Shades of Grey

av Jasper Fforde

Edward Russet är en ung man som bor med sin far i ett postapokalyptiskt England där saker och ting har ändrats lite sedan våra dagar. Ingen vet egentligen vad som hände, men spår av en katastrof finns överallt i landskapet. Det är farligt att gå för långt utanför städerna - blir man inte slagen av blixten eller uppäten av svanar, yateveo-träd eller vildar så kan man försvinna spårlöst ändå. Människan (Homo Colorabilis) kan nämligen inte längre se i mörker. Inte så bra i ljuset heller för den delen, det som styr ens plats i samhället är således hur mycket färg du kan se och vilka färger. Eddie Russett är Röd och således lite halvhögt i hierarkin.
Efter att ha gjort ett bus för mycket mot den lokale prefektens son blir han skickad ut på landet i en liten stad där han ska utföra en stolsräkning för att lära sig lite om ödmjukhet. Ute på vishan lär han sig dock mycket mer än så - att bakom den polerade fasaden ser verkligheten helt annorlunda ut än han alltid fått lära sig. Men vart har alla skedar tagit vägen? Vem är den mystiske mannen som stryker runt naken i deras hus? Hur ser en yateveo ut från insidan? Och vart tar man verkligen vägen när man skickas på Reboot? Svaret på dessa och oändligt många fler frågor får du om du läser boken!

Shades of Grey är en mycket annorlunda och nyskapande bok som inte liknar något jag läst förut. Det är intressant, spännande och oförutsägbart till sista sidan. Jag väntar otåligt till del två kommer ut. Läs!

Betyg: 4,5 av 5

The Accidental Sorcerer

av K. E. Mills (alias Karen Miller)

Gerald Dunwoody - en tredje rangens trollkarl och en ganska misslyckad sådan. Inte för att han skulle vara en dålig trollkarl på något sätt - han har bara sådan förbaskad otur... Som nu senast när han i egenskap av provanställd inspektör på The Department of Thaumaturgy skulle inspektera så att säkerhetsrutinerna följs korrekt på den anrika Stuttley's trollstavsfabrik råkar han anlända just när hela klabbet ska till att flyga i luften. Och vem får skulden för det? Gerald förstås. Stuttley's utplånande blev förstås en stor skandal och Gerald blir tvungen att försvinna ut ur landet ett tag medan det blåser över - ta ett jobb i den obskyra kolonin New Ottosland kanske? Som hovmagiker. Hur kan det gå fel? Om ändå kungen hade varit den självupptagne, arrogante regent han verkade vara så hade allt kunnat gå vägen. Om ändå hans vän Reg inte lärt honom alla de där formlerna han egentligen inte borde kunna. Om ändå...

Betyg: 4 av 5

His Majesty's Dragon

av Naomi Novik

en väldigt söt bok om en man och hans drake. inte alls likt eragon eller andra sådana typer av böcker.

Lawrence är kapten på ett skepp i engelska flottan under kriget mot napoleon. föga anar han hur hans liv ska förändras när de jagar och övertar ett franskt skepp på engelska kanalen och tar det som krigsbyte. skeppet bär nämligen en dyrbar last - ett drakägg skänkt av kejsaren av kina till den franske kejsar napoleon, och det är färdigt att kläckas...

man kan säga att denna historia skulle kunna vara vår egen historia, med en twist - här finns drakar och de används i krigföring och kurirservice. drakflygarna (aviators) är illa sedda och långt ner på statusskalan, men även rätt så okända utanför sina egna led.

en charmig och bra historia, jag vill absolut läsa mer om hur det går för lawrence och temeraire.

betyg: 4 av 5

Häxor hela veckan

Måndagshäxan är ful som få
Tisdagshäxan är värre ändå
Onsdagshäxan har näsa så lång
För Torsdagshäxan är skon för trång
Fredagshäxan gör paj med gift i
Lördagshäxan har ögon med list i
Men häxan som föddes på söndan minsann
luktar för gräsligt så fly om du kan!

Versen hämtad från en häxbok jag har hemma men som jag glömt vad den heter för tillfället. Dock är det en mycket charmig bok. Har tänkt prova receptet på ostknotor hur länge som helst...

PS. Versen handlar om vilken dag du är född och vilken slags häxa du alltså rimligen är...;-)

Star Trek the Movie

The makers of the new old Star Trek-movie follow in the recent trend of sci-fi-movies like Batman Begins, Ironman and Superman Returns, etc, in that it goes darker, deeper and more realistic than predecessors in the same genre. If of course the term 'realistic' can be applied to movies in this genre, but what i mean by that is that more work's been put into the characters so they seem more 3-D (like they could've been flesh and blood and not just scribbles in a manuscript) and that not everything just magically works out, but there are hardships too as in real life. Also the warm cuddliness of Star Trek is toned down a few notches, as with Star Trek Enterprise a few years back.

I simply love this movie. It's Star Trek thru and thru but at the same time something new (and old too as it's back to the crew of the first Star Trek series with captain Kirk, Spock and Bones) and darker. I both like and don't like the concept of a new timeline which messes up the real chain of events. It makes for many new possibilities if they decide to make more movies set with the same cast, but at the same time it makes that they don't have to keep to the Star Trek lore since this didn't really happen to OUR captain Kirk... Meddling with time creates paradoxes and possibilities aplenty and boy do they love'em on Star Trek... ;-)

Great actors too! Kirk does a good job, and so does Spock (even thou i kept seeing him as Sylar in Heroes in the beginning of the movie), Uhura, Scotty and the others. My favorite is Bones, wich is fantastically well portrayed by Karl Urban who I only really saw before as Éomer in Lord of the Rings.

Even though the story is a little thin here and there I have to strongly recommend this movie to anyone the least bit fond of Star Trek, sci-fi or space for that matter. but then I'm a trekkie so I might be biased...;-)

Rated: 5!

Tapping the Vein

av Clive Barker

en samling mer eller mindre läskiga och äckliga noveller i serieform. vissa är riktigt bra, andra bara...märkliga... läs om slaktaren i tunnelbanan, den återuppväckta statyn eller giganternas kamp så ser du vad jag menar...

gillar du barkers verk, creepy stuff i allmänhet eller splatter i serieform kanske detta är något för dig. för mig...medium. har läst både bättre och sämre så därför får den ett medelbetyg; 2,5. inte riktigt medium, men klart bättre än att den lämnade mig likgiltig.

Coraline (film)

Coraline besågs av mig och Rebecka på bio en grå lördag runt lunchtid när den visades på Barn- och UngdomsFilmFestivalen i Malmö. Förväntningarna var förstås höga på grund av originalmanusförfattarens identitet - ingen mindre än vår favorit Neil Gaiman - och (i Rebeckas fall) att animatören var samma mästare som gjort "Nightmare before Christmas" och andra mästerverk.


I sådana fall, när förväntningarna är höga, brukar besvikelsen infinna sig som ett brev på posten (före Svensk Kassaservices tid), men om det var vad vi hade förväntat oss, blev vi besvikna. Besvikelsen infann sig nämligen inte alls! (Hängde ni med nu?!) Coraline visade sig vara en fullständigt förtjusande film, mästerligt animerad, castad och fantiserad! Filmen var precis lika småotäckt insinuerande, påträngande, pinsam och magisk som originalboken som också recenserats här på bloggen något tidigare år.
Ofta anpassas ju böcker när de ska omstöpas till film, men i detta fallet, och vad jag kan bedöma, verkar detta inte skett. Åtminstone inte i några större detaljer. Ingen av oss mindes Coralines nye vän, Wybie, så vi tänkte först att de lagt till honom i käre Gaimans historia, men när sista filmrutan var sedd kunde konstateras att vi mindes allt runt omkring denna tydligen lättbortglömda karaktär, så därvidlag är det antagligen vi som helt enkelt glömt bort hans existens. Stackars krake...

Kopian vi såg var en helt ordinär film, men det talas om att den som kommer att visas på bio senare kommer att vara en 3d-variant... Skäl att se den igen kanske?

Filmen = mycket bra! Betyg 4,5 av 5!
Favoritkaraktär = katten!
Favoritröst = Teri Hatcher (mamman)

Missa inte!

Ombria in Shadow

by Patricia McKillip

A one-part fantasy novel. Unlike most everything i've seen before as it is it draws me in almost from the first word. The language flows smooth and poetic across the pages and sometimes it's even so full of metaphors it even makes you unsure of exactly what we're talking about here... Mostly, though, it's just plain beautiful, and it definately deserves your attention!

Ombria in Shadow features a city - Ombria - as one of it's main characters. A magical city it is, of a kind, with a whole unknown life that affect all it's citizens in varying degree and to their varying awareness... The Undercity is known by a few, and the Shadow city is but the stuff of legends.

In Ombria a transition starts when the ruler, prince Royce, dies and his only heir is but a child of five. His wife is long dead and his mistress - Lydea, the tavernkeep's daughter - is thrown out on the streets to fend for herself, for her life even. The heir-prince Kyel is left bereft of everyone he knows and is now surrounded only by strangers apart from his cousin - the late prince's bastard nephew Ducon - and nobody expects either of them to live long. The Black Pearl's - Domina Pearl's - long wait to take over the kingdom is now at an end as she is appointed regent for the young prince. She is an ancient sorceress - a relative of someone or other in the royal family - who should have died centuries ago but keeps herself alive in mystical ways.
In the Undercity lives Faey - a greater sorceress than Domina Pearl, who makes good business of supplying everyone who can pay with charms, magics and potions - even Domina Pearl.
Ducon - alive so far - is approached by various factions who wants to be rid of Domina Pearl and give the rule to him instead - preferably by killing prince Kyel. Faey's waxling apprentice is starting to become something more than wax and decides to meddle with some of the magics people have ordered from the sorceress. Lydea is drawn back to the palace where Prince Kyel resides all alone and in grave peril. Ducon feels himself drawn to the mysterious shadows of Ombria - a doorway here, a windowsill there - and feels compelled to draw them all. Domina Pearl plots and scheems for her own ends and hidden motives...

Mysterious and unique - poetic and compelling - this is a gem!

I give this book a 4 out of 5!

Promises to keep

av Charles de Lint

Ni som läst och älskat 'The Onion Girl' och 'Widdershins' och följt Jilly och hennes vänner genom magiska världar och vår egen - här kommer en prequel! Promises to Keep handlar om åren när Jilly ryckte upp sig från gatan, när hon först lärde känna Angel och Joe, började på universitetet och träffade Geordie, Sophie och de andra. Det är också en historia om hur Jilly hamnade i de dödas värld och hur hon kom tillbaka. Eller var det verkligen hon som kom tillbaka...?

En typisk de Lint, men utan de inslag av Animal people man är van vid. Det betyder dock inte att den inte är full av magi...

Betyg: 4