Häxor hela veckan

Måndagshäxan är ful som få
Tisdagshäxan är värre ändå
Onsdagshäxan har näsa så lång
För Torsdagshäxan är skon för trång
Fredagshäxan gör paj med gift i
Lördagshäxan har ögon med list i
Men häxan som föddes på söndan minsann
luktar för gräsligt så fly om du kan!

Versen hämtad från en häxbok jag har hemma men som jag glömt vad den heter för tillfället. Dock är det en mycket charmig bok. Har tänkt prova receptet på ostknotor hur länge som helst...

PS. Versen handlar om vilken dag du är född och vilken slags häxa du alltså rimligen är...;-)

Star Trek the Movie

The makers of the new old Star Trek-movie follow in the recent trend of sci-fi-movies like Batman Begins, Ironman and Superman Returns, etc, in that it goes darker, deeper and more realistic than predecessors in the same genre. If of course the term 'realistic' can be applied to movies in this genre, but what i mean by that is that more work's been put into the characters so they seem more 3-D (like they could've been flesh and blood and not just scribbles in a manuscript) and that not everything just magically works out, but there are hardships too as in real life. Also the warm cuddliness of Star Trek is toned down a few notches, as with Star Trek Enterprise a few years back.

I simply love this movie. It's Star Trek thru and thru but at the same time something new (and old too as it's back to the crew of the first Star Trek series with captain Kirk, Spock and Bones) and darker. I both like and don't like the concept of a new timeline which messes up the real chain of events. It makes for many new possibilities if they decide to make more movies set with the same cast, but at the same time it makes that they don't have to keep to the Star Trek lore since this didn't really happen to OUR captain Kirk... Meddling with time creates paradoxes and possibilities aplenty and boy do they love'em on Star Trek... ;-)

Great actors too! Kirk does a good job, and so does Spock (even thou i kept seeing him as Sylar in Heroes in the beginning of the movie), Uhura, Scotty and the others. My favorite is Bones, wich is fantastically well portrayed by Karl Urban who I only really saw before as Éomer in Lord of the Rings.

Even though the story is a little thin here and there I have to strongly recommend this movie to anyone the least bit fond of Star Trek, sci-fi or space for that matter. but then I'm a trekkie so I might be biased...;-)

Rated: 5!

Tapping the Vein

av Clive Barker

en samling mer eller mindre läskiga och äckliga noveller i serieform. vissa är riktigt bra, andra bara...märkliga... läs om slaktaren i tunnelbanan, den återuppväckta statyn eller giganternas kamp så ser du vad jag menar...

gillar du barkers verk, creepy stuff i allmänhet eller splatter i serieform kanske detta är något för dig. för mig...medium. har läst både bättre och sämre så därför får den ett medelbetyg; 2,5. inte riktigt medium, men klart bättre än att den lämnade mig likgiltig.

Coraline (film)

Coraline besågs av mig och Rebecka på bio en grå lördag runt lunchtid när den visades på Barn- och UngdomsFilmFestivalen i Malmö. Förväntningarna var förstås höga på grund av originalmanusförfattarens identitet - ingen mindre än vår favorit Neil Gaiman - och (i Rebeckas fall) att animatören var samma mästare som gjort "Nightmare before Christmas" och andra mästerverk.


I sådana fall, när förväntningarna är höga, brukar besvikelsen infinna sig som ett brev på posten (före Svensk Kassaservices tid), men om det var vad vi hade förväntat oss, blev vi besvikna. Besvikelsen infann sig nämligen inte alls! (Hängde ni med nu?!) Coraline visade sig vara en fullständigt förtjusande film, mästerligt animerad, castad och fantiserad! Filmen var precis lika småotäckt insinuerande, påträngande, pinsam och magisk som originalboken som också recenserats här på bloggen något tidigare år.
Ofta anpassas ju böcker när de ska omstöpas till film, men i detta fallet, och vad jag kan bedöma, verkar detta inte skett. Åtminstone inte i några större detaljer. Ingen av oss mindes Coralines nye vän, Wybie, så vi tänkte först att de lagt till honom i käre Gaimans historia, men när sista filmrutan var sedd kunde konstateras att vi mindes allt runt omkring denna tydligen lättbortglömda karaktär, så därvidlag är det antagligen vi som helt enkelt glömt bort hans existens. Stackars krake...

Kopian vi såg var en helt ordinär film, men det talas om att den som kommer att visas på bio senare kommer att vara en 3d-variant... Skäl att se den igen kanske?

Filmen = mycket bra! Betyg 4,5 av 5!
Favoritkaraktär = katten!
Favoritröst = Teri Hatcher (mamman)

Missa inte!

Ombria in Shadow

by Patricia McKillip

A one-part fantasy novel. Unlike most everything i've seen before as it is it draws me in almost from the first word. The language flows smooth and poetic across the pages and sometimes it's even so full of metaphors it even makes you unsure of exactly what we're talking about here... Mostly, though, it's just plain beautiful, and it definately deserves your attention!

Ombria in Shadow features a city - Ombria - as one of it's main characters. A magical city it is, of a kind, with a whole unknown life that affect all it's citizens in varying degree and to their varying awareness... The Undercity is known by a few, and the Shadow city is but the stuff of legends.

In Ombria a transition starts when the ruler, prince Royce, dies and his only heir is but a child of five. His wife is long dead and his mistress - Lydea, the tavernkeep's daughter - is thrown out on the streets to fend for herself, for her life even. The heir-prince Kyel is left bereft of everyone he knows and is now surrounded only by strangers apart from his cousin - the late prince's bastard nephew Ducon - and nobody expects either of them to live long. The Black Pearl's - Domina Pearl's - long wait to take over the kingdom is now at an end as she is appointed regent for the young prince. She is an ancient sorceress - a relative of someone or other in the royal family - who should have died centuries ago but keeps herself alive in mystical ways.
In the Undercity lives Faey - a greater sorceress than Domina Pearl, who makes good business of supplying everyone who can pay with charms, magics and potions - even Domina Pearl.
Ducon - alive so far - is approached by various factions who wants to be rid of Domina Pearl and give the rule to him instead - preferably by killing prince Kyel. Faey's waxling apprentice is starting to become something more than wax and decides to meddle with some of the magics people have ordered from the sorceress. Lydea is drawn back to the palace where Prince Kyel resides all alone and in grave peril. Ducon feels himself drawn to the mysterious shadows of Ombria - a doorway here, a windowsill there - and feels compelled to draw them all. Domina Pearl plots and scheems for her own ends and hidden motives...

Mysterious and unique - poetic and compelling - this is a gem!

I give this book a 4 out of 5!