Prins Caspian - del 2 i chronicles av Narnia - är i mitt tycke något så ovanligt som en uppföljare som är bättre än del 1... Må så vara att historien inte stämmer helt med boken, men underhållning är det! Barnen Pevensie har också mognat mer in i sina roller (skådespelarna alltså) och de bägge som kändes som lite mesiga i förra filmen (läs : Susan och Peter) är inte lika stora mähän i denna film...
Narnia är ju en historia om tro och oskuldsfullhet och detta märks tydligt även i Caspian där Lucy återigen är den enda som uppfattar situationen korrekt och de äldre inte riktigt är villiga att handla i "blind faith"...
Syskonen Pevensie kommer i denna film tillbaka till Narnia och finner att trots att det bara gått ett år i deras värld, har det gått 1300 år i Narnia och inget är sig likt. Erövrare har tagit över landet och de magiska varelserna och djuren har jagats till randen av utrotning. Caspian - den rättmätige prinsen - utsätts för ett mordförsök av sin makthungrige farbror och tvingas fly in i skogen som enligt legenden är hemsökt. Där i skogen upptäcker han plötsligt att de gamla legenderna inte är lika döda som han fått lära sig...och när även de gamla kungarna och drottningarna från förr återvänder spirar nytt hopp.
Betyg: 3,5 av 5
Posts
2 comments:
Jag & en kollega såg filmen sista kvällen den gick och vi var rätt nöjda, man fick ju liksom det man både visste man skulle få och det man VILLE få! Men något vi fortfarande (några veckor har gått nu) inte kan släppa är Caspians m fl accent - varför ha en så konstig, överdriven sådan? Nån sorts "italien möter östeuropa"-accent. Men det märkligaste är nog ändå att ingen annan jag pratat med har ens tänkt på det, hur är det möjligt?
Men hur som helst, 3,5 av 5 känns väldigt adekvat, Anna!
bröt inte alla av hans folk på det sättet? det hade jag för mig iallafall... fast de ser man ju inte så mycket... =)
Post a Comment