"Then catch his dreams, child..."
Den här boken är den av alla jag äger som jag allra helst rekommenderar men på samma gång allra minst vill låna ut. Den måste nämligen finnas tillgänglig, annars är det något som saknas i mitt hem...
Neil Gaiman är min husgud, det mesta han rör vid blir till guld. Men i "The Dream Hunters" överträffar han sig själv - det här är det bästa han hittills gjort och det säger inte så lite. Faktum är att jag tycker den här är så bra att jag aldrig tror han kommer att kunna överträffa det eller ens nå upp till samma standard igen. Hoppas jag har fel...
Det här är en saga om en räv och en munk, om en kärlek som inte skall kunna existera. Det är vackert och sorgligt och hoppfullt och så oerhört, enormt bra. Varenda ord och mening är så rätt, så genomtänkta och så i harmoni med Yoshitaka Amanos målningar. Och bara illustrationerna är värda sin vikt i guld. De är bland det mest uttrycksfulla jag sett i tryck och understryker verkligen det sorgliga och vackra i historien.
"Events occurred as it was proper for them to do"
"I am a fox," she said, humbly, and without boasting. "I also am a crafty beast".
Betyg 5+ (om möjligt...)
3 comments:
wow! det kan man kalla kärlek till en berättelse! blir förstås oerhört nyfiken och måste kolla upp den... =)
Den är...outsägligt bra. Och mycket vacker. Och inte, tack och lov, människocentrerad!
Kan bara instämma i Magnus välformulerade recension. Vacker på ett mycket annorlunda sätt. Det tog mig en stund att komma in i japanska bildspråket, men väl där så var jag fast. Och berättelsen är härligt bitterljuv, och trots sina drömska och magiska dimensioner mer realistisk än mången annan saga.
Post a Comment