Fantasyklubben

Shades of Grey

2010-04-30T01:13:00.000-07:00

av Jasper Fforde

Edward Russet är en ung man som bor med sin far i ett postapokalyptiskt England där saker och ting har ändrats lite sedan våra dagar. Ingen vet egentligen vad som hände, men spår av en katastrof finns överallt i landskapet. Det är farligt att gå för långt utanför städerna - blir man inte slagen av blixten eller uppäten av svanar, yateveo-träd eller vildar så kan man försvinna spårlöst ändå. Människan (Homo Colorabilis) kan nämligen inte längre se i mörker. Inte så bra i ljuset heller för den delen, det som styr ens plats i samhället är således hur mycket färg du kan se och vilka färger. Eddie Russett är Röd och således lite halvhögt i hierarkin.
Efter att ha gjort ett bus för mycket mot den lokale prefektens son blir han skickad ut på landet i en liten stad där han ska utföra en stolsräkning för att lära sig lite om ödmjukhet. Ute på vishan lär han sig dock mycket mer än så - att bakom den polerade fasaden ser verkligheten helt annorlunda ut än han alltid fått lära sig. Men vart har alla skedar tagit vägen? Vem är den mystiske mannen som stryker runt naken i deras hus? Hur ser en yateveo ut från insidan? Och vart tar man verkligen vägen när man skickas på Reboot? Svaret på dessa och oändligt många fler frågor får du om du läser boken!

Shades of Grey är en mycket annorlunda och nyskapande bok som inte liknar något jag läst förut. Det är intressant, spännande och oförutsägbart till sista sidan. Jag väntar otåligt till del två kommer ut. Läs!

Betyg: 4,5 av 5

The Accidental Sorcerer

2010-04-30T00:58:00.000-07:00

av K. E. Mills (alias Karen Miller)

Gerald Dunwoody - en tredje rangens trollkarl och en ganska misslyckad sådan. Inte för att han skulle vara en dålig trollkarl på något sätt - han har bara sådan förbaskad otur... Som nu senast när han i egenskap av provanställd inspektör på The Department of Thaumaturgy skulle inspektera så att säkerhetsrutinerna följs korrekt på den anrika Stuttley's trollstavsfabrik råkar han anlända just när hela klabbet ska till att flyga i luften. Och vem får skulden för det? Gerald förstås. Stuttley's utplånande blev förstås en stor skandal och Gerald blir tvungen att försvinna ut ur landet ett tag medan det blåser över - ta ett jobb i den obskyra kolonin New Ottosland kanske? Som hovmagiker. Hur kan det gå fel? Om ändå kungen hade varit den självupptagne, arrogante regent han verkade vara så hade allt kunnat gå vägen. Om ändå hans vän Reg inte lärt honom alla de där formlerna han egentligen inte borde kunna. Om ändå...

Betyg: 4 av 5

His Majesty's Dragon

2010-01-31T04:45:00.000-08:00

av Naomi Novik

en väldigt söt bok om en man och hans drake. inte alls likt eragon eller andra sådana typer av böcker.

Lawrence är kapten på ett skepp i engelska flottan under kriget mot napoleon. föga anar han hur hans liv ska förändras när de jagar och övertar ett franskt skepp på engelska kanalen och tar det som krigsbyte. skeppet bär nämligen en dyrbar last - ett drakägg skänkt av kejsaren av kina till den franske kejsar napoleon, och det är färdigt att kläckas...

man kan säga att denna historia skulle kunna vara vår egen historia, med en twist - här finns drakar och de används i krigföring och kurirservice. drakflygarna (aviators) är illa sedda och långt ner på statusskalan, men även rätt så okända utanför sina egna led.

en charmig och bra historia, jag vill absolut läsa mer om hur det går för lawrence och temeraire.

betyg: 4 av 5

Häxor hela veckan

2009-09-11T01:14:00.000-07:00

Måndagshäxan är ful som få
Tisdagshäxan är värre ändå
Onsdagshäxan har näsa så lång
För Torsdagshäxan är skon för trång
Fredagshäxan gör paj med gift i
Lördagshäxan har ögon med list i
Men häxan som föddes på söndan minsann
luktar för gräsligt så fly om du kan!

Versen hämtad från en häxbok jag har hemma men som jag glömt vad den heter för tillfället. Dock är det en mycket charmig bok. Har tänkt prova receptet på ostknotor hur länge som helst...

PS. Versen handlar om vilken dag du är född och vilken slags häxa du alltså rimligen är...;-)

Star Trek the Movie

2009-06-07T08:01:00.000-07:00

The makers of the new old Star Trek-movie follow in the recent trend of sci-fi-movies like Batman Begins, Ironman and Superman Returns, etc, in that it goes darker, deeper and more realistic than predecessors in the same genre. If of course the term 'realistic' can be applied to movies in this genre, but what i mean by that is that more work's been put into the characters so they seem more 3-D (like they could've been flesh and blood and not just scribbles in a manuscript) and that not everything just magically works out, but there are hardships too as in real life. Also the warm cuddliness of Star Trek is toned down a few notches, as with Star Trek Enterprise a few years back.

I simply love this movie. It's Star Trek thru and thru but at the same time something new (and old too as it's back to the crew of the first Star Trek series with captain Kirk, Spock and Bones) and darker. I both like and don't like the concept of a new timeline which messes up the real chain of events. It makes for many new possibilities if they decide to make more movies set with the same cast, but at the same time it makes that they don't have to keep to the Star Trek lore since this didn't really happen to OUR captain Kirk... Meddling with time creates paradoxes and possibilities aplenty and boy do they love'em on Star Trek... ;-)

Great actors too! Kirk does a good job, and so does Spock (even thou i kept seeing him as Sylar in Heroes in the beginning of the movie), Uhura, Scotty and the others. My favorite is Bones, wich is fantastically well portrayed by Karl Urban who I only really saw before as Éomer in Lord of the Rings.

Even though the story is a little thin here and there I have to strongly recommend this movie to anyone the least bit fond of Star Trek, sci-fi or space for that matter. but then I'm a trekkie so I might be biased...;-)

Rated: 5!

Tapping the Vein

2009-06-07T07:53:00.000-07:00

av Clive Barker

en samling mer eller mindre läskiga och äckliga noveller i serieform. vissa är riktigt bra, andra bara...märkliga... läs om slaktaren i tunnelbanan, den återuppväckta statyn eller giganternas kamp så ser du vad jag menar...

gillar du barkers verk, creepy stuff i allmänhet eller splatter i serieform kanske detta är något för dig. för mig...medium. har läst både bättre och sämre så därför får den ett medelbetyg; 2,5. inte riktigt medium, men klart bättre än att den lämnade mig likgiltig.

Coraline (film)

2009-03-18T15:16:00.000-07:00

Coraline besågs av mig och Rebecka på bio en grå lördag runt lunchtid när den visades på Barn- och UngdomsFilmFestivalen i Malmö. Förväntningarna var förstås höga på grund av originalmanusförfattarens identitet - ingen mindre än vår favorit Neil Gaiman - och (i Rebeckas fall) att animatören var samma mästare som gjort "Nightmare before Christmas" och andra mästerverk.

I sådana fall, när förväntningarna är höga, brukar besvikelsen infinna sig som ett brev på posten (före Svensk Kassaservices tid), men om det var vad vi hade förväntat oss, blev vi besvikna. Besvikelsen infann sig nämligen inte alls! (Hängde ni med nu?!) Coraline visade sig vara en fullständigt förtjusande film, mästerligt animerad, castad och fantiserad! Filmen var precis lika småotäckt insinuerande, påträngande, pinsam och magisk som originalboken som också recenserats här på bloggen något tidigare år.
Ofta anpassas ju böcker när de ska omstöpas till film, men i detta fallet, och vad jag kan bedöma, verkar detta inte skett. Åtminstone inte i några större detaljer. Ingen av oss mindes Coralines nye vän, Wybie, så vi tänkte först att de lagt till honom i käre Gaimans historia, men när sista filmrutan var sedd kunde konstateras att vi mindes allt runt omkring denna tydligen lättbortglömda karaktär, så därvidlag är det antagligen vi som helt enkelt glömt bort hans existens. Stackars krake...

Kopian vi såg var en helt ordinär film, men det talas om att den som kommer att visas på bio senare kommer att vara en 3d-variant... Skäl att se den igen kanske?

Filmen = mycket bra! Betyg 4,5 av 5!
Favoritkaraktär = katten!
Favoritröst = Teri Hatcher (mamman)

Missa inte!

Ombria in Shadow

2009-01-16T07:09:00.000-08:00

by Patricia McKillip

A one-part fantasy novel. Unlike most everything i've seen before as it is it draws me in almost from the first word. The language flows smooth and poetic across the pages and sometimes it's even so full of metaphors it even makes you unsure of exactly what we're talking about here... Mostly, though, it's just plain beautiful, and it definately deserves your attention!

Ombria in Shadow features a city - Ombria - as one of it's main characters. A magical city it is, of a kind, with a whole unknown life that affect all it's citizens in varying degree and to their varying awareness... The Undercity is known by a few, and the Shadow city is but the stuff of legends.

In Ombria a transition starts when the ruler, prince Royce, dies and his only heir is but a child of five. His wife is long dead and his mistress - Lydea, the tavernkeep's daughter - is thrown out on the streets to fend for herself, for her life even. The heir-prince Kyel is left bereft of everyone he knows and is now surrounded only by strangers apart from his cousin - the late prince's bastard nephew Ducon - and nobody expects either of them to live long. The Black Pearl's - Domina Pearl's - long wait to take over the kingdom is now at an end as she is appointed regent for the young prince. She is an ancient sorceress - a relative of someone or other in the royal family - who should have died centuries ago but keeps herself alive in mystical ways.
In the Undercity lives Faey - a greater sorceress than Domina Pearl, who makes good business of supplying everyone who can pay with charms, magics and potions - even Domina Pearl.
Ducon - alive so far - is approached by various factions who wants to be rid of Domina Pearl and give the rule to him instead - preferably by killing prince Kyel. Faey's waxling apprentice is starting to become something more than wax and decides to meddle with some of the magics people have ordered from the sorceress. Lydea is drawn back to the palace where Prince Kyel resides all alone and in grave peril. Ducon feels himself drawn to the mysterious shadows of Ombria - a doorway here, a windowsill there - and feels compelled to draw them all. Domina Pearl plots and scheems for her own ends and hidden motives...

Mysterious and unique - poetic and compelling - this is a gem!

I give this book a 4 out of 5!

Promises to keep

2008-09-18T00:22:00.000-07:00

av Charles de Lint

Ni som läst och älskat 'The Onion Girl' och 'Widdershins' och följt Jilly och hennes vänner genom magiska världar och vår egen - här kommer en prequel! Promises to Keep handlar om åren när Jilly ryckte upp sig från gatan, när hon först lärde känna Angel och Joe, började på universitetet och träffade Geordie, Sophie och de andra. Det är också en historia om hur Jilly hamnade i de dödas värld och hur hon kom tillbaka. Eller var det verkligen hon som kom tillbaka...?

En typisk de Lint, men utan de inslag av Animal people man är van vid. Det betyder dock inte att den inte är full av magi...

Betyg: 4

Star Trek TNG (TV-serie)

2008-08-17T07:40:00.000-07:00

TNG - eller the next generation som den egentligen heter - var den första star trek att skapas efter originalet på 60-talet och den blev mycket populär. figurer som kapten picard och data vann fansens hjärtan och den gick i sju år innan den lades ner.

grundstoryn är densamma som det gamla originalet - ett skepp (nyaste nya) beger sig ut "where no man has gone before" på upptäcksfärder och diplomatiska uppdrag, "to explore space, meet new species"...you get the picture...

picard är en av de bästa kaptenerna - om än lite kall, eftersom man i denna serie inte har gett djupet åt karaktärerna som man kan se i de senare star trek. visst - deanna troi och william riker har varit ett par och trånar lite efter varandra ibland, men utan någon verklig övertygelse, kapten picard och doktor crusher har en soft spot för varandra, men kommer liksom inte loss. data och geordi laforge är bästa vänner, men någon verklig värme ser man ju inte (från datas håll är det ju förståeligt, men geordi är ju kött & blod ändå). alla personliga relationer är liksom lite halvhjärtat skissade, medan tonvikten ligger på äventyren.
tng har också i mitt tycke den tristaste star trek-doktorn och det gick så långt att när dr crusher tar ett sabbatsår någonstans i mitten av serien och dr pulaski vikarierar för henne ville jag inte att crusher skulle komma tillbaka...

favoritkaraktärer i tng är för mig data och deanna troi i besättningen (de mest mänskliga, paradoxalt nog, trots att den ene är en android och den andra betazoid...) och förstås Q utanför...vem kan underlåta att älska Q - denne egensinnige, egoistiske, omnipotent being from the Q continuum...

men...kan du uthärda bristen på djup i de personliga relationerna får du se en mängd fantastiska äventyr med många intressanta karaktärer. även om inte denna serie är min favorit bland star trek måste den ändå ses! den är bra och spännande, den matar på den lite romantiska längtan att få fara ut i rymden och den underhåller från första avsnittet.

Betyg: 3,5 av 5

Narnia - Prins Caspian (film)

2008-08-12T00:53:00.000-07:00

Prins Caspian - del 2 i chronicles av Narnia - är i mitt tycke något så ovanligt som en uppföljare som är bättre än del 1... Må så vara att historien inte stämmer helt med boken, men underhållning är det! Barnen Pevensie har också mognat mer in i sina roller (skådespelarna alltså) och de bägge som kändes som lite mesiga i förra filmen (läs : Susan och Peter) är inte lika stora mähän i denna film...
Narnia är ju en historia om tro och oskuldsfullhet och detta märks tydligt även i Caspian där Lucy återigen är den enda som uppfattar situationen korrekt och de äldre inte riktigt är villiga att handla i "blind faith"...

Syskonen Pevensie kommer i denna film tillbaka till Narnia och finner att trots att det bara gått ett år i deras värld, har det gått 1300 år i Narnia och inget är sig likt. Erövrare har tagit över landet och de magiska varelserna och djuren har jagats till randen av utrotning. Caspian - den rättmätige prinsen - utsätts för ett mordförsök av sin makthungrige farbror och tvingas fly in i skogen som enligt legenden är hemsökt. Där i skogen upptäcker han plötsligt att de gamla legenderna inte är lika döda som han fått lära sig...och när även de gamla kungarna och drottningarna från förr återvänder spirar nytt hopp.

Betyg: 3,5 av 5

The Dark Knight (film)

2008-08-03T01:58:00.000-07:00

en av de absolut bästa batman-filmerna (tillsammans med batman begins)! christian bale är odiskutabelt den bäste batman och ger här en bild av en djupt splittrad hjälte. för hur långt kan man egentligen gå innan man blir lika illa som de brottslingar man bekämpar? mörk som en kolkällare, galen som jordgubbar med kaviar, splittrad som isen på en vattenpöl en marsmorgon och med oväntade djup som köttbullar med lakrits i... det är sällan en film lever upp till sin egen hype, men denna gör det faktiskt! se den!

heath ledgers sista roll blev som jokern denna film och han spelar honom lysande. han var en fantastisk skådespelare och man får hoppas han har det bra där han är.

betyg: 4 av 5!

Paper Mage

2008-07-30T10:08:00.000-07:00

av leah r cutter...

...utspelar sig i kina. den är faschinerande på många sätt men kanske mest för att den målar upp en bild av människor så fasta i sin egen kulturs tabun att de blir väldigt främmande för oss i väst. det är ansikten som inte får tappas, heder som måste upprätthållas, andar som ska blidkas och släktingar och överordnade som måste hedras och respekteras. det är inte en individs behov och åsikter som gäller - en person är värd mycket lite - utan allt görs för familjens, klanens, byns och landets bästa. om någon i byn begår ett brott kan alla komma att avrättas och byn brännas...en mycket främmande tanke för oss som är vana vid att varje individ ansvarar för sina egna handlingar.

när wang tie-tie var ung träffade hon en av kinas odödliga, blev älskad och erbjuden en odödlighetens persika, men tackade nej av pliktkänsla gentemot sin familj. sedan dess har hon ångrat sig, bidat sin tid och väntat länge på att en av hennes ättlingar ska komma att visa potential för att göra något stordåd så att denne kan vinna en persika till henne. i dotterdottern xiao yen ser wang tie-tie en stark kvinna och hon fostrar henne (mot moderns önskningar) redan från unga år så att hon ska bli starkare, självständig och kunna klara ett liv i ensamhet utan det traditionella familjebundna liv som vanligen väntar en ung kinesisk kvinna. när xiao yen blir erbjuden att få en plats i skolan som utbildar paper mages är det öppningen wang tie-tie väntat på. varken xiao yen eller hennes mor är särskilt glada åt det hela, men eftersom wang tie-tie är deras familjeöverhuvud och de säger man inte emot utan att dra skam över hela sin familj så det är bara att bita ihop...

xiao yen är bokens hjältinna och vi får följa henne genom livet, genom träningen till paper mage, dusterna med familjen, hennes sammanstötningar med de olika magiska väsen som befolkar kina, till det att hon är färdig paper mage och förväntas ge sig ut i världen och utföra stordåd så att hennes wang tie-tie kan få evigt liv.

alla som är intresserad av kinesisk kultur, magi, kvinnohistoria, mytologi, fantasy och en god historia har definitivt behållning av denna bok!

läs!

betyg: 4 av 5

Att flyga är det bästa...

2008-06-22T09:35:00.000-07:00

...tyckte hela fem personer i vår senaste enkät om bästa superkraften. Supersnabbhet kom god tvåa med sina två röster. Visst är det något alldeles speciellt med tanken att kunna flyga vart som helst för egen maskin, se allt från ovan, kunna sväva obemärkt i himlen bland fåglarna...

Och resultatet blev...

2008-06-22T09:02:00.000-07:00

- Dött lopp mellan mormor Vädervax och Éowyn i omröstningen om vem som är er favorit bland kvinnliga fantasykaraktärer. Inte precis lika som bär... Faktum är att de kan anses vara varandras motpoler i många avseenden - dock inte i fråga om att vara starka kvinnor!
Personligen har jag hellre Éowyn som förebild än mormor Vädervax... Någon som inte håller med? ;-)

A Shadow in Summer

2008-06-22T08:31:00.000-07:00

av Daniel Abraham

Första delen av fyra i The Long Price.

Detta är en nyskapande och väskriven fantasyhistoria med asiatisk känsla. Den utspelar sig i en värld där hierarkierna är strikta, uppförandekoderna många och ett helt samtal kan föras mellan orden genom kroppens och händernas vinklingars nyanser.
Det är också en värld där det råder en spänd fred mellan de mildare Khaiaten och det erövringshungriga, expanderande Galt. De rika Khaiaten har ingen egen armé och skulle varit ett lätt byte för Galt om de inte haft sina poeter och sina andat som skyddar dem. Poeter är motsvarigheten till magiker och de får sin kraft från sin andat - dvs begrepp som fått fast form och bundits till den fysiska världen och en poet.

Staden Saraykeht i Khaiaten är beroende av en specifik andat för att ge sin bomullsindustri den fördel den behöver för att blomstra och dominera i världen. Denne andat - "he who removes the part that continues" (även kallad Seedless) har dock en egen agenda och intrigerar friskt för att återfå sin frihet...

Några andra personer:
Otah fick erbjudandet att bli en av de högste, en poet, men tackade nej av egna, privata, skäl...

Maati hamnar som lärling hos en poet som tillbringar mer tid på horhus och med att hata sig själv än att lära Maati något vettigt...

Liat är en ung kvinna som när hennes lärare försvinner blir lurad till förräderi...

Amat upptäcker en hemlighet och blir tvungen att försvinna för att rädda sitt liv...

Marchat sitter i rävsaxen och blir tvungen att agera mot sin vilja...

Intrigerna och förvecklingarna är många och man har verkligen ingen aning om hur boken ska sluta förrän du verkligen är där. Detta är en spännande debut som jag verkligen ska följa framöver!

Betyg: 4

Den mörka materian

2008-06-14T08:28:00.000-07:00

Guldkompassen, Den skarpa eggen & Bärnstenskikaren av Phillip Pullman

Lyra - denna egensinniga tioåriga hjältinna - kastas in i ett oerhört äventyr efter att ha tjyvlyssnat på ett möte och räddat livet på lord Asriel. Föräldralös och uppfostrad (nåja...) av akademikerna på Jordan College i ett alternativt Oxford där själen inte sitter inuti kroppen, som hos oss, utan manifesterar sig i djurform som daimoner och ständiga följeslagare. När Lyras bästa vän Roger försvinner i samband med att den vackra, men kalla, mrs Coulter dyker upp känner Lyra att hon måste göra något och ger sig av och försöker hitta honom. Plötsligt jagas hon själv av flera olika faktioner och det blir början på ett stort äventyr där hon färdas mellan otaliga världar, träffar många märkliga varelser och hela universum ligger i vågskålen.

Pullmans historia är en intrikat väv med många bottnar. Det är en så kallad barnbokserie, men med många delar antagligen bara en vuxen har behållning av. Lyra och hennes vänner möter död, kärlek, galenskap, fanatism, krig...Pullman är starkt kritisk mot religionen och all det onda som görs i religionens namn och det genomsyrar hela historien.

Jag gillar den här serien! Det är ingen av mina absoluta favoriter, men jag rekommenderar den ändå. Böckerna är svåra att lägga ifrån sig och man bara måste få veta hur det går...

Betyg: 3,7 (Guldkompassen 3,5, Den skarpa eggen 3,7, Bärnstenskikaren 4)

Udda

2008-06-09T04:02:00.000-07:00

av Nene Ormes

WOW! Fick denna bok i min hand lördag kväll. Började läsa vid frukostbordet morgonen därpå, och somnade nöjd och glad efter att ha sträckläst den till slut söndag kväll.

Udda hugger tag från första rad och är en krypande spännande urban fantasyroman med stark förankring i det vardagliga livet i Malmö, som helt plötsligt inte känns så vanligt och normalt längre. Nene skriver så väl att hennes fantastiska inslag känns precis lika verkliga som Pildammsparken och gröna stadsbussar. Särskilt gillar jag Nenes underbara fantasi som omvandlar föremål som avloppsbrunnar, små glasspelkulor och coca-cola till ting med dolda egenskaper.

Kan inte ösa nog med superlativ över detta förstaverk från Nene, där allt från språk till miljöer, karaktärer och omsorg om detaljer ger en fullödig läsupplevelse. När kommer nästa bok?

Betyg: 5 av 5

Indiana Jones and the Kingdom of the Crystal Skull (film)

2008-06-01T22:46:00.000-07:00

Indy is getting old - and an old Indy isn't quite the same as an Indy in his prime - even if this movie has all the classical elements and feel of a true Indy-movie. This must surely be the last movie that features Harrison as the main character. He does a good job, but it shows he isn't 40 any more. As my friend Jenny said - part of the meaning with this movie seems to be to introduce Indy's son as a potential heir for the Indy concept.

That said - this is a pretty good movie. (If you didn't go to the cinema expecting Pulitzer material - but you really didn't for an Indy movie, did you?!)
I especially like how it flirts with the old movies - in particular, the very first in the series. The ark of the covenant even shows in one scene and nobody who's seen the trailer for this movie can have missed the the first "Indy-babe", Marion Ravenwood, is back with a vengeance.

It might not be a movie you'll think about for aeons afterward (which Indy is?), but if you like a good adventure and want to be entertained for a while - go see it! It might not be exactly as good as the first movie (sequels seldom are) but it's good enough!

Betyg: 3,7

Arrr...I love me trusty ol' ship and it's mottley crew...

2008-05-30T03:32:00.000-07:00

Even ye scurvy lubbers know a pirate's greatest asset is her/his ship and (somewhat) trusty crew of individuals invariably missing a bodypart or two... Though I did forget the pirate hat in the poll... oh, well...

I love a good olde pirate movie - Errol Flynn in 'Slaghöken', Eric Idle's 'Yellowbeard', 'Treasure Island', 'Hook' and even the new movies with Captain Jack Sparrow... I don't know why they're so compelling - maybe it's the romantic notion of gliding around the high seas bound by no law, in companionship with your mates just doing whatever you like. Being free. That's the idea, but of course the realities of pirate life was quite different...

What's your favorite pirate movie?

The next poll is cortesey Susanna - with some additions from me humble self. Enjoy!

Polaris

2008-05-27T10:14:00.000-07:00

av Jack McDevitt

Man pratar fortfarande om mysteriet med Polaris - rymdskeppet som likt det mer jordiska Mary Celeste gav sig ut på resa och sedan hittades på drift utan sina passagerare. Sex kändisar och vetenskapsmän plus en pilot, oförklarligt försvunna utan att ens ha tagit tandborstarna med sig.

När 60-årsjubiléet av försvinnandet står för dörren ska några av de föremål som hittades ombord auktioneras ut, Chase Kolpath - överljuspilot och jägare av sällsynta föremål - och hennes chef Alex Benedict hinner knappt köpa en handfull föremål förrän byggnaden bombhotas och sprängs. Alex - som lever på att lösa mysterier för att hitta sällsynta artefakter - intuition säger honom att mer än det uppenbara mordförsöket på en närvarande diktator ligger bakom och han drar med sig Chase ut på en jakt för att lösa en hemlighet som någon är villig att döda för...

Den här boken är en riktig Indiana Jones möter Hercule Poirot i rymdmiljö! Gillar du deckare? Äventyr? Sci-fi? Den är alla tre i ett... Visst är där en del technobabbel, men historien koncentrerar sig kring mysteriet och människorna och jag skulle definitivt kalla det en mjuk eller medelmjuk sci-fi.

Huvudpersonen och bokens berättare är Chase och hon är även den som kör överljusskepp och likt McGuyver kan lösa de flesta problem - inte riktigt med tuggummi och råttfälla, men det har de väl å andra sidan inte i den tidsperiod boken utspelar sig i... Alex är hennes chef som blivit rik på sitt sjätte sinne för affärer - mer intresserad av pengarna artefakten kan inbringa än själva artefakten - och han är även den mesigare av de två. Ett lite annorlunda radarpar i en rätt annorlunda bok...

Betyg: 4

Feast of Souls

2008-05-26T06:45:00.000-07:00

Vilket pris är du villig att betala för magi? I blod? Med din själ? Friedman bygger upp en världsbild i sin nya trilogi där grunden för allt utövande av magi ligger i själakraft. Vill inte avslöja för mycket, mer än att detta utgör en solid grund för en berättelse som drar långtgående konsekvenser av detta faktum.

Feast of Souls är befolkad med flera mångfacetterade karaktärer som fångade mig nästan från första stund. Den unga kvinnan Kamalas väg till att bemästra magi på en dittintills otänkbar nivå, prins Andovans kamp för att leva ett värdigt liv trots sin sjukdom, "magister" Colivars försiktiga manipulationer för att styra världshändelserna åt "rätt" håll... Dessa tre är bara några av alla de härliga personligheter du får stifta bekantskap med.

Känner inte att jag kan berätta mer utan att förstöra din läsupplevelse, utan uppmanar istället till att genast slå dig ned med denna bok och flera timmar för ostörd läsning avsatta.

Betyg: 5 av 5

High fantasy reaches new hights...

2008-05-20T02:37:00.000-07:00

Sex av sju som röstat har röstat på high fantasy som en av sina favoritfantasygenrer vilket gör den till veckans vinnare, tätt följd av mythical, contemporary och historical med fyra röster var. Go, high!

Tipsa gärna om era favoriter inom genren!

Nästa undersökning har jag *ähum* hittat på...

Iron Man

2008-05-19T08:40:00.000-07:00

Har aldrig läst serien, och hade egentligen aldrig hört talas om Iron Man innan filmen dök upp. Så, när jag nu recenserar filmen så är det helt utan referenser till ursprungsserien. Överlag måste jag säga att jag gillar karaktären Iron Man/Tony Stark - tekniska supergeniet som efter tillfångatagande upptäcker vad hans vapensäljande företag ställer till med ute i världen och därmed beslutar sig för att ändra riktning på sitt liv - fullständigt!

Filmen erbjuder inga större överraskningar, och följer klassiskt upplägg för en introduktion av "ny" superhjältekaraktär till icke-serieläsande allmänhet: bakgrund, vändpunkten som innebär att en hjälte skapas, fiende in, flicka in, hjälte räddar dagen. Det är bäddat för en uppföljare, vilket för mig skulle vara ett trevligt återseende av Iron Man. Filmen är en snyggt gjord actionrulle med mycket duktiga skådespelare, som gör det bästa de kan av sina begränsade karaktärer. Bäst är Robert Downey Jr, hans bad boy persona off screen ger honom bara ökad trovärdighet som playboy som Tony Stark. Några har kommenterat att Downey Jr inte är superhjältematerial, och nej, han är inte Hugh Jackman, men lyckas mer än väl med sin roll efter mer än några timmar på gymmet.

Vill du bränna några timmar i Marvels universum? Gå och se!

Betyg: 3,5 av 5

The Hallowed Hunt

2008-05-17T15:03:00.000-07:00

av Lois McMaster Bujold

då och då stöter jag på en författare som verkligen imponerar på mig. neil gaiman, peter s beagle, george rr martin, octavia butler... och nu lois mcmaster bujold.
förutom att verkligen kunna berätta en historia och komma med en hel del originella koncept gör hon något så - märkligt nog - unikt som att måla upp miljöer och bifigurer på ett sätt som levandegör omgivningarna så mycket mer än den vanliga kulissen. visst - en del är duktiga på att ge lite djup i kulissen så den känns lite som en miljö, men i många fall lägger berättaren bara krut på huvudpersonerna och händelseförloppet. så icke lois...

hennes hallowed hunt är något så ovanligt i fantasygenren som en fristående historia i en (1) del. spännande från nästan första sidan och jag önskade mer än en gång att jag kunnat stanna hemma och läsa hur det gick istället för att jobba... ;-)

prins boleso är död och har dött under aningens mystiska omständigheter. det är inte det att någon är speciellt ledsen över hans bortgång (han var mer eller mindre galen och inte speciellt trevlig) men han var ju ändå prins och därför måste en utredning göras och den skyldiga ställas inför rättvisan. uppdraget faller på lord ingrey wolfcliff - alltiallo till en av rikets högst uppsatta, lord hetwar. som sådan är han van att få uppdrag av varierad och känslig karaktär (även om de flesta involverar våld eller hot om våld.) men detta utvecklar sig till en historia som tillomed sätter den stabile och allmänt fruktade lord ingreys värld i gungning. Försök själv få ordning på en död naken symbolprydd prins, en högättad jungfru av ätten badgerbank med blod på klänningen, en leopard, en varg, två schamaner (varav en galen), fem gudar, ett delat hjärta och en hemsökt skog. jag menar - det säger sig ju självt...
mordet på boleso visar sig snart vara en länk i en mycket komplicerad väv som inte ens gudarna själva har kontroll över.

otroligt spännande bok! läs den!

Betyg: 4,5

Jaime Lannister - nuanced scoundrel with a heart

2008-05-09T06:02:00.000-07:00

Jaime Lannister - the complex prince who starts off as a real villain in George RR Martins Ice and Fire series but slowly turns into something...else...in front of the readers. No wonder he won our little poll here on the blog! If you've missed out on the Ice and Fire series you really must make amends - it's one of the greatest tales we've ever read in our group!

The next poll is a long one... which is your favorite kind of fantasy? Give us your vote on your favorite established subgenre. =)

Jude Law would make a spot on fantastic Jaime Lannister if The Song of Ice and Fire were ever made into film.

Victorious 12 monkeys

2008-04-29T00:42:00.000-07:00

ja de 12 aporna verkar alltså ha tjattrat mattan av konkurrenterna som lämnades i ett dammoln långt efter. det var det värsta! men vad gör man inte för att få bananer... ;-)

nästa poll är á la susanna!

The Anubis Gates

2008-04-28T22:55:00.000-07:00

Av Tim Powers

Brendan Doyle - en halvdan litteraturforskare och författare och en man av naturvetenskapen - har aldrig trott på något övernaturligt. Men så blir han erbjuden ett jobb han inte kan tacka nej till och när han rest i tiden, blivit torterad av en uråldrig trollkarl, jagad av en mer eller mindre galen clown, bytt kropp...ja då är han ju inte sämre än att han kan ändra sig...

Detta är en mycket bra, mycket annorlunda historia som, huvudsakligen, utspelar sig i london i början av 1800-talet. en del av bokens historia är historiska fakta för oss, verkliga personer och händelser i kända sammanhang. en annan del av historien är kända personer och fakta vridna som de kanske kunde ha skett - om man tror på att magi och övernaturligheter verkar bakom kulisserna. och det gör vi ju...eller...? ;-)

kopplingen till egypten och egyptisk mytologi är inte så framträdande i historien som man kan tro att döma av bokens titel, men den tas upp här och var. är du intresserad av egypten och funderar på att läsa boken bara på grund av det kommer du nog att bli besviken, men bra är den! det är också den mest skruvade tidsresehistoria jag någonsin läst...

Betyg: 4,5

Vita häxan regerar!

2008-04-21T06:43:00.000-07:00

the white witch of narnia vann omröstningen om best evil character - tätt följd av darth vader!
nästa enkät kommer inom kort! eller så fort susanna skickat mig sin idé som hon nämnde i söndags... ;-)

30 days of night

2008-04-16T23:51:00.000-07:00

30 days of night – graphic series

Yay, vampires, blood, violence and gore!
Yay, spastic and unclear yet frightfully surreal and terrifying drawing, sending chills along my spine!
Yay, gods –damned boring story plots and check the clichés as you go along….not.

Let’s see….

Old, overly used plot?

Will the vampires finally figure out that, hey, parts of the world have unending night for months? (That only took them, what, a couple of thousand years?)

Will there be inner fighting between old, careful vampires and newer ones who think they should rule the world?

Will humans not believe in vampires until they get their tracheas ripped out and fed back to them despite overwhelming evidence?

Check.

Heroic and inanely daft self-sacrifice?

Will one of the beleaguered heroes turn himself into a vampire to protect his loved ones and then kill himself?

Will there be ‘good’ vampires defending humans? (The vampiric version of PETA, I guess, eelol!)

Check.

Let’s all act like idiots, shall we?

We’ll NOT move away from town once darkness falls, but stay and fight – year after year – because hell, my hometown and honor is more important to me than the lives of my children.

Hero’s wife draws incredibly much attention to herself trying to tell the truth about vampires and then proceeds to kick their asses, until they are willing to bargain with her – she can resurrect her husband (to a vampire) if she leaves them alone. Will her vampire –husband try to bite her? Oh, no, I couldn’t see that coming a mile away, in bright clothes!

“I found a not-quite dead vampire in the snow, and although I’m a bad-ass hunter who kills vampires on sigh I decide to take this one home and thaw him. I deserve what’s coming to me, what with survival of the not so fucking stupid, and all. Oh look, he was good, what a surprise.”

“Awww…what acute baby, I can’t kill it although it’s a vampire and thus needs to feed on other children to survive. Instead I’ll feed it blood. Thanks to me, humanity will still be prey.”

“I’m a vampire, and thus so single-minded my brain might as well have railroad tracks. In one way. How I've survived for centruies, Gods only knows.”

Check.

Quote: ‘Nothing lives without a head!’ Ummm…apparently some writers does (not to mention quite a lot of organisms, such as bacteria, mushrooms, frekking plants, for crying out loud!)

Clash of the Captains...

2008-04-09T13:58:00.000-07:00

...slutade med dött lopp mellan kapten kirk och kapten janeway. the womanizer and the woman alltså...kanske tur de aldrig träffades - eller de kanske hade blivit ett bra par? naeeee - hon är alldeles för bra för honom... ;-)

nästa enkät är från susanna! here be evil! *mwoooahahahaaaa*

Diamantsvärdet och träsvärdet

2008-04-02T04:45:00.000-07:00

av Nick Perumov
rysk fantasy - helt klart annorlunda! massor av nya infallsvinklar och nya idéer som jag aldrig läst någonstans förut, historien är underbar och så även många av karaktärerna. jag har heller inga problem med språket som sådant, men däremot har jag lite problem med sättet att uttrycka sig...eller snarare; hans karaktärers sätt att uttrycka sig.

jag undrade länge vad det var med den här boken som - trots att jag tyckte den var så bra - gjorde den så svår för mig att sträckläsa och härom dagen slog det mig alltså - det är sättet karaktärerna uttrycker sig på! det är omständligt och onödigt ordrikt (med avseende på "onödiga" ord, alltså) och heller inte trovärdigt att ALLA karaktärer i en berättelse - oavsett ras och bakgrund - uttrycker sig på exakt samma sätt; "för det ska jag säga, otacksamma danka, att sådana som du fanns det gott om på dödskallestranden, joho då. ja du tror mig förstås inte, kära du, men det ska jag säga dig att gudarna vet vem de ska tacka i det här fallet"...typ så. alla. alltid. omständligt och mycket onödig dialog. kanske är det ett ryskt sätt att uttrycka sig? men alla hade ju ändå inte behövt prata likadant...

nåja.

förutom den lilla detaljen är det en alldeles utomordentlig historia som jag absolut tycker man ska läsa! inte minst om man gillar fantasy, men tycker att det mesta är lite "same same". detta är inte alls "same"...

en sammanfattning av handlingen kan man hitta här: http://www.ersatz.se/bok_perumov1.htm

betyg: 3,5 (vill gärna ge en 4:a, men den får avdrag för språkdetaljerna)

Vinnare är...

2008-04-02T04:42:00.000-07:00

...Tolkien! ja, enkäten visar förstås jämnt race mellan tolkien och gaiman, men eftersom jag vet att jag råkat rösta två gånger *host* så drar jag av en gaiman-röst... grattis tolkien! still no 1!

vad ska vi ha för enkät denna gång? maila mig eller lägg en kommentar här nedan! =)

The Last Light of the Sun

2008-03-29T04:05:00.000-07:00

av Guy Gavriel Kay

Jag har alltid älskat Kays böcker - han har ett sätt att berätta en historia som visar att det aldrig är svart eller vitt utan har tusen nyanser däremellan och den som ses som fienden av den ene, kan vara en frälsare för den andre. I Kays historier får alltid den andra sidan av saken komma till tals - och ofta har han även huvudpersoner på bägge sidor av en konflikt, vilket ger en spännande inblick. Personporträtten är dessutom rikt och djupt tecknade och han tillhör dem få som verkligen kan måla upp levande karaktärer som känns verkliga.

The Last Light of the Sun utspelar sig i en pseudo-vikingatid där erlingen (vikingen) Bern Torkelsson har fått del av sin fars skam och hämnas genom att stjäla härskarens häst, vilket gör honom till en jagad man och han flyr hemmet för att ansluta sig till de berömda Jormsvikarna.
Anglcynernas (engelsmännens) kung, Aeldred, försöker återuppbygga och ena sitt rike efter generationer av plundring och raider från erlingarna i norr. Aeldred tror inte på att alla konflikter kan lösas med våld och försöker med diplomati och utbildning få slut på den urgamla fiendskapen med grannländerna.
Alun ab Owyn blir oväntat cyngaelernas (walesarnas) kronprins när hans bror dör och när han dessutom samma natt ser älvadrottningen ta hans brors nydöda själ till sitt hov och sin älskare, blir hans liv aldrig sig likt igen...

Dessa livsöden börjar som separata trådar, spännande och intressanta i sig, men efter hand väver författaren ihop dem till en komplex väv som ger en bild av både historien-som-inte-var och historien-som-kanske-var...

Kays historier är alltid intressanta och denna är definitivt inget undantag. Läs den!

Betyg: 4!

John Constantine, Hellblazer: The Gift

2008-03-28T12:20:00.000-07:00

Av Mike Carey (text) & Leonardo Manco (illustrationer).

Jag älskar John Constantines buttra karaktär i Hellblazer lika mycket som jag ogillar Keanu Reeves i rollen som honom i filmen från 2005 (ser någon någon som helst likhet mellan Keanu & Constantine?). Det enda jag har emot serien är dess ojämnhet. Hellblazer pendlar nämligen från riktigt, riktigt bra till rätt jäkla trista. Bland höjdarna kan nämnas ”Original Sins” (utgiven som album 1992), ”Hard Time” (2001) och ”Lady Constantine” (2006), som alla får högsta betyg av undertecknad. Bland de sämre hittar vi ”Highwater” (2004) och ”Setting Sun” (2004). Det är aldrig dåligt, men ibland rörigt och inte så sällan bör man ha läst andra i serien för att hänga med i vad som sker. Och tyvärr hjälper inte ens det i vissa extremfall.

Ojämnheten beror förstås på att det är olika författare. Minst åtta olika har nämligen skrivit de 18 som står i min bokhylla – och det finns ett gäng till. Bäst generellt gillar jag de där Constantine verkligen är den där coola killen som bara använder magi när det verkligen behövs. Inte när det blir för mycket eller inte alls. Det senare händer ibland och det är rejält trist för då kan man likaväl läsa något annat.

Ojämnheten gäller förstås även illustrationerna. Dessa påverkar också helhetsintrycket och personligen gillar jag skarpt t ex Goran Sudzuka (”Lady Constantine") och Marcelo Frusin (“Good Intentions”), Även omslagen varierar och själv gillar jag inte minst Sandman-bekantingen Dave McKeans på de tidiga albumen.

Nu till mitt senaste inköp: The Gift (2003). Den tillhör lyckligtvis de bättre! John gör gemensam sak med sin ständiga motståndare demonen Nergal, en kombination som är fruktsam och intressant, men rätt mycket på samma tema som flera gånger innan. Som alltid ser det rökt ut för den gode Constantine, som alltid har han ett ess i trenchcoatärmen, och som alltid undrar man VAD han skall dra fram den här gången…

Andra halvan är än bättre och inte minst djup. John funderar på hur man går vidare i livet när allt – eller stora delar av – det liv man haft och de man håller av inte längre finns kvar. Ska han lära sig läxan till slut? Nja, som ett led i att gå vidare trashar han istället en magikermiddag – varför nånsin försöka göra sig populär eller ”go of character”?

Betyg: 4.

Dungeon Lords

2008-03-25T13:16:00.000-07:00

Kan du gissa från namnet? Japp, DL är ett dataspel. Ett som jag har snöat in på nu när jag är enormt sugen på att börja spela WoW igen fast jag är för lat för att ladda ner och installera det...vilket kanske är tur...

Men den här recensionen skulle inte handla om WoW, så tillbaka till ämnet! DL är ett fantasy RPG med både gamla kända och nya, spännande inslag. Din karaktär är rätt ful (min är den osnyggaste alven på länge), men du kan iallafall välja mellan ett gäng olika raser. Fast bara Den Stora Programmeraren i himlen vet varför det inte finns några kvinnor att välja på av dvärgar, orcher och troll, men väl av människor och alver... Nåväl... Det är ett tredje-persons-spel där du rör dig runt i en rätt stor värld och både ska lösa mysterier/följa en storyline och spöa skiten ur olika monster.

Kontrollerna är lite annorlunda, men påminner lite om WoW - man blir lite sjösjuk i början när allt snurrar men sen vänjer man sig. Dina experience points kan du köpa skillpoints med och du kan välja väldigt fritt, vilket är riktigt lajbans! "Hmm - intelligens eller lockpicking...?"

Detta är dock ett rätt svårt spel - fienderna är inte helt lätta ens när man är newbie - så det är tur att man kan återuppliva sig hur mycket man vill. Det är rena paradiset tills man börjar undra vart ens skillpoints tar vägen...det är då man upptäcker priset för evigt liv; likt en klonad Dolly vittrar man sönder lite i taget. Ajdå, inte bra. Bättre då att utnyttja en annan av spelets egenheter; så fort du tar upp en meny avstannar nämligen all aktivitet - utom tiden. Du kan alltså pausa mitt i ett slagsmål och vänta tills du helat dig, sedan pausa upp och fortsätta pucklandet lite till... Praktiskt om du har slut på potions!

Jag är ju av naturen ingen magityp så jag har just inte testat den delen så mycket. Spelet har dock fyra magigrenar man kan välja att specialisera sig på - och de fungerar helt olika. En - nether - baseras på blandandet av ingredienser som bat wings, bone dust och wolf manes, en - spiritual - baseras på tro och bön och artefakter, en annan - rune magic - baseras på runor... Rätt ovanligt! Min egen favoritklass i alla sammanhang är alltid warrior och den är lite som den brukar i sådana här spel. Alltid kul med headbashing...;-)
Att dyrka upp lås är också rätt unikt i DL - beroende på din skill och låsets svårighet har du olika tid på dig att hinna pricka in rätt symboler innan fällan slår igen...
Över huvud taget är det ett ganska roligt spel - om än på gränsen till för svårt.

Det har dock en del minus - inte minst alla buggar. Man kan tex snacka med någon man möter på gatan som går i klänning, har bröst och hästsvans, men rösten är en mans... Ibland skickar spelet oproportioneligt många fiender på dig på en och samma gång när du stått stilla för länge - tolv vargar och fyra thieves - alla med samma level som du själv är lite mycket att ta sig an... Du har dessutom ingen karta att ta upp i spelet så du får alltid gissa var du är och det är hur lätt som helst att gå vilse - trots din kompass. Jag menar - om du blir attackerad på en stig i en skog och du får sno runt en massa för att slåss - vem farao lägger märke till vilket väderstreck du var på väg i sekunden innan?

Allt som allt ger jag det betyget 3,5. Testa om du är sugen på ett lite annorlunda uppbyggt fantasy RPG. Men prova en senare version än min - det sägs att de fixat en del av buggarna där...

Off topic...nästan...

2008-03-24T07:56:00.000-07:00

ok detta är ingen riktig recension - eller tja...det beror på hur man ser det... det var bara så att jag hittade en så rolig grej/produkt på nätet att jag bara måste lägga den här bland er som jag vet skulle uppskatta det lika mycket som jag... ;-)

här kommer det:

kan ni gissa vad det är?

hint 1 - man kan inte äta det... (eller kan o kan, förresten...)
hint 2 - man använder det varje dag...(hoppas jag ni gör - annars tror jag inte ni får komma hem till mig mer...;-)

Final Fantasy VII - Advent children

2008-03-23T11:52:00.003-07:00

Advents Children - Final Fantasy VII

I am aware that Anna has already rec:ed this movie, but here's my view.

I spent *years* on this game, and I missed it terribly once I was done. So perhaps I still recall a bit more of the backstory. Because if you don't, or if you never played the game at all, you will stand no chance here.

Pic: Reno and Rude, because I adore them

In the aftermath of Sephiroth's twarted attempt to destroy the planet, the Lifeforce overreacted and is now causing a syndrome called Geostigma amongst anyone that has been exposed to Jenova cells. Naturally, Cloud is one of them. Now far from his adventuring life amongst Avalanch, he is a messenger boy delivering mails when he gets attacked by a gang of pale Sephiroth copies who tried to get him to tell them were 'mother' is. Getting his spikey ass kicked, the gang, Kadaj, Yazoo and Loz leaves Cloud. Shortly after it's revealed that the gang kidnaps and brainwashed children of the city to help them find 'mother' - Jenovas cut of head, wich they need for their reunion. In the reunion, mankind will be destroyed, Jenova will return and Sephiroth will come back from the dead.

For anyone who didn't get it so far, this is not a good thing.

Fortunatelly, the old gang returns, and with some help from Rufus and the Turks, Kadaj is driven back. But not before he get his hands on Jenovas head.

Pic: Sephiroth - in the dreams and nightmares of fangirls everywhere

And Sephiroth returns with a vengance, althugh probably not in the way Kadaj had meant him to....

Cons of this movie: Even for me there is such a thing as a 'too damned long fightning on motor bikes in abandoned tunnel' scene. There is however no such a thing as a 'too long fighting Brahamut Sin and destroying half the city' scene, not as long as it has Cid and Vincent in it.

Pros of this movie: The return of beloved characters: Reno, Sephiroth, Cid and Vincent and so on.

Quote:

Cloud: Is there such a thing as getting your sins forgiven?

Vincent: I don't know. I've never tried.

Cloud: Well, I'm going to try. I'll phone you in a verdict.

Vincent (quietly as Cloud walks away): But...I don't have a phone.

Pic: Vincent Valentino aka 'Spooky'

There are far to few Cid pic's in this world. *Sulk*

Drawing Blood

2008-03-23T11:52:00.002-07:00

Poppy Z Brite

Young boy Trevor wakes up one morning to find that his father has murdered all other memebres of the family and then hanged himself. Obessesed with finding out why he was spared, Trevor returns fifteen years later to the haunted house to try to find his answers.

Zack is promiscus computer hacker on the run from FBI who ends up in the same haunted house. Finding an unexpected tenderness and love for the lanky and weird Trevor, Zack helps Trevor to confront his father in the mysterious Birdland, a product of Trevors father's imagination that lingers in the house.

But is the obsessive Trevor really strong enough to fight his father's influense? Problems heaps up as the FBI draws closer, and as Trevor realises that the answer he might be missing is not why he was spared, but how it felt to kill someone...

Not as icky as the other books (and not as good, either), still warnings about drugs, explicit sex and some violence

Lost Souls

2008-03-23T11:52:00.001-07:00

Lost Souls - Poppy Z Brite

In a frenzy of drugs, blood and drugs that has lasted for centuries, the vampires Zillah, Molochai and Twig has been carving a bloody trail through out America. When they show up, unexpected and highly dangerous, one late Mardi Gras night at Christians bar, they will change his pace of life that has lasted for alomst four hundred years. For, like them, he is a vampire but one's whos carefullness has all but locked him inside his bar.

During the night, Zillah impregnates a young girl (who's not at all as innocent as you might think) and when the three ravenous vampires leave in the morning, Christian is left with the girl, and once she dies in childbirth (wich happends to all who carry vampire children - practice safe sex) with the child that he names Nothing.

Trying to save Nothing from his bloody birthright, Christian leaves the child with a couple who raised him as their son.

But thoughful and desperate, it will soon be obvious that Nothing is not a normal child and as he runs away to find his favorite rock band Lost Souls, he will meet up with his father again and Nothing will be the same ever again.

For Lost Souls concists of Steve and the frail looking Ghost, a powerful seer who might be the only one who can save Nothing - but not unless he realises what Nothing really is. And in the mean while Steve is struggling to come to terms with the fact that he raped his girlfriend in a drunken fit of rage, and might need all of Ghost's help himself.

More squicks - incest, twincest, murder, rape

The realisation that this book no longer icks me, makes me wonder just how jaded I've become. But I still love the language, that is something.

Exquisite corpse

2008-03-23T11:52:00.000-07:00

Exquisite corpse - by Poppy Z Brite

Since I've been feeling a bit morbid latley, what could be better than to throw yourself heedlessly into Brite's world of drugs, blood and insanity?

Not for the faint of heart or easily queesy stomach. Do not read and eat at the same time.
Canibalism, necrophilism, rape and bodily fluids.

Slight spoilers ahead.

'Exquisite corpse' is not strictly a Fantasy. It is a tale of two serial killers - Andrew Compton in England and Jay Byrne in New Orleans (the book was published in 1996, New Orleans still existed). Andrew has been caught by police after his 17 murdered young boy, but Jay is still at large in New Orelans, carefully killing only strays and runaways and then eating their bodies.

But when Jay meets Tran, a young Vietnamese boy, something changes. Tran, not knowing what Jay is, wants to stay with Jay, wants to love him. This is a concept very strange for Jay, and all he knows is that he doesn't want to hurt Tran. Things get even more complicated as Tran's former lover, the now AIDS sick and boardering on insane writer Luke starts to track Tran down to rescue him from the creepy Jay.

In the mean time, Andrew escapes and makes his way to New Orleans - by chance. These two predators of the night is drawn towards each other and chare a killing frenzy in wich they finally find someone to hone their skills with, and to teach them new things. Andrew lerns canibalism, Jay lerns that he doesn't have to be alone.

But what happends when Andrew wants to eat Tran?

The concept of a perfect killer is not new, but can there be such a thing as the perfect victim?

Unpredictable, gory, disgusting - a book to devour.

The Last Hero – A Discworld Fable

2008-03-21T00:45:00.000-07:00

Av Terry Pratchett med illustrationer av Paul Kidby.

I "The Last Hero" återser vi Cohen the Barbarian – en gammal gubbe som aldrig upphört vara en barbarhjälte - och det är ett kärt återseende av en personlig favorit. Denna gång är han dock för första gången det närmaste man kan komma att vara en huvudperson. Cohens mål är att återlämna elden till gudarna, dock i form av agateansk sprängdeg ("Agatean Fire-Clay") för att helt sonika spränga bort toppen på gudarnas berg och därmed ge igen för alla hjältar som dött en för tidig död. Problemet är bara det att om han lyckas med sitt galna upptåg kommer hela världen att gå under, då hela Skivvärldens magi har sitt centrum där, typ.

"Too many people, when listing all the perils to be found in the search for lost treasure or ancient wisdom, had forgotten to put at the top of the list 'the man who arrived just before you'."

Cohen är rolig, mindre rolig är hans ”posse”, de andra gamla gubbarna i ”The Silver Horde”. Det är samma skämt fortfarande, skämt som fungerade en gång blir nu uttjatade (hur kul är det i längden med Hamish, den halvdöva hjälten i rullstol?). Och här närmar vi oss något som jag tycker blivit allt mera tydligt nämligen Terry Pratchetts, och förvisso många andra författares, dilemma: han är så enormt skicklig på att skapa karaktärer som vi alla (nåja, de flesta av oss) kan älska, känna med och ha roligt med och åt. Karaktärer som Granny Weatherwax, Nanny Ogg, Sam Vimes, Angua, Döden, Susan Death, m fl har vi kunnat följa under lång tid i mycket bra böcker. Men efter ett tag tar det liksom slut, det blir allt mer krystat och längre och längre mellan skratten. Böckerna om häxorna eller ”the City Watch” blir inte bättre och bättre, tyvärr.

Men Pratchett verkar själv ha insett detta och har de senaste åren skapat nya huvudkaraktärer, i böcker där våra gamla favoriter dyker upp som bifigurer vilket är ett grepp som jag anser fungerar väldigt väl. Exempel på detta är Moist von Lipwig (”Going Postal”, ”Making Money”), Tiffany Aching och Nac Mac Feegle (”The Wee Free Men”, ”Wintersmith” m fl) och boken “Monstrous Regiment”.

Hur återknyter detta till ”The Last Hero” då? Jo, denna bok är nästan någon sorts ”best of”. För att hindra Cohen & Co samlas en räddningsstyrka i Ankh Morpork bestående av välkända karaktärer som The Librarian, Vetinari, Rincewind (numera the Professor of Cruel and Unusual Geography), Captain Carrot, Mustrum Ridcully m fl. Men först och främst får äntligen en av mina favoriter stort utrymme och kan påverka hela händelseförloppet: Leonard av Quirm, Skivvärldens egna och skruvade variant på Leonardo da Vinci. Är det någon av ovanstående jag gärna sluppit är det The Librarian – hur kul är det med ”ook?” för hundraelfte gången?

Annars hålls det bra ihop, jag vill inte avslöja mer av handlingen än jag redan gjort. Boken är nämligen väldigt kort, endast 4000 ord, men av en helt annan typ än jag tidigare stött på av Pratchett. Om boken i sig skulle få betyget 3 av mig, förändrar illustrationerna det betyget till en 4. Paul Kidbys målningar täcker hela sidor och uppslag såväl som bakgrunder och i marginalerna. De är i många fall utsökta och träffsäkra och gör läsningen riktigt njutbar – oavhängigt vad man tycker om själva handlingen.

Betyg: 4.

Curse of the Mistwraith

2008-03-10T03:07:00.000-07:00

Curse of the Mistwraith – Part one of the War of Light and Shadow ** Janny Wurts

With a title like this you might think this was a waddle of clichés.
And you would be right.
On the other hand you would be completely wrong too.

Two halfbrothers, one brought up as a royal prince and with the unexploited gift of Light and the other brought up by mages and with the very skilled and learned gift of Shadow, find them self locked in a deadly conflict between their two homelands. For generations, war has raged between these lands, one plundering the other in acts of piracy to feed a starving population and the other desperately trying to protect its hard working people.

Very cliché so far, huh?

The king of the rich lands marries a daughter of the mages, and her dowry is that her children will bear the magic gifts. It is never explained why she would marry a man she doesn’t love or submit to a joyless marriage with the most self-centred, puerile and violent king ever. She is a powerful mage; why doesn’t she just tell him to piss of or she’ll fry him to cinders? Anyway, after the first boy is born, the king throws one of his tantrums and tries to rape her. She escapes, and flees to the pirate-king of the other lands, getting a new boy with him, this one with the gift of Shadow.
Angry at the abuse of one of their kind, the mages refuse to teach the first boy’s gift of Light, focusing their attentions to the boy with the Shadow gift.

But as chance has it, the Shadow mage is caught during a raid several years later, and brought before the King who sees his chance of wiping off the stain on his honour from his wife’s betrayal by torturing the young man to death. But along comes his wife and casts a spell; whatever he does to one of her sons will happen to the other. One would think that just spiriting them away and letting them live in peace would have been a better spell, but I suppose that wouldn’t do for a story. Enraged, the king throws the Shadow Master into exile through a magic gate. Alas, his own son gets thrown along, and the both of them finds themselves in a strange landscape where the sun never seems to rise above the clouds, and the mist never raises.

Don’t worry, I’m not telling the entire story. All this happens in about 50 pages.

And that’s the thing with this story. It’s a lot of action; never a dull moment. Line up the problems and shoot them down in a matter of chapters. And that’s all good and well. Her writing is also very accessible.

But….(there is always a but)

The characters. The half brothers are…well the Master of Shadow has, to put it lightly, a quicksilver temperament. He changes his mood very fast. And mostly so that he could fit in to the ‘hero’ cliché, being slow and thoughtful at times, impulsive and arrogant at the next. You get no grip on his personality because it keeps changing in a most annoying way so that he might get of looking good.

His brother doesn’t fare much better, because he never seemed to do, or think, anything interesting. At all. He just wants to be a king (hmm…have I heard that before?), and now that he’s lost his heirdoom (is there such a word?) he just grabbs the next best thing that comes a long and decides to rule that. Fortunately, no one of the inhabitants seems to mind, because, as everyone knows, a King solves everything, right?

None of the brothers ever seem very upset that they can never come back to their own lands, or that they had to leave their supposed loved ones behind.

And then, oh gods, there is the mages and the witches. All you need to know about them is: Male power, good and steadfast, Female power (with one exception) bad and stagnant.

Yawn.

The Dream Hunters

2008-03-09T12:17:00.000-07:00

Av Neil Gaiman, illustrerad av Yoshitaka Amano

"Then catch his dreams, child..."

Den här boken är den av alla jag äger som jag allra helst rekommenderar men på samma gång allra minst vill låna ut. Den måste nämligen finnas tillgänglig, annars är det något som saknas i mitt hem...

Neil Gaiman är min husgud, det mesta han rör vid blir till guld. Men i "The Dream Hunters" överträffar han sig själv - det här är det bästa han hittills gjort och det säger inte så lite. Faktum är att jag tycker den här är så bra att jag aldrig tror han kommer att kunna överträffa det eller ens nå upp till samma standard igen. Hoppas jag har fel...

Det här är en saga om en räv och en munk, om en kärlek som inte skall kunna existera. Det är vackert och sorgligt och hoppfullt och så oerhört, enormt bra. Varenda ord och mening är så rätt, så genomtänkta och så i harmoni med Yoshitaka Amanos målningar. Och bara illustrationerna är värda sin vikt i guld. De är bland det mest uttrycksfulla jag sett i tryck och understryker verkligen det sorgliga och vackra i historien.

"Events occurred as it was proper for them to do"

Varje gång jag läst "The Dream Hunters" har jag blivit oerhört tagen. Är man bara det minsta lättpåverkad kan jag lova att en och annan tår trillar nedför kinderna under läsningen. När jag läst klart är det som om allt stannar upp, jag sitter helt stilla och är helt tagen. Till slut bläddrar jag igenom boken igen, från pärm till pärm, och lever mig igenom allt ytterligare en gång, men nu "bara" genom illustrationerna. Först när jag gjort det kan jag sätta tillbaks den i bokhyllan, då är jag liksom färdig. För den här gången vill säga, för ganska snart kommer den att plockas fram igen.

"I am a fox," she said, humbly, and without boasting. "I also am a crafty beast".

Betyg 5+ (om möjligt...)

Bron till Terabithia (film)

2008-03-09T04:52:00.000-07:00

Bron till Terabithia förvånade mig verkligen. jag hade väntat mig en glättig barnfilm i pastell med ungar som leker i ett fantasiland med älvor och regnbågar, istället får jag en mörk film om livets hårda verklighet och behovet att ibland fly in i fantasin för att komma ifrån den värld som trycker ner en och får en att känna sig mindre än lort.
klart det märks att terabithia är en amerikansk film här och var - särskilt i slutscenen - men på det stora hela är den rätt okarakteristisk med sitt mörker, sorg och ond bråd död.

den handlar om jesse - en liten kille på runt 12 år som har det rätt tufft. familjen tillhör den undre medelklassen och med fem barn har man inte råd att köpa nya kläder - jesse får ärva sina storasystrars avlagda grejor - även om de råkar vara rosa. i skolan blir han mobbad och det blir just inte bättre av att hans lillasyster är hans största fan som alltid hänger efter honom.
en dag börjar en ny tjej i hans klass - leslie. föga anar jess att leslie kommer att förändra hans liv - på mer än ett sätt...

jag måste säga att jag tyckte mycket om den här filmen! förutom 'slutslisket' (inte som ni tror!) var det enda jag hade svårt för skådespelaren som spelade jess' pappa - samme man som spelade skurken i terminator II...

betyg: 4!

Wormwood/Swamp Foetus

2008-03-05T04:46:00.000-08:00

Wormwood/Swamp Foetus, Poppy Z. Brite

A collection of short stories, some ghastly and others gory, some scary and others just a (literally) bloody mess. As usually, Brites flare for drugs, sex and rock n’ roll (none of witch is exactly...conventional) firmly places her stories in the 80’ or 90’ and might seem almost nostalgic today, although MY life in those years didn’t have quite so many vampires in it. Or angels.

In Angels Brite returns to her two main characters from the novel Lost Souls, Ghost and Steve, to try to help two young twins get together (incomprehensible if you have not read Lost Souls)

In A Georgia Story four young men live happily in an abandon church until one of them hangs himself in the bell tower....(sad and scary)

In His mouth will taste of Wormwood two very jaded, necrophilic boys gets the thrill of their life in a graveyard (very squicky and outright disgusting)

In Optional music for Voice and Piano a young singer comes to the dread conclusion that his voice urges people to hurt themselves (interesting, but not very surprising)

In Xenophobia a wake at a morgue turns horribly awry (pretty amusing)

In The sixth Sentinel a woman in New Orleans gets a ghostly lover ( Brite at her best, horrible,

thoughtful and utterly jaw-dropping in the end)

In Missing, what would you do if the one you love dies? (Very sad and heart- wrenching)

In Footprints in the water a strong psycic tries to help a twin whose brother died, but even when it goes right it is so very wrong (scary...nightmares!)

In How to get ahead in NY Steve and Ghost goes to NY for a gig, but the two locals from Missing Mile are have a hard time in the big city (contains one of the most scary scenes I’ve ever read – homeless people in the subway)

In Calcutta, Lord of Nerves the dead are coming back to prey on the sick, the wounded, the poor...and nobody seems to think this is more than a slight annoyance (Gory but scary – compare with Hanteringen av odöda. In Sweden we would try to get them into the system, in Calcutta they are seen as population control)

In The Elder a father obsesses over his two year old son a little to much (pointless, in my opinion, but rather a good ending)

In The ash of memory, the dust of desire a scorned lover takes a hideous revenge on his pregnant partner (very...strange)

All warning flags on this as with any of Brites stories. Definitely NC 17. Explicit sex of the stranger kind, gory deaths, a LOT of drugs, people with odd powers. But what a language! To die for...

Lyonesse: Suldrun's Garden

2008-03-02T00:10:00.000-08:00

Sedan nån vecka tillbaka har jag ett nytt och mycket trevligt sällskap att roa mig med när tiden tillåter mig: George RR Martin heter han, ett välkänt namn för de flesta fantasynördar tydligen. Så icke för mig, han är helt ny men icke desto mindre MYCKET bra. Halvvägs in i andra delen av "A Song of Ice and Fire" är jag helt såld. Men ju mer jag läser desto mer vandrar jag iväg i tankarna till en helt annan bok, som påminner en del om upplägget av storyn, där huvudpersonerna är mänskliga och ombytliga. Personer jag önskar väl ändrar sig till det sämre, folk man trodde boken svävade kring dör och så vidare.

Boken jag pratar om är "Suldrun's Garden", första delen av Jack Vances Lyonessetrilogi som kom redan 1984. Jag har haft boken i min ägo i 20 år och minns att jag tyckte om den. Läste därför om den för någon vecka sedan and boy am I impressed! Den börjar lite segt eller snarare långsamt, men allt eftersom historien utvecklar sig och karaktärerna växer fram så vill man inte att boken skall ta slut. Och det är ett bra betyg om något! Därför har jag nu beställt de två återstående delarna "The Green Pearl" (1986) och "Madouc" (1990). Återkommer kanske om dem vid senare tillfälle.

Lyonesse är en del av "the Elder Isles", placerade ungefär i Biscayabukten och med ganska mycket eko av klassisk pre-Arthuriansk saga med allt från faeries av olika slag till både onda och goda magiker, hovintriger och kärlekshistorier. Det är enkelt uttryckt "high fantasy" när den är som allra, allra bäst. Det finns redan väldigt många recensioner av boken på nätet so without much further ado saxar jag in lite av mig redigerad info om handlingen här:

Princess Suldrun is the daughter of the King of Lyonesse, and her father hopes to marry her off in a politically advantageous way. When Suldrun proves uncooperative, she is locked away in a small garden overlooking the sea. One day, a young prince of another Lyonesse nation, Aillas, is washed ashore near the garden and is rescued by Suldrun. He was thrown overboard from a ship by his cousin, to prevent him claiming the throne of Troicinet. Aillas and Suldrun fall in love, but the prince is eventually discovered and imprisoned. Suldrun, however, is now pregnant, but when her baby is born it becomes mixed up with a fairy child, and taken off deep into the forest to be raised by fairies, where it grows up at an accelerated rate due to the magical nature of the world the fairies inhabit.

Aillas escapes imprisonment and attempts to track down his son, who now is twelve years old. Before Aillas redeems his birthright, he must pass the breadth of Hybras Isle as prisoner, vagabond, and slave, an acquaintance of faeries, wizards, and errant knights. His son, meanwhile, leaves the fairy world and begins wandering Lyonesse, but the boy's innocence quickly leaves him vulnerable, unless his father can reach him in time.

Betyg: 5. Låna den gärna!

Terry Pratchett - en översikt

2008-03-01T11:50:00.000-08:00

Pratchett är vid det här laget knappast okänd för någon med minsta böjelse åt fantasygenren. Själv älskar jag hans skapelse Skivvärlden och dess invånare, miljöer, städer, gudar and whatever. Men jag vet flera som är skeptiska efter att ha läst ett bokverk eller två eller sett någon av seriealbumen eller filmerna. Och jag förstår dem! Pratchett är nämligen väldigt ojämn. Det är sällan eller aldrig dåligt, han har trots allt en rätt hög lägstanivå. Men det finns ändå några som är sämre. Men framför allt finns det några lysande böcker och här vill jag mycket kortfattat ge en snabbgenomgång för er som vill prova eller ge honom en andra chans.

Jag har delat in dem i fyra kategorier, det finns inte utrymme för några vidare kommentarer för det är så många. Jag har begränsat mig till de jag själv har, med två undantag: av någon anledning saknar jag de två första "The Light Fantastic" och "Colour of Magic". Det finns ytterligare ett gäng böcker, trots att jag listar så många här...

Strunta i dessa...Pratchetts lågvattenmärken (betyg 1-2)
Strata
Maskerade
Moving Pictures
Pyramids
Soul Music

Absolut läsvärda men ibland rätt långt mellan skratten (betyg 3)
A Hat Full of Sky
The Fifth Elephant
Sourcery
Hogfather
Equal Rites
Jingo
Guards! Guards!
Feet of Clay
Wyrd Sisters
Reaper Man
Carpe Jugulum
Making Money
Thud!
Wintersmith

Bra med typiskt skruvad Pratchett-humor & mycket skratt! (betyg 4)
Men At Arms
Night Watch
The Wee Free Men
Lords and Ladies
The Last Continent
Eric
Witches Abroad
The Amazing Maurice and his Educated Rodents
Mort
Going Postal
Monstrous Regiment

LYSANDE! Dessa kan man läsa hur många gånger som helst! (betyg 5)
The Light Fantastic (med reservation för att det var länge sen jag läste den)
The Colour of Magic (med reservation för att det var länge sen jag läste den)
The Truth
Thief of Time
Small Gods (näst bäst, typ)
Interesting Times (kanske den enskilt bästa av alla)

The Soprano Sorceress

2008-02-28T06:08:00.000-08:00

There are some entertaining ideas in this book. Magic connected to music and singing in particular - I like it!

I get really fed up with Anna, though. Modesitt does not trust the readers of this book at all, and feels we need to have certain information pointed out in absurdum. We get it! Anna is a feminist! Not the kind I would hang with, mind you, but of sorts. We are suppose to understand this from her refusal to be condescended upon by men, or by the fact that she happily removes free will or kills any man trying to rape her. No, rape is not ok. Nor is Annas strategy to deal with it. She thinks Lord Jecks is hot - how can we fail to get it when it is pointed out for the mpth time that he looks like Robert Mitchum, and she just adores Mitchum. Add a splash of Sean Connery and Anna is gone. I should here point out that L E Modesitt, Jr. is a 50+ man... Anna is furthermore a psykopath. She claims to loathe killing people, and yet, without any hesistation or investigation kills thousands and thousands of people, with fire from the sky, drowning them in mud or even better, by letting an entire city owerflow with lava. Mm, I'm sure all in the capital were evil. It was the capital of the evil kingdom. My, my... Anna compares the leader of the "evil empire" to Hitler, but I few would claim all Berliners were evil nazis just by being in Berlin.

So, on a scale, this book gets a 1,5, where the ,5 is scored due to the idea of magic in music. It's an idea most of us can believe in, after all.

PS Har hittat en fenomenal blogg som helt enkelt analyserar bokomslag. Har som särskilda inslag Mammary Monday och Phallic Phriday. Say no more, utan titta på hennes analys av Soprano Sorceress at http://judgeabook.blogspot.com/2007/09/fantasy-quickies.html

The Mage Winds trilogy

2008-02-28T05:20:00.000-08:00

Mercedes Lackey står inte högt i status. Vännen som lånade ut böckerna skämdes lite över att de var så vällästa. Andra vänner grimaserar lätt vid omnämnandet av hennes namn. För mig var detta första mötet med Lackey, men eftersom en mycket betrodd vän vad gäller litteratur har "Misty" som sin absoluta favoritförfattare så hade hennes beröm lyckats neutralisera kritiken till en egen position i avsaknad av förväntningar.

Jag har nu läst Winds of Fate, Winds of Change och är uppslukad av den avslutande Winds of Fury. Och jag undrar, varför är Mercedes Lackey så illa förtalad? Är det för att hon är en mycket produktiv författare främst i high fantasy-genren, med det egna målet att producera minst 100 verk (i likhet med Isaac Asimov som hon själv påpekar)? Är det för att hon är en typisk amerikanska (läs kvinna) från Mellanvästern med ett hemma-fru-liv enligt konstens alla regler? För, jag måste direkt säga att detta är betydligt bättre än många andra fantasyserier jag försökt läsa på senare tid.

Lackey skriver om intressanta karaktärer, i denna trilogi i sin värld Velgarth, där en mängd av hennes romaner utspelar sig. Hon har en sammanhängade världsbild, med historik, olika raser med egna, välunderbyggda kulturer och språk. Hon utforskar könsroller och utanförskap, välmenande och okritiskt, men dock. Robert Jordan med sina vansinnigt tråkiga könsroller i sin serie som ingen förväntade sig ett avslut på, eller David Eddings standardformel med fem böckers-serier där hjälten reser igenom hela den befintliga kartan på jakt efter något blåskinande (därmed gott) är betydligt sämre.

Min kritik skulle vara mot sexscenerna som gränsar till klassisk Barbara Cartland ibland, minus beskrivningar av organ eller mot att det är på förhand givet att alla hennes huvudkaraktärer kommer att överleva boken och trilogin igenom, till skillnad från en av mina favoritförfattare George R.R. Martin. Hon skriver helt enkelt klassisk high fantasy med gott hantverk, i avsaknad av större nyheter eller nydanande idéer, men hon gör det med den äran. Jag tror att Lackey får mest kritik för vad hon är - en produktiv hantverkare i en värld som egentligen högaktar den introverte "konstnären" med ett fåtal "genialiska" verk...

Betyg
Winds of Fate: 4
Winds of Change: 3
Winds of Fury: Ännu så länge 3.

1001 nights of snowfall

2008-02-28T04:05:00.000-08:00

jag gillar hela fables-serien för dess traditionella sagoarv, men med en omisskännlig twist... eller vad sägs om guldlock - den största terroristen i skogen som bildat motståndsrörelse med bla de tre björnarna...snövit - sviken av både sin syster (som hade sex med snövits man, prince charming) och sin man (som har sex med alla prinsessor i sagan...det finns ju bara en prince charming i sagorna...eller? ;-), ja det finns mååånga fler...

Lånade denna bok av Magnus och den blev liggande lite innan jag läste klart den. som titeln anger är det en twist på tusen och en natt, men ger samtidigt en hel del backstory till fabletown och hur det blev som det blev. jag gillar det! vackra illustrationer är det också i hela boken, vilket bidrar till min 4a i betyg!

Supernatural (tv-serie)

2008-02-28T00:02:00.000-08:00

På SVT24 tisdagar 22.30 och senare samma kväll i SVT2 går sedan i november andra säsongen av Supernatural, en serie som jag personligen föll handlöst förr när första säsongen gick under våren 2007.

Den amerikanska thrillerserien cirklar huvudsakligen kring bröderna Sam (Jared Padalecki) och Dean (Jensen Ackles) och deras kamp mot övernaturliga krafter. Brödernas uppväxt kretsade en gång kring mörka krafter, men det var då, nu är det ett normalt, tryggt liv som jurist som lockar Sam. Allt detta är gott och väl till den dag brodern Dean oväntat dyker upp med dåliga nyheter - deras far är försvunnen! För att hitta honom måste bröderna ge sig ut på en jakt efter den demon som deras far ägnat de senaste 22 åren till att spåra upp. Sam tvingas återvända till ett liv han trott sig ha lämnat för alltid.

Ett mystiskt telefonsamtal från fadern leder bröderna till en liten stad i Kalifornien där en rad oförklarliga dödsfall har ägt rum, och det dröjer inte länge innan de står öga mot öga med den lokala legenden - Damen i vitt. Där efter fortsätter "The two brothers, bound by tragedy and blood to their mission, to travel across the country encountering terrifying and dangerous forces most believe to be nothing but superstition and folklore, such as the Indian beast known as the Wendigo, Phantom Travelers who cause plane crashes, Bloody Mary, and many many more."

Avsnitten är ojämna, men de som är bra är ofta RIKTIGT bra!

Sweeney Todd (film)

2008-02-25T10:03:00.000-08:00

i fredags var vi på sweeney todd - extrem, mörk, splattermusikal med morbid humor och lysande skådisar. lite för mycket gottande i blod och slit throats tycker jag personligen, men miljöerna och skådisarna var helsköna! skönsång...tja...helena bonham-carter - absolut, johnny depp...not so much... men han sjöng helt ok, fast inte som någon pavarotti direkt...
lite märkligt slut också, vilket också bidrar till att dra ner mitt betyg. det blir en 3:a från mig.

Hex (tv-serie)

2008-02-11T12:42:00.000-08:00

ja, vad säger man om hex - en mycket annorlunda, rätt fängslande serie som inte liknar något annat... mycket om häxor, magi, fallna änglar, demoner och homosexuella spöken...och sex - ibland är det riktigt steamy hot! låter det helt skruvat? det är det. men ändå liksom...bra... man bara måse se hur det går. och liksom med allas vår favoritförfattare george rr martin kan man aldrig vara säker på vad som kommer att hända. på de 1½ säsongerna jag sett har serien bytt huvudperson tre gånger. jag har väl aldrig varit med om maken...
betyg: 4

Painkiller Jane (TV-serie)

2008-01-17T03:57:00.001-08:00

det är sällan jag hittar en sf-serie som jag tycker illa om, men painkiller jane är verkligen fruktansvärt dålig! inget djup, platta karaktärer, dåligt manus... en del av skådisarna är riktigt bra, men inte ens de kan hjälpa upp ett sådant här bottennapp! HU!

Betyg: 1,5

Eureka (tv-serie)

2007-09-22T09:30:00.001-07:00

Eureka är en riktig mys-sci-fi-serie som är inne på sin andra säsong i USA och som snart kommer på svensk tv.
Den utspelar sig i en liten amerikansk stad som inte är så vanlig som man först kan tro, där bor nämligen bara genier...och den nye sheriffen, förstås...

Jag gillar Eureka skarpt! Här finns massor av roliga, vansinniga och ändå trovärdiga karaktärer med både hjärta och hjärna. Här finns sci-fi, relationer, brott som ska lösas, mysterier, mord, intriger, konspirationer, romantik, vetenskap en talande bunker...ja...allt! Och huvudpersonen - sheriff Jack Carter - är en mycket trevlig bekantskap som man verkligen bryr sig om. Se den!

Betyg: 4!

White Wolf

2007-09-02T03:01:00.000-07:00

av David Gemmell

Skilgannon the Damned gömmer sig för drottningen av Naashans lönnmördare i ett kloster där han försöker gå upp i rollen som akolyt men han finner snart att han inte är munkmaterial och lämnar klostret tillsammans med en akolyt som ska avlägga sina löften och en pojke som jagas för mord. På väg mot den ockuperade staden Mellicane träffar de både på nya allierade, trolldom, stor ondska och snart även ett uppdrag som de kanske inte kommer att överleva.

Det var med en hel del skepsis som jag började läsa denna bok eftersom Niklas (som lånade ut den till mig) beskrivit hjälten som "en man som kan slå ihjäl ett helt rum med krigare utan att spilla sin drink"... Och det är klart att Skilgannon the Damned och Druss the Legend bägge är överlägsna krigare i denna mörka värld som Gemmell målar upp, men det gör på något sätt inte så mycket. De är överlägsna på samma sätt som trollkarlen Pug i Feists berättelser om trollkarlens lärling; man vet att de är överlägsna, men man får ändå ibland tro att de är illa ute och kanske tillomed kan bli besegrade. Jag går på det. Iallafall ibland...
Nåväl...min tro om att detta skulle vara en bok med platta karaktärer och halvdan handling kom verkligen på skam för Gemmell har utrustat sina karaktärer - tillomed bifigurerna - med bakgrundshistorier och motiv till sina handlingar. De är komplexa, trovärdiga karaktärer i en värld som känns mycket mindre underbyggd än hjältarna. Har du inte testat Gemmell - gör det! Vem vet, du kanske gillar det? Jag ska definitivt läsa klart trilogin om Skilgannon - måste ju få veta hur det går...

Betyg: 3,5

The Portable Door

2007-07-23T06:59:00.000-07:00

av Tom Holt

Detta var min första bekantskap med Tom Holt och jag hade inte förväntat mig så mycket. Jag visste det var humoristisk fantasy och trodde det i värsta fall kunde likna Terry Pratchett som jag inte är vidare förtjust i... Det gjorde det nu inte. Tom Holt lyckas berätta en rätt spännande historia med trovärdiga karaktärer och samtidigt flippa ut totalt...då och då...

Paul Carpenter är en rätt misslyckad kille som aldrig lyckats prata med tjejer och följdaktligen heller aldrig haft en flickvän. Eller ett riktigt jobb heller, för den delen.
När han mot alla odds lyckas få jobb på den (antagligen) väldigt anseenderika firman J.W.W Wells - trots en rent fruktansvärt dålig insats på jobbintervjun - vänds hans liv på ända. Hans nya rumskamrat är en mycket mager tjej med sex-appeal som en skiftnyckel (otroligt vacker i Pauls ögon) och han faller pladask. Vilket också är det enda som får honom att fortsätta gå till jobbet varje dag, för arbetet på J.W.W. Wells blir bara skummare och skummare...

Betyg: 3,5

Of Fire and Night

2007-06-14T04:05:00.000-07:00

av Kevin J Anderson

Del 5 i 'Saga of Seven Suns'

Del fem i den här historien fortsätter i samma anda som de tidigare delarna. Det är Spännande, Intriger, Hemligheter, Förräderi, Galenskap, Kärlek, Väl Underbyggt, Episkt... Saga of Seven Suns handlar om ett universom man nästan kan tro på där människorna - som en gång trodde de var ensamma i universum - nu har upptäckt att både vänner och fiender existerar närmare än de trott.
Av misstag råkar människorna starta ett krig med de skoningslösa Hydrogues som bor i gasjätteplaneter runt om i galaxen. Hydrogues är lierade med de lika skoningslösa Klikiss robots som en gång gjorde uppror mot sina skapare och utrotade hela deras ras. Eller gjorde de det...?
Ildrians har varit människornas allierade sedan dag ett, men Hydrogues hotar utrota dem om de inte förråder människorna. Mage-Imperator Jora'h försöker förtvivlat hitta en annan lösning, men tiden rinner snabbt ut och han tvingas välja.
Tur att människorna har fler mäktiga allierade, men vad kan egentligen träd göra? Eller vatten, för den delen...

Andersons epos är av samma typ som George RR Martins fast i en helt annan miljö. Du bör inte fästa dig för mycket vid en karaktär för rätt var det är...he will...finish...them...off... *bzzt!*

Hela serien - betyg: 5!
Denna bok - betyg: 4

Witch's Honour

2007-05-20T03:58:00.000-07:00

av Jan Siegel

Fern blir kontaktad av Mabb, Queen of goblins. Det verkar som att en mäktig och ond häxa slagit sig ner i England och hon utrotar spöken och goblins till höger och vänster. Fern lovar att undersöka saken, men med tanke på hur goblins är tar hon det inte på så stort allvar. Några veckor senare blir hon även kontaktad av en man vars syster hamnat i en oförklarlig koma på samma sätt som när Ferns ande kidnappades av häxan Morgus för några år sedan. Undan för undan börjar Fern inse att de bägge händelserna har ett samband och att en gammal fiende återvänt för att få hämnd...

Denna tredje och avslutande del i historien om Fern Capel är i mina ögon den bästa. Den är mörk och farlig och alls ingen fjäderlätt historia som lämnar läsaren glad och väl till mods. Här är det ondska Fern möter och ren ondska lämnar lite olust efter sig...
För mig kändes slutet lite abrupt, men kan man stå ut med det är det en jättebra historia som förtjänar att läsas! Som vanligt är den välskriven med karaktärer som känns äkta och element från mytologier överallt.

Betyg: 4,5

Camelot 3000 (serie)

2007-05-20T03:42:00.000-07:00

arthursagan har alltid faschinerat mig och det var med stor spänning jag lånade camelot 3000 på biblioteket. en del saker var helt klart intressanta medan andra bara var...skumma...

handlingen är förlagd till england år 3000 då en utomjordisk makt invarderar jorden och vi jordlingar är totalt underlägsna och står inför total utrotning. då hittar en arkeolog av en slump kistan där kung arthur sover och råkar väcka honom. kung arthur visar sig vara en kämpe att räkna med även på 3000-talet och efter att ha väckt några av sina gamla riddare och bundsförvanter från fordom tar han sig snart an den utomjordiska invasionsarmén...

jag kan förlåta en hel del friheter författarna tagit sig i den här serien; att man gjort sir tristram till transsexuell, att sir galahad är ett monster, att merlin är djävulens son, att häxorna knappt har en tråd på kroppen...men varför har man gjort arthur så korkad?!! han kan verkligen bara en enda sak och det är att slåss, annars är han en av de dummaste varelser som gått i ett par skor. DET har jag svårt att få ihop med historien och det bidrar till det låga betyget.

är du mycket förtjust i arthurmyterna - läs den som kuriosa - annars kan du lika gärna strunta i det...

betyg: 2

Manhunter (serie)

2007-05-20T03:30:00.000-07:00

tja, vad kan man säga...? manhunter är en "superhjälte-vigilante" som egentligen inte är en superhjälte utan en vanlig åklagare som fått fatt i utomjordisk teknik, vilket hon utnyttjat för att skapa sig en dräkt och ett vapen som nästan gör henne till en äkta superhjälte. de bovar som lyckas slippa igenom rättvisans nät jagar hon upp efter arbetstid...

manhunter lyckas med konststycket att vara nyskapande och samtidigt ganska tråkig och jag kan inte med gott samvete rekommendera den - trots att den inte alls är dålig - bara...tråkig...

betyg: 2,5

Widdershins

2007-04-26T00:15:00.000-07:00

av Charles de Lint

Detta är en fristående fortsättning på "the Onion Girl". Man behöver inte ha läst den innan (det hade inte jag) men ibland refererar de tillbaka till sådant som hänt innan och då kan det ju vara roligt att hänga med i referensen.

Iallafall...

Detta är främst historien om Geordie och Jilly - bästa vänner sedan halva livet och som alla andra utom de kan se - som gjorda för varandra. Bägge två har vänner i den dolda världen av faerie och animal people som finns mitt ibland oss men som de flesta av oss väljer att inte se.

Förhållandet mellan animal people och de mer nyanlända faerie är som vanligt spänt och det når nya kriser när ett gäng bogans (ett slags faerie) dödar några cerva (klövdjuren bland animal people) och kidnappar Jilly och fiolspelaren Lizzie. Ganska snart upptäcks att bogan-gänget inte handlat på eget bevåg utan på uppdrag av en ur animal people med hämnd i sinnet... Plötsligt hotar den bräckliga freden urarta till krig som skulle spilla över i människornas värld. Jillys vänner är villiga att göra allt för att rädda henne, men kan de göra det utan att starta ett förödande krig? Och kan de över huvud taget rädda henne?

Charles de Lints fascinerande värld suger in en direkt från första sidan och bevisar återigen hur bra han är på att berätta en historia. Läs den!

Betyg: 4,5

Lost truth

2007-04-25T23:16:00.000-07:00

av Dawn Cook

Den här gången ger sig Alissa tillsammans med Strell, Lodesh och Connen-Neute ut på havet för att leta efter de försvunna Masters som gav sig av för 20 år sedan på jakt efter ett glömt rike. Länge har de trotts vara döda, men Alissa har råkat på en ledtråd som tyder på att de kanske kan vara i livet ändå.
Under tiden sitter Talo-Toecan hemma i the Hold och oroar sig för vad som ska hända. Är det värre om Alissa inte hittar Masters eller om hon gör det. Hans hustru Keribdis finns bland de förlorade och hon är inte precis en vän varelse.

Denna del fyra är mer spännande än del tre och har en del intressanta diskussioner bl a om etiska spörsmål, vilket är ovanligt i fantasy. Ibland kan man bli lite trött på Alissa - hon är visserligen inte 'omnipotent' som Feist's trollkarl Pug men lyckas ändå alltid klara det omöjliga - även om hon råkar dö på kuppen. Dessutom beskrivs relationerna mellan kvinna och man med ungefär samma djup som Robert Jordan åstadkommer i Drakens återkomst... På det hela taget är dock serien läsvärd och spännande med en del nyskapande idéer!

Efter denna kommer säkert fler delar.

Betyg: 4

Reign of fire (film)

2007-04-23T06:34:00.000-07:00

Betyg: 1/5

Oh. My. Gods.
I admit, I was warned in no uncertain terms about this movie. But still, how bad can it be, right? We’ve all seen a lot of bad SciFi/Fantasy movies (especially during the ’80).
But honestly….

During the constructing a new subway system in London, a group of dragons (!) are accidentally awoken. Within a few years, humanity is the endangered specie, living in underground caverns in a kind of Mad Max – wannabe world. The group of people we get to follow are all but despairing that they are the last humans on earth, the harvests are going wrong (and there appear to be very few women around, although this never seems to bother anyone) and the dragons are getting…hungrier.
But out of the blue (or, at least, from USA) comes a group of Heroes (note the capital H) who has discovered something that might end the plague of dragons forever….*spoiler ahead, highlight to read*….there is only one male dragon, the rest are females!

This very thought is so absurd it made me giggle. Unfortunately its just the climax of a number of absurd logic statements and outrageously inconsequent behaviour.
There is no reason at all to see this movie. As with Dragon Heart, which Anna rec:ed a few months ago, it only proves that directors think ‘if I just throw in a few huge, fire breathing dragons and special effects, no one will note the lack of plot’. Well, we do. And now we’re just waiting for the Hobbit to come along and show the way….

The Orcs treasure

2007-04-17T22:53:00.000-07:00

Short, black and white, story of a small army of orcs that take over a castle with a legendary treasure. However, once inside (after a pretty gory battle) they have trouble finding the bloody gold and jewels!

Garr is an ordinary orc, if somewhat more imaginative than most of them, who accidentally stumble into a secret room filled with….oh, common! Like I’m gonna tell you what the treasure really is! ;o)

Yes, once again I’ve been fooled into reading a book about orcs by the Uruk-hai network (don’t worry, I got something in return on Sharka this time, hehe) but this was somewhat …cute….although rather simple. Took me all of ten minutes to read, and that was just because I kept laughing at the petty humour.

I don’t even mind what happens to the elves. Anything that looks like that and calls it selves elves deserve whatever is coming for it.

(Orc picture not from this book)

His Majesty’s dragon

2007-04-16T02:33:00.000-07:00

a.k.a Temeraire, by Naomi Novis

An absolutely charming story of a young British (and, oh my Gods, is he ever British!) sea captain, Laurence, during the Napoleon wars, who suddenly finds his career plans, his wedding plans, and his entire life crushed as he finds a dragon egg on a French ship his crew has boarded.
The dragon chooses the hapless man to be his rider, although life in the Aerial Corps, is very, very far from the civilised (if bloody) and by-the-rules life captain Laurence has lived before…
But the bond that builds between dragon and man is likely to make for one of fantasy's most beloved character duos since Frodo and Sam or Fafhrd and the Grey Mouser. Neither is sidekick to the other, though, which is a grip I thoroughly like. Nothing is as boring as the non-human races being diminished to ‘pets’ or even worse ‘tools’.

Oh, and did you know? There acctually were a ship named Temeraire! Cute!

This quick-paced, and charming story is such a delight to read! Imagine Europe during the Bonaparte wars, and then just add dragons. And such dragons, intelligent, personal, self conscious, beautiful beings! I might almost believe that they are on the same side as humans…
A quick to read book, followed by A Throne of Jade, The Gunpowder War and Empire of Jade

Faery Tale

2007-04-16T02:23:00.000-07:00

Faerie Tale by Raymond E Feist

Ultra-super-gloriously-American dream family moves from California to the woods of the State of New York, for really no apparent reason. The father is a writer turned screen writer who made a fortune on space movies, but who now wants to develop his writing in a quaint old house (‘old’ being a relative term when it comes to USA). The (beautiful) mother was once an actress/dancer, but has now given up her career to take care of the children, with not the slightest hint of regret. The oldest (stunningly beautiful, whooshingly rich, supremely intelligent…insert Harlequin superlatives here) daughter is a bit cranky at being dumped in the middle of nowhere, but forgives her father and step-mother within one chapter. Two young twins complete the picture of supreme happiness.
Have you thrown up yet? It gets slightly better.
This dream family soon discovers that something is happening on their farm. There are strange noises at night, weird lights in the woods. It soon turns out the Faery Folk lives there, and will do so for six months before they move on. Unfortunately, not all elves are nice, and the darkness creeps closer and closer up to their door….or would do, unless the story is written with such a painfully overdramatic melodrama that have you whishing for slow and painful demise for the entire family.

This is a very boring book, written with to much ‘This Is Scary, Be Frightened, Damn You!’ sense. A few scenes work, mostly the ones where the truly evil Fool comes along (because he is a bit scary, insane elves are never a pleasant sight) but mostly this books only value is for fuel in the fire.
And the ending, where all of a sudden a new plot element is thrown in, is outrageously absurd, in a way that would make the writers of the X-Files blush with embarrassment.
Or, like a friend of mine would say: “Finish this sentence; if it looks like shit, smells like shit, feels like shit, tastes like shit, it is, indeed, __________”

Stranger than fiction (film)

2007-04-03T11:48:00.000-07:00

Från 2006

Harold Crick är antagligen en av världens tråkigaste människor. Han jobbar på skatteverket som revisor där han reviderar folks deklarationer. Varje dag knyter han sin slips exakt likadant (på det mest tidseffektiva sättet), borstar han exakt lika många tag med tandborsten, tar exakt lika många steg till bussen som han aldrig missar...och han är ensam. Väldigt ensam.
En dag när han borstar tänderna (36 tag i höjdled, 36 i sidled) börjar Harold höra en röst som kommenterar allt han gör och han inser snart att själv han är huvudpersonen i något slags historia. Men kan han själv styra över handlingen - eller styr den honom? Är det en komedi eller en tragedi? Och hur kan det egentligen vara möjligt? Han beslutar sig för att söka upp en litteraturprofessor för att få hjälp... (fullkomligt lysande logiskt!)

Detta är en fullkomligt lysande film! Både rolig och allvarlig samtidigt som den diskuterar stora etiska frågor. Skådespelarna är fantastiska : Dustin Hoffman, Emma Thompson, Will Ferrell, Maggie Gyllenhaal, Queen Latifah...
Se den om du gillar annorlunda filmer med djup där du inte har en aning om vart handlingen kommer att ta dig! Du kommer att tänka på den långt efteråt!

Betyg: 4,5

Forgotten truth

2007-04-03T11:36:00.000-07:00

av Dawn Cook

Del tre i serien om Alissa.

I den här boken - som inte känns lika fristående som de första - råkar Alissa av en händelse transporteras 300 år tillbaka i tiden till en tid där the Hold var fyllt av masters och keepers och liv och rörelse. Ingen hade minsta aning om att sådana tidsresor var möjliga och Alissa finner sig fast i historien utan att veta om hon någonsin kommer att kunna ta sig hem igen. Som tur är träffar hon på en bekant och även om han tekniskt sett inte träffat henne än blir han en avgörande länk i hennes framtid. Hon får också svar på vad som egentligen hände med Ese Nawoer, dess siste väktare och hur Connen-Neute förlorade förståndet...

Tredje delen i serien är spännande och lättsmält även den. Liksom i resten av serien bryr man sig om karaktärerna - även om de ibland beter sig som idioter... En nackdel i den här boken är att lite väl stor del kretsar kring Alissas triangeldrama, vilket i min mening egentligen är det minst intressanta i historien. Kan du stå ut med de delarna (eller bara strategiskt bläddra förbi) - läs den!

Betyg: 3,5

Hidden truth

2007-04-03T11:23:00.000-07:00

av Dawn Cook

Detta är den i det närmaste fristående fortsättning på "First truth" som jag recenserat innan.
Utan att berätta för mycket befinner sig Alissa och Strell nu i the Hold tillsammans med Bailic - den siste keepern. Bailic är en farlig man och de bägge gästerna spelar ett farligt spel när de försöker dölja sitt egentliga syfte med att vara där, samtidigt som de försöker komma på ett sätt att stjäla Boken. Kommer Bailic på vilka de är väntar bara döden...

Denna andra bok i serien är precis som den första mycket spännande och även det precis som den första svår att lägga ifrån sig innan den absolut sista sidan är utläst. Ett klart lästips om du vill ha något lättsmält med god kvalitet!

Betyg: 4

Someplace to be flying

2007-03-18T10:37:00.000-07:00

av Charles de Lint

En natt när Hank är ute och kör ett uppdrag blir han vittne till hur en man klår upp en kvinna mitt på trottoaren. Eftersom Hank är en godhjärtad kille stannar han bilen för att hjälpa kvinnan men istället blir han skjuten och skulle ha blivit dödad av mannen som har den kallaste mördarblick Hank någonsin sett - om inte...plötsligt landar två tufsiga tonårstjejer mitt i bråket, sticker ner busen och helar både Hank och den okända kvinnan med lite saliv och en kyss. Efter det försvinner de spårlöst och med dem Hanks och den okända kvinnans (som heter Lily) bild av världen som ett logiskt och rationellt ställe. Var det vingar på tjejernas ryggar när de damp ner? Plötsligt känns gamle Jacks historier om 'the animal people' som lever mitt ibland oss mycket troligare...
Hank och Lily ramlar av misstag rakt in i en fejd äldre än tiden själv mellan the cuckoos och the corbae. Magi finns mitt ibland oss - man måste bara vara uppmärksam...

Kanonbra historia av de Lint som är svår att lägga ifrån sig. Var beredd med engelsklexikonet - här finns många fågelarter som kan behöva slås upp, för inte har du koll på jackdaws, bluejays, magpies...

Läs den! Speciellt om du gillar urban fantasy med en riktigt mystisk touch.

Betyg: 4

"The cuckoo is a pretty bird, he sings as he flies.
He sucks little birds' eggs, and then he just dies."

Final Fantasy VII - Advent Children (film)

2007-03-10T08:34:00.000-08:00

Advent Children är en sådan där film jag absolut inte kan rekommendera till någon - om ni inte var jätteförtjust i spelet Final Fantasy VII... Detta är en otroligt snyggt animerad film från 2006 med otroligt kass handling som ska vara som en fortsättning som tar vid där dataspelet slutade (och hur bra kan nu DET bli...). Alla hjältarna - och skurkarna - är med och det är väldigt kul att se hur man tänkt sig karaktärerna verkligen ser ut utanför det gamla dataspelet. Cloud med sitt spikiga hår och jättesvärd, Barrett med sin pistolarm...Jenova och Sephiroth... Ungefär där tar det roliga slut för detta är verkligen en kass film rent handlingsmässigt!

En obotlig sjukdom har drabbat planeten sedan våra hjältar förstörde Jenova i spelet och människor dör till höger och vänster. Cloud är asocial och drar runt på sin motorcykel och grubblar över Aerys död och är allmänt ur gängorna. Plötsligt dyker tre misstänkt gråhåriga motorcykelskurkar upp ur intet och börjar kidnappa barn med sjukdomen och Cloud blir tvungen att rycka upp sig...

Betyg: 2 (bara för att det var så kul att se de kära hjältarna - och Clouds jättesvärd - igen!)

The Lies of Locke Lamora

2007-03-09T02:27:00.000-08:00

Scott Lynch
Betyg: 5/5

If you just read one book this year, make sure it’s this one.
This is adventure, this is intrigues, this is magic and friendship, mysterious towers of Eldritch glass glowing in the twilight and elaborate plans going right out the shit – barges.
This is what I wanted from the disappointing Nightrunners series.
And so, I take my hat of and bow down to Scott Lynch.

As an orphan boy Lock Lamora really has only one problem – he likes stealing too much. And he doesn’t care about the unwritten rules that keep the very unruly, always misty, enormously huge city of Camorr together. But once he’s taken up by the Gentlemen Bastards, a small band of con-artists, his talents are soon put to good use. But even after he’s grown up and himself leads the gang, he has serious trouble to keep within the rules….and now it might cost him more than his life. For the Grey King stalks the city streets, killing at will even those thought to be untouchable, the capa (mafia leader) has his own plans for the young thief, and the brooding aura of the city’s secret police headmaster the Spider looms over all, intent to keep the city’s peace – at any cost. So Locke will learn, to his horror, that subtle though his plans may be, there are many out there a lot more cruel and clever than he is….

An absolutely wonderful book with so many lovable human characters I can not say who I like the most. Sofia, the countess botany - alchemist? She’s so clever! The Berangias twins? Such wicked sisters! Jean Tanner? Awww…he’s so cute! Locke himself? Not so bright as he thinks….
But this is also a very cruel book. I especially liked the end one of the ‘bad guys’ got. Very cruel tale, I thoroughly approve!

Quote: Barsavi realised something that too many men of the city were slow to grasp; an idea that he reinforced years later when he took the Berangias twins to be his primary enforcers. He was wise enough to understand that the women of Camorr could be underestimated only at great peril to one’s health.

The Dark Crystal – film

2007-03-06T23:21:00.000-08:00

3,5/5

I en märklig värld med tre solar lever märkliga varelser. Tusen år innan filmen börjar splittrades The Great Crystal och två nya släkten uppkom, de ursöta och vänliga Mystics och de onda, fågelliknande Skeksis.
Nu närmar sig en ny kataklysm, och The Great Crystal måste åter bli hel om inte världen för evigt ska leva i ondska.
Den som får uppdraget att hitta den försvunna skärvan av Kristallen och återbörda den innan de tre solarna står i linje mot varandra är Jen, den siste Gelflingen (nej, inte Elfling. En Elfling är ett alvbarn). Jens hela släkte har blivit utplånat av Skeksis, eftersom det finns en profetsia som säger att en Gelfling ska utplåna dem, och han har växt upp med Mystics. Men i denna mystiska värld finns många faror – men även många nya vänner.

Och så klart hittar Jen en försvunnen Gelfling – flicka Kira (eller snarare hittar hon honom) som har växt upp med ett annat släkte.

MYCKET söt film med Jim Hansens (Mupparnas skapares) många dockor som skapar en fantastisk värld. Inte mycket till historia, men ren och skär underbar eskapism!

Citat:
Jen: ”Wings? But I don’t have wings!”

Kira: “Of course not. You’re a boy.”

First Truth

2007-03-06T12:14:00.000-08:00

av Dawn Cook

First Truth är Dawn Cooks debutbok och det är första delen i en serie på fyra böcker. Detta är bra fantasy om man kan bortse från det faktum att albinon förstås är ond, hjältinnan blond och skurkens motiv att ta över världen känns liiite tunna... Förutom det är det en spännande historia som är svår att lägga ifrån sig. I motsats till George RR Martin har Cook satsat på mycket få karaktärer som hon porträtterar på ett mycket trovärdigt sätt. Magisystemet är annorlunda än det man stött på innan och deras värld är rätt så liten. Det tar ändå veckor att färdas någonstans (till fots förstås - om man inte är en raku) och de olika provinserna är rätt isolerade. Känns rätt så äkta, med andra ord...

Det handlar om Alissa som är resultatet av kärleken mellan Rema av slättfolket och Meson som är från bergen. Blandäktenskap som deras ses inte med blida ögon och barn av blandad härkomst föraktas både på slätten och i bergen. Alissas far försvann när hon var fem och nu när hon är 16 tvingar hennes mor ut henne på vandring för att hitta och ansluta sig till "the hold" som Alissa vet bara finns i sagorna. Där ska det enligt legenden bo både magimästare och magikunniga keepers och där - påstår mamman - kan hon få sin utbildning. Hon har nämligen fått för sig att Alissas far var en keeper och att Alissa har ärvt hans talang för magi. Pah! Alla vet ju att magi bara finns i sagorna!

På sin vandring träffar hon snart på Strell av slättfolket som har egna skäl att befinna sig på vandring i bergen så här nära vintern. De slår följe - och tur är väl det...

Jag ska definitivt låna fortsättningen - jag måste få veta hur det går!

Betyg: 4

Pans labyrint (film)

2007-02-22T10:06:00.000-08:00

"pans labyrint" handlar om ofelia, en ca 12-årig flicka som med sin gravida och sjukliga mor flyttar ut på landet till mammans nye man. mannen är en särdeles grym kapten i francos fashistarmé och han är på landet med sina mannar för att utrota guerillan som gömmer sig i bergen. ofelia har ett mycket rikt fantasiliv och kastas snabbt in i ett äventyr i en helt annan värld än striderna och grymheterna som rasar runt omkring. men vad är egentligen fantasi och vad är verklighet...?

jag vet inte riktigt vad jag hade förväntat mig av den här filmen men det var synnerligen ingen hollywoodfilm vi fick se i biomörkret. det hade jag väl egentligen inte förväntat mig heller av en spansk regissör av guillermo del toros kaliber, men jag hade nog föreställt mig filmen som lite mjukare och mer magisk än den var. den här filmen är mycket rå - även i sin sagolikhet. det närmaste jag kan jämföra den med är gamla bröderna grimm-sagor eller h c andersens 'flickan med svavelstickorna'. den innehåller de råaste aspekterna av sagans värld och krigets hårda verklighet i dess 'verklighetsaspekt'. man får en inblick i hur hårt livet var i fashisternas spanien och man gläds åt att man lever här och nu istället för där och då. bildspråket är annorlunda och vackert - men nog kunde de låtit bli att visa det allra naknaste, råaste våldet. det - och att pan känns lite mesigt framställd av den som spelar honom - är det enda abret i en mycket bra film. den har så många bottnar att man kommer att tänka på den länge och se något nytt var gång man ser den.
betyg: 4

The Dragon Charmer

2007-02-09T06:12:00.000-08:00

av Jan Siegel

Den fristående andra delen efter Prospero's Children är en mörkare (och ännu bättre) historia än den första. Den innehåller mer av allt; mer ondska, mer magi, mer mytologi och legender och framför allt - mer märkliga varelser...

Fern och Will har blivit 12 år äldre och har påverkats starkt av sina tidigare upplevelser, var och en på sitt sätt. När boken börjar ska Fern till att gifta sig och återvänder till huset i Yorkshire där allt hände. Naturligtvis dröjer det inte länge förrän 'Trouble' anfaller i natten och Fern och hennes vänner kastas ofrivilligt in i nya äventyr.

På samma sätt som i Prospero's Children flätar Jan Siegel in element från ett flertal myter och mytologier i historien på ett annorlunda och fräscht sätt. Det är en väldigt spännande historia som är svår att lägga ifrån sig innan den är absolut slut. Den enda besvikelsen var att slutet kändes lite abrupt efter den långa, långa uppbyggnaden. Det var ett bra slut, men det kändes lite kortfattat.

Men ändå - läs den också!

Betyg: 4,7

Stiftelsetrilogin

2007-02-04T23:28:00.000-08:00

-Isak Asimov

Okej, låt oss börja med att ignorera de delar av boken som är skrattretande utdaterade. Hmmm….radera all irritation över att vita män kommer att styra Vintergatan utan någon jobbig inblandning från kvinnor eller – gudarna förbjude – icke-ariska människor. Ignorera grundtanken att enda sättet att upprätthålla en civilisation är att ha en styrande klass, och helst en kejsare. Ignorera att mutanter måste vara onda.
Så. Färdigt.
Det här är en förbannat bra bok. Den har intriger, list, intelligens, ett budskap. Delar av den är det bästa jag läst på många år.

Mänskligheten har spritt sig ut i Vintergatan under Imperiet och kejsarens skydd, och tiotusentals världar är nu befolkade. På den kejserliga planeten har hela planeten byggts in av byggnader, kontor (tragiskt, eller hur?) och allt annat som behövs för att administrera ett sådant väldigt…eh…välde.
Men som alla stora administrativa maskinerier så har den blivit trög och bekväm. Utvecklingen går inte framåt. Upplysning har blivit despotism. Rebelliska krafter för frihet rör sig i maktens korridorer. Harry Seldon är en framstående vetenskapsman inom psykohistoria, som går ut på att beräkna historien genom att man statistiskt sätt kan beräkna hur människor i stora grupper kommer att bete sig. Han och hans medhjälpare förutsäger att Imperiet kommer att falla och att trettiotusen år av barbari kommer att ersätta det. Så de sätter igång en plan för att minska de trettiotusen åren till bara tusen, genom att skapa två Stiftelser som ska bevara och föra mänskligheten framåt.

Vi får följa den ena av dessa Stiftelser, på deras lilla planet i utkanten av Vintergatan. I början går allt bra, och följer den s.k. Seldon-planen (även om det krävs mod och list och beslutsamhet för att hålla den på spåret.) Men sedan händer något Seldon inte kunde förutse – en statistisk avvikelse av enorma proportioner. En mutant föds, med förmågan att…nej, jag ska inte avslöja det….men han kan omkullstjälpa hela planen. Naturligtvis måste han vara ond (död åt mutanter! Har jag hört det förut? Och dessutom har han en kraft som påminner starkt om en person i X-men. Nej, inte Wolverine! Han kan väl knappast ta över världen! What’s he going to do? Scratch it with his claws?) och för att ha en chans måste våra hjältar finna den Andra Stiftelsen. Men allt de har att gå efter är de kryptiska orden ’på andra sidan Vintergatan.’

Trilogin utspelar sig under flera tusen år, och har så klart nya hjältar hela tiden. Mutanten – som kallas Mulan – är en av mina favoriter. Otroligt bra delvis, ganska seg så snart en normal smart person (hrm, hrm) har listat ut var den Andra Stiftelsen finns. Definitivt värd att läsa!

Citat:
Han sade: -Vad är meningen med detta?
Det var precis den frågan med exakt den formuleringen som har yttrats rakt ut i luften vid sådana tillfällen av ett otroligt stort antal människor sedan mänskligheten kom till. Det finns inget belägg för att frågan någonsin har gjorts för något annat ändamål än att ge ett sken av värdighet.

The Prinsess Bride (film)

2007-01-31T07:42:00.000-08:00

Splendidly silly movie with tons of subtle poke-fantasy-in-the -eye humor!

A Princess Bride Trivia Quiz
Who is the sworn enemy of the country of Florin?
A. Guildenstern
B. Gilder
C. Rosencranz
D. Sean Gilder, aka "Styles" in those Horatio Hornblower flicks

Name the fencing strategy to counter Bonetti's Defense.
A. Cozzi fan Tutti
B. Casablanca
C. Copernicus
D. Capoferro

Finish this sentence: Plato, Aristotle, and Socrates are:
A. Morons
B. Dead
C. Philosophers
D. All of the above

Where was Fezzik the Giant unemployed when Vizzini hired him?
A. Greenland
B. The WWF
C. Hollywood

What are the three terrors of the Fire Swamp?
A. Flame Spurts, Lightning Sand, and Rodents of Unusual Size
B. High property taxes, poor schools, and no garbage collection
C. Mob corpses, Jersey devils, haunting Springsteen ballads

To avoid the first Classic Blunder, you should:
A. Never go up against a Sicilian when death is on the line
B. Never get involved in a land war in Asia
C. Never utter a line from The Princess Bride unless you want to be spouting quotes all day

The Princess Bride was written by:
A. William Goldman
B. S. Morgenstern
C. This is a trick question, isn't it?

Which statement about Westley is not true?
A. He is not lefthanded.
B. He looks great in black, and oh my god, those boots.
C. He kicked Bill Paxton's ass in that tornado movie.

When Inigo meets the Six-Fingered Man who commissioned a sword from his father, he will say what to him?
A. Hello. My name is Inigo Montoya. You killed my father. Prepare to die.
B. Hello. My name is Inigo Montoya. You left your credit card at my father's sword shop, did you know that?
C. Hello. My name is Inigo Montoya. Dude, you rocked in Spinal Tap.

Being mostly dead is:
A. Still a little alive
B. A good tax dodge
C. A nice trick if you can pull it off

According to the Impressive Clergyman, marriage is:
A. A dweam within a dweam
B. A good tax dodge
C. A nice trick if you can pull it off

Iocaine powder comes from:
A. The drugstore
B. Australia
C. That creepy guy on the corner
D. Sweeping the floor of one of Pablo Escobar's factories

According to Miracle Max, if you rush a miracle you get:
A. Rotten miracles
B. Sour wine
C. The Mummy Returns

Where did we leave that wheelbarrow the albino had?
A. Over the albino, I think.
B. Prop storage at Universal Studios.
C. Item #14553246 on eBay.

"As you wish" means:
A. "Hoo boy, that Buttercup is a hottie." --Farmboy
B. "Oh baby, that Farmboy is really cute." --Buttercup
C. "Rotten little kid don't appreciate a thing I do for him." --Grandpa

The correct sequence of Dread Pirate Robertses is:
A. Roberts, Cumberbund, Ryan, Westley
B. Nora, Doris, Tanya, Tony
C. Jason, The Dread Pirate Robards; Tim, The Dread Pirate Robbins; Cliff, The Dread Pirate Robertson; Edward G., The Dread Pirate Robinson

According to Westley, Prince Humperdinck:
A. Is ugly, rich, and scabby
B. Is a warthog-faced buffoon
C. Kinda sounds like that pumpkin dude from The Nightmare Before Christmas

Is this a kissing book?
A. Yes
B. No
C. You know, someday you might not mind so much

ANSWERS
Well, if you don't know, I'm not telling you. You call yourself a Princess Bride fanatic? That's pathetic, that is. I think that's the worse thing I've ever heard. Go watch the film again, right now, ten times, as penace.

Quote:
"Wait! What about the R.O.U.S?"
"Rodents of Unusual Size? I don't think they exist."

Heroes kommer på svensk tv!

2007-01-27T06:19:00.000-08:00

Enligt pressen har tv4 köpt in Heroes och börjar visa den i höst på svensk tv. För den lycklige rackare som har canal+ startar dock lyckan ett halvår tidigare - redan nu i februari börjar den nämligen visas där. Missa inte denna spännade serie!

Prospero's Children

2007-01-27T05:51:00.000-08:00

av Jan Siegel

Syskonen Fern och Will Capel följer med sin lätt excentriske far ut på den engelska landsbygden till huset han just ärvt av sin avlägsne kusin Ned. Väl på plats i huset börjar märkliga saker hända och Fern och Will börjar så smått inse att världen nog inte är så enkel som man kan tro som rationell stadsmänniska. En man som ser ut som en sten bevakar huset från en närliggande kulle, något mörkt och ytterligt skrämmande sniffar runt huset nattetid och försöker ta sig in, en mystisk motorcykelåkare dyker upp överallt, en stor, vargliknande hund blir deras vän och flyttar in i köket... Och när deras far måste ge sig av till Amerika i affärer och han skickar sin skrämmande flickvän Alys att se efter barnen börjar det verkligen gå utför...

Prospero's Children är en spännande och engagerande historia med inslag av myter och mytiska varelser från många länder och tider. Huvudpersonen Fern är en mycket sympatisk och modig hjältinna som svävar i gränslandet mellan barn och vuxen. Under historiens gång förlorar hon mycket, men vinner sig själv...
Jan Siegel skriver bra och hon har vävt ihop en spännande historia som gör något nytt och fräscht av element många har använt innan. Läs den!

Betyg: 4,5

Valiant – a modern fairy tale

2007-01-08T22:47:00.000-08:00

Valiant – a modern fairy tale, by Holly Black **

I read Tithe by the same author a year or so ago and loved it. I am sorry to say that Valiant is pretty much the same story, only without the elements that made Tithe so lovable.

A young girl – Val – runs away from her home and fins some squatters in New York whom she decides to stay with. These three teenagers, Lolli, Dave and Loui, run errands to pay of a debt, but when their customers start dying, they quickly get a lot of nasty surprises.
For one, their dept holder is a troll.
Second, the customers are fairies – mermaids, ogres, and so on.
Thirdly, the ‘fairy dust’ they’ve been delivering has a real kick on humans – it almost makes them fairies themselves. But it is very, very addictive.

This story is trying to be a love story, a growing-up story, an adventure story all at once. It’s...barely making it. Mostly because apart from Val there is no one really likable in this story. Even one of my all-time favourites the now Elven King of the Unseelie Court, Rath Roiben Ray, makes a very bleak (ha! the pun!) appearance.
But I kind of liked the troll Ravus.
Not really worth the effort, but at the other hand the story barely offers any resistance, so any effect of effort is quickly paid of. Buy and read for a train ride, and expect no more, no less.

Oh, yes an other question that begs to be addressed…a lot of people (read: Americans) seem horribly offended by the fact that there is a relationship between an older woman and a teenage boy. He is seventeen. He’s above the age of consent. It’s not a crime. Get over it.
Or at least, be offended by the drug abuse questions, the theft or the lot more squicky relation going down (se below). Honestly, some people…

Spoiler: Highlight to see.
Hmm….in Tithe, the girl gets the elven King. In Valiant, the girl gets the troll. Blacks taste’s are rapidly deteriorating…..

Scraps: And you know the Ring-tequila game? Might be done in this book using the word ‘urine’. Just call 112 first.

More scraps: All the little details, such as referring to Warcraft and (I’m not kidding here) Really supposed to be King, will mean this book is as outdated as I am in just a few years.

A Song for Arbonne

2007-01-02T00:31:00.000-08:00

A Song for Arbonne – Guy Gavriel Kay ****

I’ve always considered it a measure of how good a book is how quickly you read it. I read this one in two days and my eyes are still, when writing this, red.
I don’t think there is such a thing as being disappointed in a Kay book. ASfA is not (in my not very humble opinion) as jaw-dropping surprising as Tigana, nor did I cry as much as from The Fionavra Tapesry, but it is still on the very pillars of splendid fantasy. The characters are so real. The plot so very believable. The excitement tangible.
Set in an alternative version of Italy, with the threat of northern countries hanging over it, the story’s winding intrigues and deeply hidden secrets will be revealed during a year that will change the world forever.

It will surprise no one who know me, I think, to learn that my favourite character (whom, btw, do not have pointy ears) is the clever, witty, amusing assassin Rudel Correze. But there are lots of loveable persons here, as well as some ambitious, some weak, some clever, some tricky once. And although, like I said, I pride myself immensely by figuring out a few of the elements ahead of time there are still many that hit me from nowhere. The end, especially.
And for Emilia....I do believe his father lied in the end. I really do.

Not, I would say, Kays best book. But from such an author, that is still saying its cut far above most other work out there. One of this years best reads!

Oh, and on a more personal note….Rebecka, you might not want to read this book. It has lots of those things you don’t like. You know, words that rhyme, and poetry and such…. ;oP

Nightcrawler – the Winding Way

2007-01-02T00:28:00.000-08:00

Nightcrawler – the Winding Way ***

Alright, so I’m a sucker for pointy ears. And I prefer my heroes to not be so damn human. What else is new? So, I miss my devilish-trickster. Thus the picture.

In this sort-of-follow-up on The Devil Inside Nightcrawler again has to battle the occult forces of Hell that seem to have some sort of personal issue with the devil-looking mutant. As it turns out, they do.
Tracking his own past with the help of Wolverine (who is really worried about his friend) and nurse Palmer (who still seem intent of getting him in a shower – Kurt, that is, not Logan), Kurt seems to be always one step behind. Some unknown force of evil is going rampant on Kurts past, killing the circus people he used to live with, torturing his foster sister and really upsetting his foster mother. (Not a wise choice, that last one.) But what they really want might be buried deeper than Kurt is prepared to dig…Literally. And in the end, it all comes down to if you’re ready to deal with the Devil or not…for the sake of those you love and loved.

Not so many shower scenes (thank Gods) but an amazingly large amount of strategically torn uniforms. And even more manly angst than in tDI; even Wolverine is scooping it out in this one. The only really fun scene is when Wolvie gets possessed, and his soul gets stuck in Hell. I suppose Hell looks different to everyone.
Snigger snigger.
Following this is of course a splendid scene of Wolvie and Fuzzy Elf bashing it out in a circus mirror-room. Always knew something like that would end in this way, didn’t I? ;oP
Ah well, this was the last of the Nightcrawler albums, although with this ending there is bound to be a sequel (I hope). Now what shall I do? No more pointy blue ears, alas….Hey, maybe I can get a hold on some Gambit albums! Red demon eyes aren’t pointy ears, but in these dull days I’ll take what I can get.
Quote (Wolverine, Gods damn it…):
“You know, the only thing I hate more than light beer is ramping hordes of zombies! ..Luckily, I've got nowhere else to be.”

The first book of Lankhmar

2007-01-02T00:26:00.000-08:00

The first book of Lankhmar – Fritz Leiber ****

In the seemingly always misty great city of Lankhmar two most unlikely heroes met for a second and decisive time (don’t ask about the first time they met). The huge, strong, sword-wielding barbarian Fafhrd who is obsessed with civilisation, and small, clever, disillusioned thief Grey Mouser, former wizard-apprentice and still walking a very precocious path between Good and Evil, where not likely to be good friends. But they recognised something in each other, some part that had been missing, and together they would form a faithful but unruly alliance that would make them the greatest thieves - heroes in all of Nehwon.
Sounds like a book for Niklas doesn’t it? ;o) The rest of you, bear with me, please.
This collection of short stories of the massively unlikely adventures is nothing, nothing like you expect it. This is Conan the Barbarian meets Ankh-Morpoc on the rampage.
For starters, they are so stupid. I mean, Mouser is clever, but not intelligent. Fafhrd is book-learned but dense. Their two mentors/employers/slavemasters that they eventually end up in the clutches of are petty and childish. The two women they love (which are only presents in the first chapters, then they die horribly, being eaten by magic rats) are vengeful and spoiled. Everyone in the great city has his or her own agenda, most of which goes completely way-hay.
This is so much fun.
Absurd amounts of riches, gold, jewels and power run through these accomplished thieves (in one hilarious story they actually steal a house) and they loose it just as quick. I thought I had found some great mistakes in the story because the description of their swords and daggers – Greywand, Cat’s Claw, Scalpel – looked different in every story until the author with splendid dry irony told that the two heroes lost, broke, sold or traded their weapons all the time, but with pure stubbornness always called them the same….No sentimental ancestral weapons here!
Magic appears and disappears as it fits the story. They are attacked by watch-leopards, birds, dinosaurs, evil priests, fog, cloaks (!) and a tower (no, not the people in the tower. Attacked by the tower) They are immensely rich – they are so poor they have to sleep in the gutters. They really don’t like killing people, but once they get started….
Reading the entire book might tire the best, but like Gaimans collections, once you’ve read the two first chapters you might jump as you wish. Every chapter begins with a short note on what it is about (also very fun to read) for example: The Sunken Land. Involving the Atlantis of Nehwon – Somorgya. A tale of the wild Outer Sea. Of fishing for fish – and jewels. Of sheer, blond-haired madness. Vast Waves. With some details, though rather few, on how uncomfortable thick, black cloaks can be even for tall, stalwart fighting – men.
Snigger, snigger.
Can be recommended to anyone who likes good old High Fantasy (no elves though, mind you) with a twist.
Quote (a typical debate between Mouser and Fafhrd, although perhaps not typical to most barbarian and street-urchin heroes):
(…) “But before that, he – she, it, they – went through the hidden door.” Fafhrd stated.
“He – she and so forth – named us sons,” the Mouser mused.
“Yet he – consider the other pronouns spoken - had a point.”
“Damn your pronouns! We swore never to return. Have you forgotten that, Fafhrd?”
“No, but I’m dying of boredom. Times I have sworn never again to drink wine.”
“I would choke to death on Lankhmar! Her day-smokes, her night smogs, her rats, her filth!”
“At the moment, Mouser, I care little whether I live or die, and where or when or how.”“Now adverbs and conjunctions! Bah, you need a drink!”

Fragile things – Neil Gaiman

2007-01-02T00:22:00.000-08:00

Fragile things – Niel Gaiman ****

Neil Gaiman is like a box of chocolate. You never, ever know what you’re gonna get.
In Fragile Things – Gaimans second collection of short stories – we get it all. The good, the bad, the ugly. The hilarious, the horrendous, the mind-boggling. The sad, the spooky, the serious. (Alright, I’ll stop my alliterations now…)
This really is a chocolate box, to open at random and enjoy – as always with this author. Some stories require a bit of pre-knowledge, like A Study in Emerald, an amazing spoof on the old Sherlock Holmes story A Study in Red. Fortunately for me, I spent an entire summer about fiftteen years ago reading Arthur Connan Doyle. There’s also a very interesting story The Problem of Susan dealing with ending of The Last Battle in the Narnia series, in which the fact that Susan never gets to find Narina again is dealt with (something I also always felt very strongly about). The Monarch of the Glen is better if you’ve read American Gods first.
And some of the poems, especially The Day The Saucers Came are great.
But…but….either I’m getting psychic powers or else some of theses stories has been published before. I know I’ve read Fifteen Painted Cards from a Vampire Tarot before, as well as The Facts in the Case of the Departure of Miss Finch. Can’t remember where or when, though. Might be sneak reads in Hamrelius I suppose.
But if you’re just thinking of reading one of these stories, I must recommend In the End, a one-page story about the last book in the Bible. It really is the choice praline in this gilded box of sweets. Because, great as these stories are, you must read them with some care. ‘Cause like a box of chocolates, if you overdo it, you might get sick.

Quote: That day, the saucer day, the zombie day, The Ragnarok and fairies day....

Dragonheart (film)

2007-01-02T00:09:00.000-08:00

eftersom jag inte läst ut en bok på hela julen och det började klia i recensentfingrarna tar jag helt enkelt och recenserar en film istället, nämligen en jag såg härom dagen - 'dragonheart' från 1996.

filmen handlar om den ädle riddaren bowen (spelad av dennis quaid) som tjänar en grym kung, men som genom sitt mentorskap för kungens son hoppas på en ljusare framtid för riket. kungen dör i ett försök att slå ner ett uppror bland bönderna och sonen blir dödligt sårad. för att rädda sonens liv tar drottningen (som är kelt) med honom till en ädel (!) drake (sean connery) som ger honom en del av sitt hjärta för att rädda prinsens liv. bowen märker att prinsen är precis lika ond som sin far och skyller detta på draken och startar nu en vendetta för att utrota alla drakar...

detta är en film som rekommenderades av en an mina äldsta vänner och återigen bekräftas det att vi har diametralt olika filmsmak... ;-)

även om där fanns ljuspunkter tyckte jag inte alls om den här filmen. dennis quaid är en mycket bra skådespelare men som riddare är han ungefär lika övertygande som paris hilton skulle vara som fn-ambassadör. han går runt hela filmen och förvränger rösten så han låter som att han rökt cigarrer och druckit whiskey morgon, middag och kväll i ett par veckor. annars är han precis som vanligt - en helylleamerikansk skådis i en film som ska föreställa engelsk. karaktärerna är platta, storyn tunn och draken är lite småfånig - även om han är rolig ibland. ingenting i den här filmen är trovärdigt och jag kan inte med gott samvete rekommendera den till någon som inte är obscent förtjust i drakar - har du inte sett den - gör inte det!
betyg: 2

Nightcrawler - The devil inside

2006-12-13T01:45:00.000-08:00

Nightcrawler – The devil inside

I am aghast. Appalled. Ashamed over myself.
Again.
What. The Bloody Hell. Happened?
Where is the happy-go-luck, swashbuckling, almost manopositive fuzzy elf? Where is my not-human-looking trickster? Who is this?
And where is his cute accent, btw?

Thirteen children have died absolutely horribly in a closed, guarded facility. One boy survived, but he’s so traumatized he wont speak about what happened. Only someone with teleporting abilities could have accessed the room, and we all know who that is, don’t we? Trying to solve the murders, save the boy (who is terrified at his appearance) and clearing his name, Kurt Wagner (tze encredeble Nightcrawler) sets out through Hell, shadows and limbo.
This is an interesting series, but…
….but it isn’t Nightcrawler!

He looks very human (only blue and with a tail and no pupils…alright, but you know what I mean).
He has no accent.
He has no sense of humour at all (I’ll never live down this but…Wolverine is the funniest person in this story. And he’s got a really cool hat, too)
He’s got an intimacy problem with women so huge it makes Wolvie look normal.
There are so many Nightcrawler-in-the-shower scenes you start to get suspicious.
The most interesting person around is Kurts foster-sister/ ex-lover (and that’s just plain icky) Amanda.

I am so disappointed I’ll sulk for a week. Why, oh why does some people find it impossible to leave some of their natural humour to the PECS? Legolas, Nithcrawler…it’s a conspiracy, I tell you…

Quote:
Your two gay pet snakes have heard rumors? About Satans most inner cirkel? Like his book club you mean?

Scraps:
This is the 4:th book with a title starting ‘night’ that I review here (Nightcrawler, Nightwatch (Lukyanenko), Nightrunners, Nightwatch (Pratchett) . Hrm…something Freudian, mayhap? ;oP

Heroes (tv-serie)

2006-12-09T11:43:00.000-08:00

Ett guldkorn bland allt tv-svammel är nya serien Heroes! Element av X-men och Dark Angel finns med i denna lätt mörka historia om ett gäng vanliga Svenssons som upptäcker de har superkrafter och märkliga förmågor (men här finns ingen spandex så långt ögat når)... Varifrån kommer krafterna? Vad ska de användas till? Vem är mördaren som lurar i mörkret? Och vad betyder egentligen "save the cheerleader - save the world"...

Är du det minsta förtjust i serier och superhjältar - se den!

Goda nyheter är att tv4 har köpt in serien och kommer att börja visa den i september 2007 efter Canal+ som börjar redan i februari.

Betyg: 5!

Nightwatch

2006-12-05T00:23:00.000-08:00

Nightwatch 4/5 Sergei Lukyanenko

Once upon a time, in a land far, far away…..

Moscow, 1998.
What if there were Others amongst us, humans able to slip into Twilight, magicians, vampires, witches, shape-shifters?
What if, for thousands of years, these Others had been waging a war between the forces of Light and the forces of Darkness, senselessly killing millions of humans?
And what if….there was a truce?
For every murder – a healing.
For every lie – a beautiful truth.
For every intervention of Darkness – an equal intervention of Light.
Wouldn’t you go….
…just a little bit…
…insane…?

Anton is a rather mediocre magical of Light, working mostly indoors with analyses. But when his boss throws him out in the field of Moscow to try an find an unlicensed vampire, he suddenly finds himself in a rapidly escalating intrigues which he barely understands. A potentially Great Magician needs to be found before the Dark side curses her, a young boy of uncertain destiny needs to be swayed to the Light, another magician needs to be freed of her prison in a bird’s body and at not time must magic be used, unless you’re willing to face the hideous consequences of giving free leeway to the Dark sides murders and atrocities.
Would it be so strange if Anton just….
…snapped?

And in the end, what’s really the difference between Dark and Light – in a human perspective?

This is a great story, but it might have suffered somewhat in the translation. The language is boring, but the story moves rapidly and interestingly forward. Urban fantasy at its peak!

The Grand Ellipse

2006-11-11T13:08:00.000-08:00

av paula volsky.

det är inte ofta man hittar riktigt fantastiska böcker och eftersom jag redan hittat en fullpoängare i år i innkeeper's song trodde jag det skulle dröja innan nästa. ibland är det skönt att ha fel...

en bra bok engagerar och känns trovärdig, en fantastisk bok transporterar läsaren till händelsernas mitt och låter en se och höra miljöer och samtal som om man själv stod precis bredvid huvudpersonerna. det här är en sådan bok. paula volsky har en alldeles egen känsla för språket och ett fantastiskt ordförråd. skulle jag slagit upp alla ord jag aldrig sett förr hade jag haft att göra. eller vad sägs om adjektiv som: pusillanimous, melliflously, mendarious...eller substantiven: settee, chopines, poltroon... man behöver inte slå upp för att hänga med, men det var länge sedan jag fick 'hem och läsa på' så mycket!

den här boken har också en kvinna som huvudperson och hon vinner mitt hjärta direkt. luzelle devaire är en mycket speciell karaktär med skinn på näsan, livlig fantasi, påhittig, äventyrlig, med ett stort hjärta, men samtidigt är hon envis som en röd gris, beter sig ibland som en barnunge, handlar helt fel...kort sagt; hon är en mycket trovärdig, mänsklig karaktär!

bokens huvudhandling är en tävling - the grand ellipse - där de multinationella deltagarna måste färdas genom många länder för att vinna en adelstitel. det låter kanske väl lättsamt, men i bakgrunden finns hot om krig och invasion och politiska intressen blandar sig snabbt i tävlingen - det har nämligen läckt ut att kungen som arrangerar ellipsen sitter på en fantastisk upptäckt som kan avgöra hela kriget och vara skillnaden mellan invasion och frihet - sentient fire.

ellipsen sträcker sig genom ockuperat land och krigszoner och deltagarna (och läsaren) får se och vara med om lite mer än de skulle önskat i form av förtryck, avrättningar, strider... vi får även en inblick i hur det var att vara kvinna i en för oss svunnen tid med allt vad det innebär av korsettvång, inte kunna resa på egen hand, inte anses som passande att arbeta utanför hemmet, etc, etc. och självklart finns här även magi - det är ju ändå en fantasybok!

bokens lärdom: "you never know what you're capable of until you have to start making hard choices". för här finns det bara ett val: vinna - eller försvinna.

läs den! bums!

betyg: 5!

ps. glömde lägga till att denna bok helt klart berättar om ett alternativt andra världskriget. det tar inte lång tid innan man ser likheterna mellan grewzland med sitt långa blonda folk och sin galne imperior som söker världsherravälde och det gamla nazityskland. där finns också ett neutralt land som genom sin passivitet hjälper grewzland att erövra land efter land. känns det igen...?

Forest Mage

2006-10-30T03:53:00.000-08:00

Forest mage (Soldier’s son, part 2) ** (of 5)

This is a Fantasy novel about a fat man on a diet. I suppose Hobb’s the only one to pull that one of.
And it’s actually a lot more interesting than it sounds.
Unfortunately, since it doesn’t sound interesting at all, there is a slight flaw in this reasoning…

Short summary of Shamans Crossing, the first part of the trilogy.
Young Nevare is the second son, and thus he must be a solider, according to the will of the good god (the first son is the heir, the third a priest, the forth an artist and so on. The daughters? Well, they’re wives, of course!) Nevare is looking forward a lot to his military career, but as things turn out (eventually) he ends up in the hands of a magic that is controlling him more and more….
This was an absolutely boring book, and I only got through it because…because its Hobbs! She’s great! Alas, not this time. (In other news, Hell reports ice floes)

In Forest Mage, something is happening to the lean young solider boy. He’s getting fat. Very fat. (Imagine those clay stoneage fat women) No matter what he does, even when he starves himself, he only get fatter. Might this have something to do with the mysterious Speck Plague? And what of his other self, the one he thought he reclaimed from the Specks?

This is not quite as boring a book as Shamans Crossing, but it’s not Farseer or Liveship traders by a long shout. There are some wondrous parts – mostly dealing with woods and forests and the Specks – where the true Hobb’s skills surfaces, but there’s no pace, no passion. Even when horrible things happened, you start thinking ‘ah, well, I didn’t much like those people anyway.’
Still, I’ll read the last one when it comes, I suppose.
Why?
Because it’s Hobbs. I wont give up on her. Not just yet.

And when I die, I want a Speck funeral

Across the Wall

2006-10-25T07:59:00.000-07:00

av Garth Nix

Across the Wall är en novellsamling innehållande ett gäng olika historier från Nix karriär som författare och de är minst sagt varierande. Från den kända Abhorsen via varianter på Arthur-myten och krigshistorier (realism alltså) till fabler och en interaktiv 'gör-det-själv-historia'... Det låter kanske kul - och det är det väl också på sätt och vis - men Nix imponerar inte alls i den här boken. Jag tycker mycket om Abhorsen-böckerna och den historien är bra även i denna bok, men annars präglas de flesta - om inte alla - av hans noveller av en oförmåga att få fram ett bra slut. Det kan vara en jättebra historia som byggs upp på ett jättebra sätt och sen när man vänder till sista sidan och förväntar sig något extra...faller den bara platt ner. "Hjältinnan räddar sin älskade hemstad och familj (för att inte nämna hela världen) från Ondskan...och sen kliver hon på tåget"..."hans & greta besegrar häxan och får magiska krafter...så deras styvmor inte vågar bråka med dem"..."killen besegrar den onde lightning bringer och hans älskade...kommenterar hur hans aura ser ut"...umm...jahaaaa...? Man ska inte ens tala om hans försök till komedi på slutet... Jag menar hur kul är det att han skämtar om att han ska skriva en episk bokserie i 47 delar (nej, förresten - 56. 47 räcker inte...) med titlar som "a time of wheels", "a throne of games", "the witch wardrobe of lyon"...(den enda roliga titeln är "the return of the mistakenly purchased king" och den är ju inte så värst kul den heller...)
Ska du läsa den så räcker det att du läser den första historien om Nicholas Sayre i Abhorsen-världen - plus möjligen fabeln "three roses". Sen kan du lämna tillbaka den på biblan...

Betyg: 2

Lords and Ladies

2006-10-17T22:54:00.000-07:00

Lords and Ladies Terry Pratchett *****(av 5)

The elves are back. The forests whisper and the stars are glowing. There’s singing in the glades and unicorns in the meadows, and crop circles in the fields.
It’s Midsummer Night.
No time for dreaming.

Grandma Weatherwax and her crumbling coven faces their worse challenge ever. The elves are back and they want the world again, with the humans to live and die by their whim. But how do you fight a people so beautiful, so wise, so happy, so rightfully our Lords and Ladies? After all, they brought beauty and magic back (and it is corrupting us), they are singing in the moonlight (about killing humans), the unicorns are prowling the glades (it’s a bloody big mad horse with a point in one end!)

You fight them with Lancer iron, with wizards and orang-utans and the worlds second-biggest lover (he’s a dwarf, see?) and the indomitable will of the witches of Lanker. Because if it’s something you can say about witches, it’s that they don’t fight fair.

Still, it might take a power greater than even Grandma Weatherwax to manage a people who can’t be killed, but where do you find someone more powerful than the Elven Queen, a creature who can go into your mind and make you love her? Where you least expect it…

This is my favourite Pratchett, and the one book I mostly need to come down from the lofty heights of Tolkien. It’s also the one book that mostly divide the PECS – society, because these elves torture, trick, lie and murder humans. They’re not only inhuman, they are vicious, evil, cruel!
Still, they’re elves, and Pratchett got that right; they do something to your memory…(But they’re wonderful! They create wonders. They’re glamorous! They project glamour. They’re terrific! They beget terror...)

Quote:
“Take my hand, child,” the Elven Queen said.
She struck out her hand gingerly.
There was something wrong with the queens eyes . It wasn’t the shape, or the colour. There were no evil glint. But there was…a look.
It was such a look as a microbe might encounter, if it was to look up the bottom end of the microscope. It said: you are nothing. It said: you’re an animal. It said: your flawed, you have no value. It said: you will never be as strong, as beautiful, as wise as we are. It said: you might be pet, or you might be quarry. It said: and the choice isn’t yours.

Artemis Fowl av Eoin Colfer

2006-10-17T06:25:00.000-07:00

Snubblade över ett trepack böcker på rea. Inplastade så att man kunde ju knappt läsa vad de handlade om men ...
Det man ska ha i åtanke är att det ÄR en bok för barn/ungdomar. Spontant skulle jag påstå att den är någonstans i nivå med bok 3 i Harry Potter - om man ska snacka ålder för den ideale läsaren. Men jag måste erkänna att jag gillade den.

Artemis Fowl, en tolvårig "criminal mastermind", ett geni som bestämt sig för att återupprätta sin familjs (illegala) förmögenhet genom att stjäla guld av "the Fairy People". Eoin Colfer har en lite egen definition hur alla Dvärgar, Älvor, Gnomer etc. ser ut och hur deras värld är. Läser man längst bak så förklaras det en hel del (så gör det!). Att han dessutom beskriver sig i förhållande till Artemis och uttrycker att allt är på riktigt bidrar till den underhållande tonen i boken!

Boken utspelar sig i nutid, och världen är vår värld, med det tillägget att "the Fairy People" finns med. De lever under jorden i ett eget samhälle (som är otroligt tekniskt avancerade). De arbetar hårt för att människor ovan jord inte ska få reda på dem.

Kul vinkling, och i och med att det är en väldigt lättläst bok är den väl värd att lägga några timmar på att läsa!

Betyg: 4-

//Niklas

The downfall of the Lord of the Ring and the Return of the King

2006-10-09T23:03:00.000-07:00

LotR av J.R.R. Tolkien

Snyft.
Snyft.
Hulk.

Åh Frodo.

Snörvel.
Snyft.
Snyft.

Åh Frodo.
Åh Sam.

Sniff.
Hulk.
Snyft.

My precious…

Citat:
The Road goes ever on and on
Out from the door where it began
Now far ahead the Road has gone
Let others follow it who can!
Let them a journey new begin
But I at last with weary feet
Will turn towards the lightened inn
My evening rest and sleep to meet.

A Feast for Crows

2006-10-09T11:05:00.000-07:00

av George RR Martin

hmmm...ska man egentligen recensera del 4 i en serie? kanske kan man sammanfatta det med: serien är fortfarande bra även om vissa saker börjar spåra ur (jag tänker på vissa som lever fast de inte gör det...ni som läst den vet vad jag menar). och så kadinalmisstaget nr 1: varför delade han upp det som han gjorde - med bara hälften av karaktärerna i denna boken!?? det hade varit SÅ mycket bättre om han hade haft alla karaktärerna men halva historien om nu boken blev för tjock för att kunna ha allt om alla i samma bok... *suck*
nåja, den får en 4:a ändå. med två minustecken på. men bara för att jag är snäll... (och för att jag gillar jamie och arya så mycket...)

The Historian

2006-10-02T22:44:00.000-07:00

The Historian Elizabeth Kostova** (av 5)

Milda spoilers nedan.

Kanske har jag läst för mycket Fantasy, där det är action som gäller.
Kanske har jag läst för mycket Fantasy, och orkar inte med att läsa om vanliga människors vanliga problem.
Kanske har jag läst för mycket Fantasy, och blivit beroende av magiska händelser, spännande karaktärer, intressanta varelser.
Kanske är ovanstående orsaker orsaken till att lämnade vanlig skönlitteratur och övergick till Fantasy till att börja med.

The Historian handlar om en ung flicka som upptäcker några dokument i sin fars bibliotek, dokument som visar sig vara spår i jakten på Drakula själv. Dessa dokument visar sig vara brev från faderns mentor, som försvann för många år sedan. Stora delar av berättelsen är ’utdrag’ ur dessa brev. Vid vissa tillfällen läser du som läsare en berättelse om en flicka som läser brev från sin far där han läser brev från sin mentor. Så ni kan gissa att det inte är någon större action det handlar om. Större delen av boken utspelar sig i de sydöstliga delarna av Europa, där diverse karaktärer letar spår efter vampyrer. Dessa delar av Europa är – utan undantag – vackra, historiskt intressanta, befolkade av vänliga människor med charmiga dialekter och/eller sött felaktiga användningar av engelska ord, har god mat (som man inte blir magsjuk av) och fyllda av spår från count D som ingen har hittat tidigare. Åh, ja och de är fyllda av andra vampyrjägare som glatt bidrar med sin expertis.
Vad de inte är, är fylld av är vampyrer. Eller logiska händelser. (Varför, när de är i muslimska länder, använder de inte en månskära istället för ett kors som skydd?)

Jag kan inte säga att detta är en dålig bok, men…det….går…långsamt. Plågsamt långsamt. För långsamt. Finns det inga förläggare som kan få författarna att fokusera? Tror de att allt som har det minsta lilla övernaturligt i sig blir bättre om man breder ut det på 800 sidor – trots att historien skulle tjänat på att korta ner det med åtminstone 200? Tro inte heller att ni får lära er något nytt om Vlad the Impaler. Tio minuter med ett uppslagsverk ger samma info som den här historien.
Sorry, jag gillade den inte. Med se det från den ljusa sidan – den kommer att göra sig utmärkt som biofilm!

(Så ni tycker jag är kinkig? Well, bite me!)

Bokcirkel info

2006-09-26T22:55:00.000-07:00

Detta meddelande gäller endast bokcirklens medlemmar...

Tyvärr kan jag inte komma till Malmö på söndag för vårt trevliga och efterlängtade diskussionsmöte. Detta på grund av att jag denna helgen ska ha årets sista (?) utesovar läger på än så länge okänd plats (det ryktas dock om bokskogar och hav). TiotusenUruk-hais, tvåhundra ryttare från Rohan och ett grottroll hade itne kunnat hålla mig borta från denna händelse. Men det innebär att jag inte kommer på klubbmötet :o( Förslag på böcker har jag dock: vad sägs om något av Lovecraft?
Vi hörs!