I sådana fall, när förväntningarna är höga, brukar besvikelsen infinna sig som ett brev på posten (före Svensk Kassaservices tid), men om det var vad vi hade förväntat oss, blev vi besvikna. Besvikelsen infann sig nämligen inte alls! (Hängde ni med nu?!) Coraline visade sig vara en fullständigt förtjusande film, mästerligt animerad, castad och fantiserad! Filmen var precis lika småotäckt insinuerande, påträngande, pinsam och magisk som originalboken som också recenserats här på bloggen något tidigare år.
Ofta anpassas ju böcker när de ska omstöpas till film, men i detta fallet, och vad jag kan bedöma, verkar detta inte skett. Åtminstone inte i några större detaljer. Ingen av oss mindes Coralines nye vän, Wybie, så vi tänkte först att de lagt till honom i käre Gaimans historia, men när sista filmrutan var sedd kunde konstateras att vi mindes allt runt omkring denna tydligen lättbortglömda karaktär, så därvidlag är det antagligen vi som helt enkelt glömt bort hans existens. Stackars krake...
Kopian vi såg var en helt ordinär film, men det talas om att den som kommer att visas på bio senare kommer att vara en 3d-variant... Skäl att se den igen kanske?
Filmen = mycket bra! Betyg 4,5 av 5!
Favoritkaraktär = katten!
Favoritröst = Teri Hatcher (mamman)
Missa inte!
Posts
