Pans labyrint (film)

"pans labyrint" handlar om ofelia, en ca 12-årig flicka som med sin gravida och sjukliga mor flyttar ut på landet till mammans nye man. mannen är en särdeles grym kapten i francos fashistarmé och han är på landet med sina mannar för att utrota guerillan som gömmer sig i bergen. ofelia har ett mycket rikt fantasiliv och kastas snabbt in i ett äventyr i en helt annan värld än striderna och grymheterna som rasar runt omkring. men vad är egentligen fantasi och vad är verklighet...?

jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här filmen men det var synnerligen ingen hollywoodfilm vi fick se i biomörkret. det hade jag väl egentligen inte förväntat mig heller av en spansk regissör av guillermo del toros kaliber, men jag hade nog föreställt mig filmen som lite mjukare och mer magisk än den var. den här filmen är mycket rå - även i sin sagolikhet. det närmaste jag kan jämföra den med är gamla bröderna grimm-sagor eller h c andersens 'flickan med svavelstickorna'. den innehåller de råaste aspekterna av sagans värld och krigets hårda verklighet i dess 'verklighetsaspekt'. man får en inblick i hur hårt livet var i fashisternas spanien och man gläds åt att man lever här och nu istället för där och då. bildspråket är annorlunda och vackert - men nog kunde de låtit bli att visa det allra naknaste, råaste våldet. det - och att pan känns lite mesigt framställd av den som spelar honom - är det enda abret i en mycket bra film. den har så många bottnar att man kommer att tänka på den länge och se något nytt var gång man ser den.
betyg: 4

The Dragon Charmer

av Jan Siegel

Den fristående andra delen efter Prospero's Children är en mörkare (och ännu bättre) historia än den första. Den innehåller mer av allt; mer ondska, mer magi, mer mytologi och legender och framför allt - mer märkliga varelser...

Fern och Will har blivit 12 år äldre och har påverkats starkt av sina tidigare upplevelser, var och en på sitt sätt. När boken börjar ska Fern till att gifta sig och återvänder till huset i Yorkshire där allt hände. Naturligtvis dröjer det inte länge förrän 'Trouble' anfaller i natten och Fern och hennes vänner kastas ofrivilligt in i nya äventyr.

På samma sätt som i Prospero's Children flätar Jan Siegel in element från ett flertal myter och mytologier i historien på ett annorlunda och fräscht sätt. Det är en väldigt spännande historia som är svår att lägga ifrån sig innan den är absolut slut. Den enda besvikelsen var att slutet kändes lite abrupt efter den långa, långa uppbyggnaden. Det var ett bra slut, men det kändes lite kortfattat.

Men ändå - läs den också!

Betyg: 4,7

Stiftelsetrilogin

-Isak Asimov

Okej, låt oss börja med att ignorera de delar av boken som är skrattretande utdaterade. Hmmm….radera all irritation över att vita män kommer att styra Vintergatan utan någon jobbig inblandning från kvinnor eller – gudarna förbjude – icke-ariska människor. Ignorera grundtanken att enda sättet att upprätthålla en civilisation är att ha en styrande klass, och helst en kejsare. Ignorera att mutanter måste vara onda.
Så. Färdigt.
Det här är en förbannat bra bok. Den har intriger, list, intelligens, ett budskap. Delar av den är det bästa jag läst på många år.

Mänskligheten har spritt sig ut i Vintergatan under Imperiet och kejsarens skydd, och tiotusentals världar är nu befolkade. På den kejserliga planeten har hela planeten byggts in av byggnader, kontor (tragiskt, eller hur?) och allt annat som behövs för att administrera ett sådant väldigt…eh…välde.
Men som alla stora administrativa maskinerier så har den blivit trög och bekväm. Utvecklingen går inte framåt. Upplysning har blivit despotism. Rebelliska krafter för frihet rör sig i maktens korridorer. Harry Seldon är en framstående vetenskapsman inom psykohistoria, som går ut på att beräkna historien genom att man statistiskt sätt kan beräkna hur människor i stora grupper kommer att bete sig. Han och hans medhjälpare förutsäger att Imperiet kommer att falla och att trettiotusen år av barbari kommer att ersätta det. Så de sätter igång en plan för att minska de trettiotusen åren till bara tusen, genom att skapa två Stiftelser som ska bevara och föra mänskligheten framåt.

Vi får följa den ena av dessa Stiftelser, på deras lilla planet i utkanten av Vintergatan. I början går allt bra, och följer den s.k. Seldon-planen (även om det krävs mod och list och beslutsamhet för att hålla den på spåret.) Men sedan händer något Seldon inte kunde förutse – en statistisk avvikelse av enorma proportioner. En mutant föds, med förmågan att…nej, jag ska inte avslöja det….men han kan omkullstjälpa hela planen. Naturligtvis måste han vara ond (död åt mutanter! Har jag hört det förut? Och dessutom har han en kraft som påminner starkt om en person i X-men. Nej, inte Wolverine! Han kan väl knappast ta över världen! What’s he going to do? Scratch it with his claws?) och för att ha en chans måste våra hjältar finna den Andra Stiftelsen. Men allt de har att gå efter är de kryptiska orden ’på andra sidan Vintergatan.’

Trilogin utspelar sig under flera tusen år, och har så klart nya hjältar hela tiden. Mutanten – som kallas Mulan – är en av mina favoriter. Otroligt bra delvis, ganska seg så snart en normal smart person (hrm, hrm) har listat ut var den Andra Stiftelsen finns. Definitivt värd att läsa!

Citat:
Han sade: -Vad är meningen med detta?
Det var precis den frågan med exakt den formuleringen som har yttrats rakt ut i luften vid sådana tillfällen av ett otroligt stort antal människor sedan mänskligheten kom till. Det finns inget belägg för att frågan någonsin har gjorts för något annat ändamål än att ge ett sken av värdighet.