän byggnaden bombhotas och sprängs. Alex - som lever på att lösa mysterier för att hitta sällsynta artefakter - intuition säger honom att mer än det uppenbara mordförsöket på en närvarande diktator ligger bakom och han drar med sig Chase ut på en jakt för att lösa en hemlighet som någon är villig att döda för...

Den här boken är en riktig Indiana Jones möter Hercule Poirot i rymdmiljö! Gillar du deckare? Äventyr? Sci-fi? Den är alla tre i ett... Visst är där en del technobabbel, men historien koncentrerar sig kring mysteriet och människorna och jag skulle definitivt kalla det en mjuk eller medelmjuk sci-fi.

Huvudpersonen och bokens berättare är Chase och hon är även den som kör överljusskepp och likt McGuyver kan lösa de flesta problem - inte riktigt med tuggummi och råttfälla, men det har de väl å andra sidan inte i den tidsperiod boken utspelar sig i... Alex är hennes chef som blivit rik på sitt sjätte sinne för affärer - mer intresserad av pengarna artefakten kan inbringa än själva artefakten - och han är även den mesigare av de två. Ett lite annorlunda radarpar i en rätt annorlunda bok...

Betyg: 4

The Last Light of the Sun

av Guy Gavriel Kay


Jag har alltid älskat Kays böcker - han har ett sätt att berätta en historia som visar att det aldrig är svart eller vitt utan har tusen nyanser däremellan och den som ses som fienden av den ene, kan vara en frälsare för den andre. I Kays historier får alltid den andra sidan av saken komma till tals - och ofta har han även huvudpersoner på bägge sidor av en konflikt, vilket ger en spännande inblick. Personporträtten är dessutom rikt och djupt tecknade och han tillhör dem få som verkligen kan måla upp levande karaktärer som känns verkliga.

The Last Light of the Sun utspelar sig i en pseudo-vikingatid där erlingen (vikingen) Bern Torkelsson har fått del av sin fars skam och hämnas genom att stjäla härskarens häst, vilket gör honom till en jagad man och han flyr hemmet för att ansluta sig till de berömda Jormsvikarna.
Anglcynernas (engelsmännens) kung, Aeldred, försöker återuppbygga och ena sitt rike efter generationer av plundring och raider från erlingarna i norr. Aeldred tror inte på att alla konflikter kan lösas med våld och försöker med diplomati och utbildning få slut på den urgamla fiendskapen med grannländerna.
Alun ab Owyn blir oväntat cyngaelernas (walesarnas) kronprins när hans bror dör och när han dessutom samma natt ser älvadrottningen ta hans brors nydöda själ till sitt hov och sin älskare, blir hans liv aldrig sig likt igen...

Dessa livsöden börjar som separata trådar, spännande och intressanta i sig, men efter hand väver författaren ihop dem till en komplex väv som ger en bild av både historien-som-inte-var och historien-som-kanske-var...

Kays historier är alltid intressanta och denna är definitivt inget undantag. Läs den!

Betyg: 4!

John Constantine, Hellblazer: The Gift

Av Mike Carey (text) & Leonardo Manco (illustrationer).

Jag älskar John Constantines buttra karaktär i Hellblazer lika mycket som jag ogillar Keanu Reeves i rollen som honom i filmen från 2005 (ser någon någon som helst likhet mellan Keanu & Constantine?). Det enda jag har emot serien är dess ojämnhet. Hellblazer pendlar nämligen från riktigt, riktigt bra till rätt jäkla trista. Bland höjdarna kan nämnas ”Original Sins” (utgiven som album 1992), ”Hard Time” (2001) och ”Lady Constantine” (2006), som alla får högsta betyg av undertecknad. Bland de sämre hittar vi ”Highwater” (2004) och ”Setting Sun” (2004). Det är aldrig dåligt, men ibland rörigt och inte så sällan bör man ha läst andra i serien för att hänga med i vad som sker. Och tyvärr hjälper inte ens det i vissa extremfall.

Ojämnheten beror förstås på att det är olika författare. Minst åtta olika har nämligen skrivit de 18 som står i min bokhylla – och det finns ett gäng till. Bäst generellt gillar jag de där Constantine verkligen är den där coola killen som bara använder magi när det verkligen behövs. Inte när det blir för mycket eller inte alls. Det senare händer ibland och det är rejält trist för då kan man likaväl läsa något annat.

Ojämnheten gäller förstås även illustrationerna. Dessa påverkar också helhetsintrycket och personligen gillar jag skarpt t ex Goran Sudzuka (”Lady Constantine") och Marcelo Frusin (“Good Intentions”), Även omslagen varierar och själv gillar jag inte minst Sandman-bekantingen Dave McKeans på de tidiga albumen.

Nu till mitt senaste inköp: The Gift (2003). Den tillhör lyckligtvis de bättre! John gör gemensam sak med sin ständiga motståndare demonen Nergal, en kombination som är fruktsam och intressant, men rätt mycket på samma tema som flera gånger innan. Som alltid ser det rökt ut för den gode Constantine, som alltid har han ett ess i trenchcoatärmen, och som alltid undrar man VAD han skall dra fram den här gången…

Andra halvan är än bättre och inte minst djup. John funderar på hur man går vidare i livet när allt – eller stora delar av – det liv man haft och de man håller av inte längre finns kvar. Ska han lära sig läxan till slut? Nja, som ett led i att gå vidare trashar han istället en magikermiddag – varför nånsin försöka göra sig populär eller ”go of character”?

Betyg: 4.

The Last Hero – A Discworld Fable

Av Terry Pratchett med illustrationer av Paul Kidby.

I "The Last Hero" återser vi Cohen the Barbarian – en gammal gubbe som aldrig upphört vara en barbarhjälte - och det är ett kärt återseende av en personlig favorit. Denna gång är han dock för första gången det närmaste man kan komma att vara en huvudperson. Cohens mål är att återlämna elden till gudarna, dock i form av agateansk sprängdeg ("Agatean Fire-Clay") för att helt sonika spränga bort toppen på gudarnas berg och därmed ge igen för alla hjältar som dött en för tidig död. Problemet är bara det att om han lyckas med sitt galna upptåg kommer hela världen att gå under, då hela Skivvärldens magi har sitt centrum där, typ.

"Too many people, when listing all the perils to be found in the search for lost treasure or ancient wisdom, had forgotten to put at the top of the list 'the man who arrived just before you'."

Cohen är rolig, mindre rolig är hans ”posse”, de andra gamla gubbarna i ”The Silver Horde”. Det är samma skämt fortfarande, skämt som fungerade en gång blir nu uttjatade (hur kul är det i längden med Hamish, den halvdöva hjälten i rullstol?). Och här närmar vi oss något som jag tycker blivit allt mera tydligt nämligen Terry Pratchetts, och förvisso många andra författares, dilemma: han är så enormt skicklig på att skapa karaktärer som vi alla (nåja, de flesta av oss) kan älska, känna med och ha roligt med och åt. Karaktärer som Granny Weatherwax, Nanny Ogg, Sam Vimes, Angua, Döden, Susan Death, m fl har vi kunnat följa under lång tid i mycket bra böcker. Men efter ett tag tar det liksom slut, det blir allt mer krystat och längre och längre mellan skratten. Böckerna om häxorna eller ”the City Watch” blir inte bättre och bättre, tyvärr.

Men Pratchett verkar själv ha insett detta och har de senaste åren skapat nya huvudkaraktärer, i böcker där våra gamla favoriter dyker upp som bifigurer vilket är ett grepp som jag anser fungerar väldigt väl. Exempel på detta är Moist von Lipwig (”Going Postal”, ”Making Money”), Tiffany Aching och Nac Mac Feegle (”The Wee Free Men”, ”Wintersmith” m fl) och boken “Monstrous Regiment”.

Hur återknyter detta till ”The Last Hero” då? Jo, denna bok är nästan någon sorts ”best of”. För att hindra Cohen & Co samlas en räddningsstyrka i Ankh Morpork bestående av välkända karaktärer som The Librarian, Vetinari, Rincewind (numera the Professor of Cruel and Unusual Geography), Captain Carrot, Mustrum Ridcully m fl. Men först och främst får äntligen en av mina favoriter stort utrymme och kan påverka hela händelseförloppet: Leonard av Quirm, Skivvärldens egna och skruvade variant på Leonardo da Vinci. Är det någon av ovanstående jag gärna sluppit är det The Librarian – hur kul är det med ”ook?” för hundraelfte gången?

Annars hålls det bra ihop, jag vill inte avslöja mer av handlingen än jag redan gjort. Boken är nämligen väldigt kort, endast 4000 ord, men av en helt annan typ än jag tidigare stött på av Pratchett. Om boken i sig skulle få betyget 3 av mig, förändrar illustrationerna det betyget till en 4. Paul Kidbys målningar täcker hela sidor och uppslag såväl som bakgrunder och i marginalerna. De är i många fall utsökta och träffsäkra och gör läsningen riktigt njutbar – oavhängigt vad man tycker om själva handlingen.

Betyg: 4.

Bron till Terabithia (film)

Bron till Terabithia förvånade mig verkligen. jag hade väntat mig en glättig barnfilm i pastell med ungar som leker i ett fantasiland med älvor och regnbågar, istället får jag en mörk film om livets hårda verklighet och behovet att ibland fly in i fantasin för att komma ifrån den värld som trycker ner en och får en att känna sig mindre än lort.
klart det märks att terabithia är en amerikansk film här och var - särskilt i slutscenen - men på det stora hela är den rätt okarakteristisk med sitt mörker, sorg och ond bråd död.

den handlar om jesse - en liten kille på runt 12 år som har det rätt tufft. familjen tillhör den undre medelklassen och med fem barn har man inte råd att köpa nya kläder - jesse får ärva sina storasystrars avlagda grejor - även om de råkar vara rosa. i skolan blir han mobbad och det blir just inte bättre av att hans lillasyster är hans största fan som alltid hänger efter honom.
en dag börjar en ny tjej i hans klass - leslie. föga anar jess att leslie kommer att förändra hans liv - på mer än ett sätt...

jag måste säga att jag tyckte mycket om den här filmen! förutom 'slutslisket' (inte som ni tror!) var det enda jag hade svårt för skådespelaren som spelade jess' pappa - samme man som spelade skurken i terminator II...

betyg: 4!

1001 nights of snowfall

jag gillar hela fables-serien för dess traditionella sagoarv, men med en omisskännlig twist... eller vad sägs om guldlock - den största terroristen i skogen som bildat motståndsrörelse med bla de tre björnarna...snövit - sviken av både sin syster (som hade sex med snövits man, prince charming) och sin man (som har sex med alla prinsessor i sagan...det finns ju bara en prince charming i sagorna...eller? ;-), ja det finns mååånga fler...

Lånade denna bok av Magnus och den blev liggande lite innan jag läste klart den. som titeln anger är det en twist på tusen och en natt, men ger samtidigt en hel del backstory till fabletown och hur det blev som det blev. jag gillar det! vackra illustrationer är det också i hela boken, vilket bidrar till min 4a i betyg!

Hex (tv-serie)

ja, vad säger man om hex - en mycket annorlunda, rätt fängslande serie som inte liknar något annat... mycket om häxor, magi, fallna änglar, demoner och homosexuella spöken...och sex - ibland är det riktigt steamy hot! låter det helt skruvat? det är det. men ändå liksom...bra... man bara måse se hur det går. och liksom med allas vår favoritförfattare george rr martin kan man aldrig vara säker på vad som kommer att hända. på de 1½ säsongerna jag sett har serien bytt huvudperson tre gånger. jag har väl aldrig varit med om maken...
betyg: 4

Eureka (tv-serie)

Eureka är en riktig mys-sci-fi-serie som är inne på sin andra säsong i USA och som snart kommer på svensk tv.
Den utspelar sig i en liten amerikansk stad som inte är så vanlig som man först kan tro, där bor nämligen bara genier...och den nye sheriffen, förstås...

Jag gillar Eureka skarpt! Här finns massor av roliga, vansinniga och ändå trovärdiga karaktärer med både hjärta och hjärna. Här finns sci-fi, relationer, brott som ska lösas, mysterier, mord, intriger, konspirationer, romantik, vetenskap en talande bunker...ja...allt! Och huvudpersonen - sheriff Jack Carter - är en mycket trevlig bekantskap som man verkligen bryr sig om. Se den!

Betyg: 4!

Of Fire and Night

av Kevin J Anderson

Del 5 i 'Saga of Seven Suns'

Del fem i den här historien fortsätter i samma anda som de tidigare delarna. Det är Spännande, Intriger, Hemligheter, Förräderi, Galenskap, Kärlek, Väl Underbyggt, Episkt... Saga of Seven Suns handlar om ett universom man nästan kan tro på där människorna - som en gång trodde de var ensamma i universum - nu har upptäckt att både vänner och fiender existerar närmare än de trott.
Av misstag råkar människorna starta ett krig med de skoningslösa Hydrogues som bor i gasjätteplaneter runt om i galaxen. Hydrogues är lierade med de lika skoningslösa Klikiss robots som en gång gjorde uppror mot sina skapare och utrotade hela deras ras. Eller gjorde de det...?
Ildrians har varit människornas allierade sedan dag ett, men Hydrogues hotar utrota dem om de inte förråder människorna. Mage-Imperator Jora'h försöker förtvivlat hitta en annan lösning, men tiden rinner snabbt ut och han tvingas välja.
Tur att människorna har fler mäktiga allierade, men vad kan egentligen träd göra? Eller vatten, för den delen...

Andersons epos är av samma typ som George RR Martins fast i en helt annan miljö. Du bör inte fästa dig för mycket vid en karaktär för rätt var det är...he will...finish...them...off... *bzzt!*

Hela serien - betyg: 5!
Denna bok - betyg: 4

Lost truth

av Dawn Cook

Den här gången ger sig Alissa tillsammans med Strell, Lodesh och Connen-Neute ut på havet för att leta efter de försvunna Masters som gav sig av för 20 år sedan på jakt efter ett glömt rike. Länge har de trotts vara döda, men Alissa har råkat på en ledtråd som tyder på att de kanske kan vara i livet ändå.
Under tiden sitter Talo-Toecan hemma i the Hold och oroar sig för vad som ska hända. Är det värre om Alissa inte hittar Masters eller om hon gör det. Hans hustru Keribdis finns bland de förlorade och hon är inte precis en vän varelse.

Denna del fyra är mer spännande än del tre och har en del intressanta diskussioner bl a om etiska spörsmål, vilket är ovanligt i fantasy. Ibland kan man bli lite trött på Alissa - hon är visserligen inte 'omnipotent' som Feist's trollkarl Pug men lyckas ändå alltid klara det omöjliga - även om hon råkar dö på kuppen. Dessutom beskrivs relationerna mellan kvinna och man med ungefär samma djup som Robert Jordan åstadkommer i Drakens återkomst... På det hela taget är dock serien läsvärd och spännande med en del nyskapande idéer!

Efter denna kommer säkert fler delar.

Betyg: 4

Hidden truth

av Dawn Cook

Detta är den i det närmaste fristående fortsättning på "First truth" som jag recenserat innan.
Utan att berätta för mycket befinner sig Alissa och Strell nu i the Hold tillsammans med Bailic - den siste keepern. Bailic är en farlig man och de bägge gästerna spelar ett farligt spel när de försöker dölja sitt egentliga syfte med att vara där, samtidigt som de försöker komma på ett sätt att stjäla Boken. Kommer Bailic på vilka de är väntar bara döden...

Denna andra bok i serien är precis som den första mycket spännande och även det precis som den första svår att lägga ifrån sig innan den absolut sista sidan är utläst. Ett klart lästips om du vill ha något lättsmält med god kvalitet!

Betyg: 4

Someplace to be flying

av Charles de Lint

En natt när Hank är ute och kör ett uppdrag blir han vittne till hur en man klår upp en kvinna mitt på trottoaren. Eftersom Hank är en godhjärtad kille stannar han bilen för att hjälpa kvinnan men istället blir han skjuten och skulle ha blivit dödad av mannen som har den kallaste mördarblick Hank någonsin sett - om inte...plötsligt landar två tufsiga tonårstjejer mitt i bråket, sticker ner busen och helar både Hank och den okända kvinnan med lite saliv och en kyss. Efter det försvinner de spårlöst och med dem Hanks och den okända kvinnans (som heter Lily) bild av världen som ett logiskt och rationellt ställe. Var det vingar på tjejernas ryggar när de damp ner? Plötsligt känns gamle Jacks historier om 'the animal people' som lever mitt ibland oss mycket troligare...
Hank och Lily ramlar av misstag rakt in i en fejd äldre än tiden själv mellan the cuckoos och the corbae. Magi finns mitt ibland oss - man måste bara vara uppmärksam...

Kanonbra historia av de Lint som är svår att lägga ifrån sig. Var beredd med engelsklexikonet - här finns många fågelarter som kan behöva slås upp, för inte har du koll på jackdaws, bluejays, magpies...

Läs den! Speciellt om du gillar urban fantasy med en riktigt mystisk touch.

Betyg: 4

"The cuckoo is a pretty bird, he sings as he flies.
He sucks little birds' eggs, and then he just dies."

First Truth

av Dawn Cook

First Truth är Dawn Cooks debutbok och det är första delen i en serie på fyra böcker. Detta är bra fantasy om man kan bortse från det faktum att albinon förstås är ond, hjältinnan blond och skurkens motiv att ta över världen känns liiite tunna... Förutom det är det en spännande historia som är svår att lägga ifrån sig. I motsats till George RR Martin har Cook satsat på mycket få karaktärer som hon porträtterar på ett mycket trovärdigt sätt. Magisystemet är annorlunda än det man stött på innan och deras värld är rätt så liten. Det tar ändå veckor att färdas någonstans (till fots förstås - om man inte är en raku) och de olika provinserna är rätt isolerade. Känns rätt så äkta, med andra ord...

Det handlar om Alissa som är resultatet av kärleken mellan Rema av slättfolket och Meson som är från bergen. Blandäktenskap som deras ses inte med blida ögon och barn av blandad härkomst föraktas både på slätten och i bergen. Alissas far försvann när hon var fem och nu när hon är 16 tvingar hennes mor ut henne på vandring för att hitta och ansluta sig till "the hold" som Alissa vet bara finns i sagorna. Där ska det enligt legenden bo både magimästare och magikunniga keepers och där - påstår mamman - kan hon få sin utbildning. Hon har nämligen fått för sig att Alissas far var en keeper och att Alissa har ärvt hans talang för magi. Pah! Alla vet ju att magi bara finns i sagorna!

På sin vandring träffar hon snart på Strell av slättfolket som har egna skäl att befinna sig på vandring i bergen så här nära vintern. De slår följe - och tur är väl det...

Jag ska definitivt låna fortsättningen - jag måste få veta hur det går!

Betyg: 4

Pans labyrint (film)

"pans labyrint" handlar om ofelia, en ca 12-årig flicka som med sin gravida och sjukliga mor flyttar ut på landet till mammans nye man. mannen är en särdeles grym kapten i francos fashistarmé och han är på landet med sina mannar för att utrota guerillan som gömmer sig i bergen. ofelia har ett mycket rikt fantasiliv och kastas snabbt in i ett äventyr i en helt annan värld än striderna och grymheterna som rasar runt omkring. men vad är egentligen fantasi och vad är verklighet...?

jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här filmen men det var synnerligen ingen hollywoodfilm vi fick se i biomörkret. det hade jag väl egentligen inte förväntat mig heller av en spansk regissör av guillermo del toros kaliber, men jag hade nog föreställt mig filmen som lite mjukare och mer magisk än den var. den här filmen är mycket rå - även i sin sagolikhet. det närmaste jag kan jämföra den med är gamla bröderna grimm-sagor eller h c andersens 'flickan med svavelstickorna'. den innehåller de råaste aspekterna av sagans värld och krigets hårda verklighet i dess 'verklighetsaspekt'. man får en inblick i hur hårt livet var i fashisternas spanien och man gläds åt att man lever här och nu istället för där och då. bildspråket är annorlunda och vackert - men nog kunde de låtit bli att visa det allra naknaste, råaste våldet. det - och att pan känns lite mesigt framställd av den som spelar honom - är det enda abret i en mycket bra film. den har så många bottnar att man kommer att tänka på den länge och se något nytt var gång man ser den.
betyg: 4

A Song for Arbonne

A Song for Arbonne – Guy Gavriel Kay ****

I’ve always considered it a measure of how good a book is how quickly you read it. I read this one in two days and my eyes are still, when writing this, red.
I don’t think there is such a thing as being disappointed in a Kay book. ASfA is not (in my not very humble opinion) as jaw-dropping surprising as Tigana, nor did I cry as much as from The Fionavra Tapesry, but it is still on the very pillars of splendid fantasy. The characters are so real. The plot so very believable. The excitement tangible.
Set in an alternative version of Italy, with the threat of northern countries hanging over it, the story’s winding intrigues and deeply hidden secrets will be revealed during a year that will change the world forever.

It will surprise no one who know me, I think, to learn that my favourite character (whom, btw, do not have pointy ears) is the clever, witty, amusing assassin Rudel Correze. But there are lots of loveable persons here, as well as some ambitious, some weak, some clever, some tricky once. And although, like I said, I pride myself immensely by figuring out a few of the elements ahead of time there are still many that hit me from nowhere. The end, especially.
And for Emilia....I do believe his father lied in the end. I really do.

Not, I would say, Kays best book. But from such an author, that is still saying its cut far above most other work out there. One of this years best reads!

Oh, and on a more personal note….Rebecka, you might not want to read this book. It has lots of those things you don’t like. You know, words that rhyme, and poetry and such…. ;oP